Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Lefnadssättet var i hvardagslag tarfligt. Bonden, hans
hustru och barn klädde sig i de kläder, som förfärdigades i
huset. Åkern och ladugården försåg huset med alla dess nöd-
torfter, och kontanta utgifter till hushållets underhåll, som hade
uppgått för året till en summa, motsvarande Femtio riksdaler
nu för tiden, skulle ha ansetts oerhörda. Sill och salt voro
nästan de enda varor, som hemtades hos köpmannen. Kaffe
var en okänd öfverflödsvara och honing ersatte sockret. Men
vid gästabud gick det rundligt och skrytsamt tillväga. Barn-
dop, bröllop och hegrafningar voro alltid laga anledningar till
ett öfverdådigt kalasande. Och som många, nu försvunna, bruk
och sedvänjor voro förbundna med de gästabud och festligheter,
som föranleddes af dessa vigtiga tre skeden i menniskolifvet,
skola vi något utförligare omtala dem.
Barndop.
Ifrån det ett barn föddes och tills det var kristnadt, skulle
alltid eld brinna i spiseln, att icke trollen måtte komma och
kläde, blifva rätt och slätt gjorde, utan kraga, rynkor och knappar. 3:0 Vasläders eller så kal-
lade Tyska skor vele vi icke bruka, utan skal både man och qvinna hafva smort eller passer-
läder til skoor, som hemma i socknen gjorde äro, finnandes vi för oss anständigast at igen-
binda them med remmar; men om någon är så ostadig, at han icke vil blifva vid thetta gamla
Svenska maneret, stånde honom fritt at betjena sig af spännen. 4:0 The, som villa bära lif-
stycken, måga til them taga skin eller hemmaväfvet tyg; men kalminker och kjöpte tyger, af
hvad namn de äro, skola icke af någon mansperson bäras i lifstycken. 5:0 Hvita manshand-
skar, nattkappor och förärmar, som nyligen hafva begynt komma i bruk, samt färgade yllna
och regarns-strumpor, så mans som qvinnos, afsäga vi oss alldeles och blifva härefter vid yllna
ofärgade eller ock klädesstrumpor, såsom ock vid sämska- och klippingshandskar som hemma i
S:n gjorde äro. 6:0 Hvad våra hustrur och döttrar beträffar, blifver theras klädebonad tröija
och kjortel, som uppå thet vahnliga och här brukeliga sättet gjöres, kunnandes the thertil utom
thet tyg, som the sjelfva tilvärka, bruka kläden och klädessarger, men sattiner, Cattuner och
andra kjöptyg, af hvad namn de vara må, utom de här förmälta, skola af them til tröija och
kiortel icke brukade varda. 7:o Silkesnäsdukar, som nyligen hos qvinfolcken i bruk kommit,
vele vi ock ifrån them hafva afskaffade, undantagandes the svarta, af hvilka hustrurna som så
behaga sig kunna betjena . . . Thesse anförda punkter åtaga vi oss samteligen så för oss
sjelfva som för våra barn både nu och i framtiden ovägerligen att hålla, begripandes icke här-
under tjenstefolket ifrån andra Socknar, som kort tid uti Förs. vistas och sedan bortflytta, så
framt the icke sjelfva af fri vilja til vår sed sig beqväma. Men alla af bondeståndet, som
komma i Förs. att sätta sig härned, förbinde vi härmedelst til en och samma sed med oss, om
the eljest vilja i våra samqväm och omgänge lidhne blifva, och icke för utbölingar och sede-
skiämmare utan för Skyllersta Församlings rättsinte sochnefolk erkiände varda”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
