Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska Tidsbilder - XVII. ”Præstigiæ Kumlenses”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nio månader förrän Margareta, som var 15 år gammal,
började sina botpredikningar, hördes i rummet, der lion bodde,
knäppningar och bultningar i väggarna. I Oktober 1627 be-
gynte hennes ”profeterande” under ett ofantligt tillopp af raen-
niskor. Hon sade sig besatt af onda andar, som emellanåt
blefvo utdrifna af goda englar, hvilka piskade ut dem genom
taket med ris. En god engel hade befallt henne förkunna, att
sabbathen skulle firas på lördagen, enligt Mosaiska lagen. Hon
bestraffade tidens lastbara lefverne, fördömde dryckenskap, hög-
färd och yppighet i kläder, såsom ”valkar”, kragar, sporrar,
sammetsbindlar och snörprydda mössor; men begagnade under
sina strafftal de oanständigaste utlåtelser och utfor i de gröfsta
hädelser emot Gud och hans heliga treenighet. Hon uppviste
”himmelsbref” som intyg på sin guddomliga sändning. Före
och efter predikningarne öfverfölls hon af de förfärligaste skak-
ningar. Hennes lemmar ömsevis utsträcktes och sammandrogo
sig. ”Öronen tillstoppades, ögonen drogos in i hufvudet och
tungan ner i svalget”. På flera timmar kunde hon hvarken se,
höra eller tala; men så snart hon återfick talförmågan ”smädade
hon Gud”.
Efter ett halft års fortvaro slutade dessa beryktade upp-
träden i Mars 1628. I Strengnäs Konsistorii archiv förvaras
en skriftlig berättelse om Prsestigiee Kumlenses, hvilken berät-
telse prosten Johannes Laurentii dit inlemnade några dagar före
sin död.
Postqvam vero tres integras Iltbdomadas suam Tyrannidem in miseram Puellam manifeste exer-
cuisset prcestigiator ille, tempus opportunum jam advenisse ratus, quo et suce arrogantm prom-
tissimos adplausores et pestiferce seductionis facillimos adprehensores inveniret; in Angelum Lu-
cis tergeminum se transformare, facie speciosa instar Solis, stola micante adparere, trijida ma-
nu jlammeas gestando faculas incedere, concionatorem, exorcistam, miraculorum ostentatorem et
futurorum buccinatorém solertissimum agere. Neque is Spirituum numerus constans mansit, cum
aliquando tres fuissent, qvandoque ad VII augerentur, nunc ad XVII, demum ad DCC cum
baculis, paxillis et catenis ferreis adparuerint: Illorum primo III denique VII hausto quodam a
Puella absorbtos, reliquis extra Illam et separatim in Cubiculo manentibus,>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
