Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - XI. Minnen och lemningar efter några af de äldsta kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
i sydvestra kanten på kullen, visar sig liörnet af en väl bibe-
hållen grundmur, byggd af kalkstenshällar med mellanslaget
cement1). De spår efter forna begrafningar, som äfven här
emellanåt påträffas, visa, att byggnaden under en aflägsen tid
varit en kristen kyrka.
Eremitkapellet på Kägglan ligger inom Ödeby socken, i
gränsen emellan Ringaby och Finåkers skogar, i en skogsäng,
ungefär 1000 alnar vester om hemmanet Djupdalen. Grund-
murarna, som äro byggda af bergfallen gråsten med fast kalk-
bruk, samt äro 2 till 3 fot höga och 4 fot tjocka, synas vara
lemningar efter något litet kapell, som utvändigt haft en längd
af 45 och en bredd af 36 fot. I backen, söder om ruinen, sy-
nas spår efter en med mycket arbete anlagd väg, som utan
tvifvel är en lemning efter den uräldsta stråkvägen mellan Ne-
rike och Vestmanland ’öfver Kägglan.
Våra äldre handlingar omtala icke, så vidt jag känner,
någondera af dessa kyrkor. Deremot vet folket att berätta, att
Kullkyrkan varit den första kyrkan i Mosås, och så gammal,
att hon förstördes vid syndafloden, och om Kapellet i Kräk-
linge, att det väl varit en kyrka, men som icke tillhört Kräk-
linge, utan klosterfolket i Riseberga, hvilka, när do kände tvånget
inom klostermurarna för tryckande, plägade resa ditut för att
öfva sin gudstjenst. Kapellet på Kägglan har, enligt folktron,
varit ett ”munkkloster”, och äldre topografer omtala det såsom
ett capella Eremitarum. Emellertid finnes det icke omnämndt
i äldre urkunder; men det synes troligt, att byggnaden, om än
icke en bostad för eremitmunkar, dock varit ett kapell eller
bönehus, der de resande kunde förrätta sin andakt, innan de
företogo den mödosamma och vådliga färden öfver Kägglan.
Vid Hörsta i Kumla, i gamla byn invid vägen, fanns for-
dom murlemningar efter en större byggnad. Dessa murar blefvo
på 1700-talet nedbrutna och stenen förd till den ett stycke der-
’) Så snart Nerikes Fornminues-Förening utverkat sig tillstånd af jordegaren, Majoren
och Riddaren A. König på Skoftesta, att anställa gräfningar, skall denna fornlemning blifva
föremål för en noggrann undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
