Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de närvarande om, att tiden ock för dem var inne att göra det-
samma.
Begrafning.
Straxt efter döden och så fort lämplig ”tvåttgumma” hun-
nit tillkallas, togs liket ur sängen och flyttades i en bod eller
i ett uthus, hvilket kallades att ”tvätta ut" den döde, emedan
utflyttningen föregicks af en nödtorftig tvagning af likets hän-
der och ansigte, då på samma gång sänghalmen uppbrändes,
att den döde icke skulle ”gå igen”. Efter några dagar skedde
svepningen, dervid den urgamla plägseden någon gång öfvades
att låta den döde få med sig i grafven hvad som i lifvet utgjort
hans lust och förnöjelse. Det händer nemligen icke så sällan
vid graföppningar, att bland lemningar efter lik, som blifvit
jordade för en eller annan mansålder sedan, påträffas äldre
mynt, tobakspipor, snusdosor och till och med små bränvins-
flaskor, ehuru något fynd af det sistnämnda slaget, mig veter-
ligt, icke blifvit gjordt i Nerike. — Jordfästningen skedde alltid
på söndag eller annan helgedag, vid sammanringningen till hög-
messan. På morgonen, begrafningsdagen, samlades alla ”i roten”,
så väl män som qvinnor, antingen de voro bjudna eller icke,
i sorgehuset för att åtfölja den aflidne till hans sista hvilorum.
Sedan alla blifvit undfägnade, lästes några böner och afsjöngs
en psalmvers, hvilket kallades att ”sjunga ut" liket, hvarpå de,
som skulle bära den döde till grafven, kullkastade stolarna,
hvarpå kistan stod, samt utburo och satte henne på likbåren,
hvarefter liktåget satte sig i rörelse, i hvilket både män och
qvinnor deltogo, alla gående hela vägen från sorgehuset till kyr-
kan. Männerna voro indelade i vissa, minst tre, ”bärarelag ,
som aflöste hvarandra under vägen, men ordnade så, att första
laget, som mest bestod af den aflidnes husfolk och aflägsnare
slägtingar, tog den döde ur huset och jemväl bar kistan in på
kyrkogården. När processionen nalkades kyrkan, stannade den
på ett gifvet ställe, som oföränderligt var detsamma vid alla
begrafningar, dit presten gick sorgetåget till mötes för att un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
