Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
der ringningen beledsaga det till grafven. Liksom före, afsjöngs
äfven efter jordfästningen en psalmvers, derunder grafven igen-
skoflades af den dödes närmaste anförvandter på manssidan.
På några ställen brukades att framför kistan bära ett enkelt
grafkors af trä, på hvilket den dödes namn, födelse och dödstid
samt någon vers eller bibelspråk var skrifvet, livilket kors ge-
nast uppsattes, så snart grafven var igenkastad 1 *).
Under gudstjensten satte sig enkan och de djupast sör-
jande på det aflägsnaste rummet i kyrkan, livilken plats af
henne sedan bibehölls under sorgeåret, hvarjemte hon, såsom
ytterligare tecken af sin stora sorg, icke nyttjade psalmbok, icke
stod upp med den öfriga församlingen, när evangelium lästes,
samt bar det livita doket så långt neddraget, att ansigtet i det
närmaste doldes. Efter gudstjenstens slut samlades slägt och
grannar åter i sorgehuset till gästabud, men denna gång inga
andra än de, som voro inbjudna.
Af årets högtider firades egentligen endast Julen. Och
var seden, att alla julsysslor, såsom slagt, brygd och bak skulle
vara undangjorda, så att inga sådana göromål beliöfde förrättas
på sjelfva julaftonen. Sedan alla ”doppat i grytan”, hvilket
var den enda middag, som bestods den dagen, inbars julhalmen
och utbreddes öfver golfvet, der han fick qvarligga till annan-
dagen, men på sina ställen äfven under hela helgen. Alla krea-
turen fingo, utöfver den vanliga utfodringen, en extra förpläg-
ning, som utdelades af husbondefolket sjelfva, i det de till hvart
och ett yttrade: ”här har du för att du skall veta, att det är
jul!” — livilken julfägnad till och med sträckte sig till småfog-
larne, åt hvilka en otröskad ”hafrenek” (hafrekärfve) uppsattes
på en stång på gården. — I skymningen, sedan alla iklädt sig
högtidsdrägten, dukades julbordet, der tre ofantliga kakor, kal-
lade "juloxarna", utgjorde bordsprydnaden under hela helgen,
efter hvars slut de omsorgsfullt förvarades och gåfvos åt oxarna,
när vårbruket begynte. När alla voro samlade, sjöngs en, stun-
") I Sköllersta brukades att på korset hafva en liten visaretafla inålad, hvars visare ut-
pekade timmen, när den döde afled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
