Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - XII. Qvarlefvor af medeltidens kyrkliga konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
färden, samt tvenne alldeles lika sidopartier af dubbla kolon-
nader med spetsiga löfprydda rösten.
Kyrkoklockor kommo i Sverige, liksom annorstädes,
tidigt i bruk. Under påfvedömet, då de genom serskild döpelse
och andra ceremonier invigdes till sitt bruk, gjordes de till före-
mål för en vidskeplig vördnad lios allmänheten, som trodde, att
deras ljud förmådde bortdrifva spöken och åskdunder, befordra
de aflidnas saliga ro o. m. d. Härigenom blef med tiden an-
talet klockor vid hvarje kyrka så stort, att herredagen i Örebro
1531 beslutade, att ”hvar landskyrka skulle lemna den näst-
största klockan, tionde och landtgille för året, jemte öfverlopps-
penningar och silfver af det i kyrkornas kistor vore”, till beta-
lande af rikets skuld till Lybeck. Yi veta huru detta besluts
verkställighet gaf anledning till det s. k. klockupproret, och att
Nerikesbönderna icke voro för detsamma alldeles främmande. —
Antalet klockor från påfvetiden är nu mera icke stort. I Ne-
rike finnas nio, af hvilka sex hafva mer eller mindre läsliga
inskrifter, och tre endast otydbara figurer, som förmodligen äro
klockgjutarens märken. — Den vackraste är storklockan i
Tångeråsa, så väl för sin storlek som den serdeles rediga in-
Inskrift på Storklockan i Tångeråsa.
skriften, hvilken efter vanligheten löper rundtomkring öfra kan-
ten och har följande lydelse: Anno Do(mini) MCDXCVstop-
tes tenu toru maria clocca Coradus Di gra(tia) eps (episcopus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
