Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XIX. Byggnadssätt, klädedrägt, sedvänjor och bruk i högtidslag och hvardagslif i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
som sjuka samlades vid vissa källor l2), som kransades med löf
och blommor, och i hvilka krymplingen och den, som hade ett
annat syfte med sitt besök, än blotta nöjet, i tysthet offrade
ett småmynt och drack af det undergörande vattnet.
En mängd sedvänjor och bruk af mystiskt vidskeplig art,
dels lemningar efter en förträngd naturreligion, dels qvarlefvor
af påfviska villfarelser, voro dessutom förbundna med hvar och
en af de större högtiderna. Men om dem få vi tala, då vi på
ett ställe sammanföra spillrorna af den nationella öfvertro, som
i dagligt tal benämnes ”sJcrock och signerier", och vända nu
blicken som hastigast till en annan sida af våra förfäders lif,
nemligen deras hvardagslif.
Till snitten skiljde sig hvardagskläderna intet från helg-
dagsdrägten. Karlarna buro, då de voro i arbete, likaväl som
på söndagen, sin häktrock, sofri dock under sommaren utbyttes
mot en skörtjacka eller s. k. långvåst — en långtröja, som
gick ned öfver höfterna — samt kortbyxor, grå strumpor och
svenska skor, med damaskor eller snösockor under vintern. I
hvardagslag, då bonden var hemma, bar han både ute och inne
en röd, stickad ”toppmössa” öfver det i pannan benade håret.
Q,vinnorna voro äfven inomhus klädda i kjol och tröja, samt
hade på det uppstrukna håret en bindmössa, men utan under-
klädsel eller s. k. "stycke". Håret på flickorna klipptes ”i lugg”
tills de voro femton år, och tills barnen voro sex år gamla
var en ”moss” (kolt) den gemensamma drägten för både gossar
och flickor.
Sederna hade visserligen ingen förfining, men arbetsamhet,
enkelhet i lefnadssättet och en orubblig tillgifvenhet för forna
vänor och bruk voro dygder, dem det närvarande slägtet i visst
afseende väl kunde afundas sina förfäder. Åkerbruket, som af
forno varit landets hufvudnäring, hade dock i folklynnets benä-
12) Sådana helso- och offerkällor voro bland andra Elfkällan i Glanshammar, på Kro-
gesta egor; Signilds källa i Lennäs, nära Segersjö; en källa på sydvestra sluttningen afOdens-
backe i Asker; S:t Evas källa i Kumla, på Elfvesta egor; S:t Olofs källa i Hardemo, vid lands-
vägen nära kyrkan; Botes källa i Hackvad, på Helgesta egor; Mörsa-källan i Edsberg, på Sanna
egor; Kils-källan i Knista och Maria-källan i Tångeråsa, strast öster om kyrkan, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
