Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - IX. Ramundeboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Det var hela bondehären, som låg vid Hofva. Den hade
ryckt fram genom skogen, mellan sjöarne Unden och Skagern,
och der slagit läger. Men bönderna voro utan anförare, ty ko-
nungen var ej med dem. Han stod med den bästa och dugli-
gaste delen af sitt folk vid Ramundeboda, och drottning Sofia
var äfven der. Huglöshet för manlig bragd och fullkomlig oför-
måga till manlig ansträngning voro hufvuddragen i Valdemars
skaplynne. Faran var öfverhängande, men Valdemar mötte den
med den tanken, att här var hans makt för stor, att han skulle
behöfva frukta något af hertigarna.
Magnus var väl underrättad om huru det stod till i den
kungliga hären, och han lät ej det gynsamma ögonblicket gå
obegagnadt förbi. Han lät sina ryttare sitta upp och beslöt
att anfalla bondehären vid Hofva. Och ryttarne ryckte an mot
bönderna. Dessa gjorde visserligen motstånd, men der fanns
ingen bland dem, som.kunde ordna striden, och hertigens folk
anföll så häftigt. Bönderna började vika. Desto häftigare an-
sattes de af hertigen och hans folk. Då upplöste sig hela ko-
nungens här och spridde sig i den mest förvirrade flykt.
Då timade der, som ofta händer,
Att hvar en strid skall sammangå
Då tappar den, som mindre må (förmår).
Utan någon aning om hvad som tilldrog sig vid Hofva,
huru det lilcade sig till, att brödren skulle infria sitt stolta löfte
om att vinna riket, låg konungen med sin drottning qvar i Ra-
mundeboda.
En afton, då konungen och många med honom redan
gått till hvila, satt drottningen och spelade schacktafel, tänkande
i sitt sinne uppå, huru ringa Kittelbotarens (hertig Magnus)
makt var. Allt gick föröirigt sin vanliga gång omkring konun-
gen. Somliga åto, somliga gingo fram och åter och några af-
hörde messan.
Då sprängde en ryttare in på gården. Man såg, att det
var en från bondehären, men han var blek om kind och blödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
