Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - IX. Ramundeboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
och så till midt på skogen Holavidh. Där skola Smålänningar
honom möta och följa till JunabåcJc. Der äga Vestgöter möta
med grud och gisslan och följa till Ilomtindeboda. Där skola
Närikiar möta honom och följa honom genom land
sitt och så till Uplioga-bro. Där skola Vestmän med grud
och frid möta och följa honom till Östensbro. Där möta ho-
nom Uppländningar och följa honom till Uppsala. Då är den
konung till land och rike lagligen kommen, med Uppsvear och
Södermän, Göter, Gutar och alla Smålänningar: då har han
ridit rätt eriksgata”. — Ramundeboda fick nu sasom gränsort
någon större betydelse. På stället uppstod en konungaborg,
sannolikt endast en träbyggnad, men dock sådan, att konun-
garna der kunde stanna och hvila ut under sina resor.
Midsommartiden 1275 var Ramundeboda skådeplatsen för
den lättsinnige konung Valdemars hof, då han uppehöll sig här
under striden med sina bröder Magnus och Erik. Vi låna från
en senare häfdatecknare3) följande nätta skildring af slaget vid
Hofva och Valdemars vistelse på Ramundeboda:
— ”Med sitt folk drogo hertigarna in i Sverige och upp
genom Östergötland. Magnus lät säga sin broder, konung Val-
demar, ”att han ville vinna riket eller dö”. Konungen skall
derpå liafva svarat: ”mindre månde han få än riket, om han
vågar möta mig med sina danskar och tyskar”.
Valdemar hade icke varit overksam. Han hade uppbådat
en mängd folk och var redo att möta sina bröder. Men hans
lättsinne och obetänksamhet förnekade sig dock icke, äfven i
denna sak. Vid midsommarstiden drog han med bondehären
ned åt Tiveden.
I Sverike ligga många skoga
En han heter Tived.
Der lade konungens här sig ned,
Vid en by han heter Hofva,
Det må mången man litet lofva,
Den der miste fader och fränder.
■—y 3) Stctrbäck: Berätt. ur Sv. Hist. Del. III, s. 72 £f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
