Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
utbyta barnet mot ett af deras slägte, bvilket byte, när det
hände, ingen kunde märka, förrän barnet vardt äldre, då man
med fasa varsnade, att ungen var en "byting’" — ett missfoster
med stort hufvud och puckel på ryggen — som ideligen skrek
och aldrig kunde mättas. — Den fremmande, som kom in, der
det fanns ett nyfödt barn, måste först gå fram och röra om
elden i spiseln, ty eljest blef barnet ”otryggt” (skrikigt). Var
den, som kom in i stugan, en karl, borde han lägga något mynt
till barnet i vaggan, ty annars ”miste han hatten”. Detta var
ett bruk, som ej fick åsidosättas, och då rika slägtingar gjort
deras besök, såg man icke sällan ”hvita dalrar” blänka på bar-
nets hufvudkudde. Dylika föräringar af .silfver gjordes äfven åt
barnet af faddrarna och gästerna, när dopet skedde hemma hos
föräldrarna. Men vanligen förrättades döpelsen i kyrkan. Det
var icke ringa besvär, isynnerhet för den, som förut låtit döpa
flera barn, att finna passande och villiga faddrar. Ty utom
faddergåfva åt barnet, hade faddrarna att gifva presternä ”altar-
läge", eller, som det géinenligen kallades, "sätta åt på altarlåge",
hvilket bestod deri, att hustrun, som bar barnet, uppdukade på
ett bord vid altaret åt kyrkoherden hvarjehanda "förning" i mat-
varor, såsom kakor, bullar, ostar, smör m. m., under det ”pig-
faddern”, eller den ogifta qvinnan, som stod fadder, frambar
vid ett annat bord sina gåfvor åt kapellanen5). Naturligtvis
borde dessa förningar, som skulle uppradas och mönstras af
5) Stora Méllösa, SocJcensi.-Protoc. d. 5 Nov. 1711. ”§ 3. Kyrkioherden begjerte flitigt
af Församlingen, at dhe ville i vänlighet bedia sina hustrur, då de behaga åt sättja pa Altar-
läge, väll baka dem efter man kunde räkna 7 äller 8 Altarlägen på rad, som varit illa bakade»
at folket inte kunde ätat”; — och ”det är af urminnes tider transfererat uppå den, som bär
barnet, at hon skal gifva åt altarläge åt kijrkioherden och uppå bondepijgan, at hon gier åt
Capellanen” ... Då dervid, enligt samma urkund, två bönder frågade med hvad rätt presternä
taga emot sådana offer, samt talade om ”den nya förordningen, som kon. Carl XI beviljade”,
hvarigenom dylika offer afskaffades, så svarade pastor: ”Emedan them står fritt att kalla dhe
rijkaste, som väll kunna gie ut det, som dhe ock giöra, så kan det intet vara emot någon för-
ordning äller billighet. Så är och detta 2-.o at vetta: att kyrkioherden här i Mällösa aldrig
får sin richtighet af församl. i fiske i Norss, af hvilken dhe lijkeväll kunnat fådt öfver 100
tunnor här i Församl. i åhr allena, och alldrig af föhl och annat, som man vijll förbijgå, så
kunde Församl. uti dhetta ena icke vara så strijdiga, at förtijga det myckna Ohlet och Brän-
vijnet hvar och en får, när han har något at lefverera i prestgårdeu”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
