Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - VII. Runstenar - 2. Götlunda socken Lungersås - 3. Glanshammars kyrkomur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
gas för Köslifr 1. Kceslifr, 1. Kes-, Kis-lifr, och förstafvelsen
då vara densamma, som Lilj. (556 Kismuntr och Lilj. 775, 953
Kislauk. Men att pJ möjligen är en vokal vinner stöd deraf,
att uti den urnordiska runskriften på Istaby-stenen i Blekinge
(Stephens, s. 175, Lilj. 2059) runan betecknar en vokal,
t. ex. slutet PhRhlY Rh-thY t>HIHY — ivcerait runar pajar (enligt
P. A. Mundis läsning) = Isl. reit runar pcer; och man får
på detta sätt utan någon omkastning KpJ/kMI^A till Kcerlifr.
En med runor ristad grafsten, i Götlunda kyrkas vapen-
hus, som Liljegren omnämner under n. 1681, finnes nu icke
mer. Sannolikt har han blifvit sönderslagen eller inlagd i mu-
ren, när kyrkan ombyggdes 1744.
3. Glanshammars kyrkomur. (Lilj. i038.j
Denna runsten, som sitter inmurad i hörnet af vestra gaf-
velmuren, norr om tornet, ungefär 5 alnar från jorden, har väl-
ment, men föga välbetänkt, blifvit öfverstruken med olika slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
