Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
genhet att hålla fast vid det gamla, eller att göra som far bru-
kade, och far för honom, ett af de största hindren för sin för-
kofran och utveckling, som ytterligare motverkades af det sam-
fälda hrukningssättet i de ofta oerhördt stora byarna. Men in-
skränkta behof, i förening med idoghet och hushållning, beredde
och vidmakthöllo en välmåga, som, i motsats till nutidens, var
mera verklig än skenbar.
Klockan fyra på morgonen började arbetsdagen både vin-
ter och sommar. Vid första hanegället hördes slagorna på lo-
gen och spinnrockarna surra kring morgonbrasan. Till Lucie-
dag eller senast till jul borde trösken vara lvktad, och det var
en stor heder, ej mindre för tjenarne än för husbonden, att
vara de första att höja de hurrarop, som underrättade gran-
narna i byn, att Jan Svenningsson eller Nils Larsson slagit si-
sta slaget i logen för året, och ätt hans folk nu som bäst und-
fägnades efter det tröttsamma höstarhetet. — Men hade Far
haft sin ärelystnad, så hade Mor icke mindre sin; ty till påsk
skulle allt linet vara spunnet. I hvad som derefter fanns qvar,
”satte sig dymmeln", och ve den flicka, som spann något så-
dant! Hon hade med berådt mod afsagt sig hoppet att bli
brud — åtminstone det året.
Då vårbruket började, gafs åt oxarna de skådebröd, som
utgjort julbordets prydnad, under namn af ”juloxar”. Det var
en sed, som bibehållit sig ända till våra dagar, att ärterna
borde sås på samma dag i veckan, som den, livarpå juldagen
infaller. Föröfrigt iakttogs med mycken noggrannhet vissa be-
märkelsedagar, såsom att sätta kålfrö på Tiburtii dag, att så
linet på Botolf och rofvorna på Leo o. s. v. Dock gjordes
gerna ett undantag, om någon af dessa bemärkelsedagar inföll
på måndag, onsdag eller thorsdag, hvilka kallades ”förkastelse-
dagar” och ansågos hafva ett olyckligt inflytande på den blif-
vande äringen.
”Slåningen” (slåttern) var en folkfest, som firades med
dans och lekar och betraktades i de enformigt kretsande göro-
målen som en verklig dera. ”Det var nyss före slåningen”,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
