Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXI. Folksägner - 9. Gullvagnen i Vabacken - 10. Skatten i Konstabäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
fingo annat än oskummad mjölk, ock tror sig säker. En dag,
när kan varit borta med sina oxar ock kom sent kem, kade
liustrun redan mjölkat, kvarföre kan måste gifva dem ”glan-
mjölk” för den gången. — Nu skulle kan åstad ock lremta den
dyrbara vagnen, som kan ock lyckades finna. Men när kan
spännt sina oxar för densamma, ock efter gammal vana kojtar
åt dem, ropar en röst ur backen: ”Inte drar dina glanmjölks-
kalfvar liän min vagn!” — kvarpå vagnen försvann i backen
för evigt. Men pinnen till tistelstången, som händelsevis kom
att stanna qvar, var af renaste gull, och blef bondens ersätt-
ning för den möda, han användt.
10. Skatten i Konstabäcken.
Huru vigtigt det är att vid sådana skattkemtningar iakt-
taga fullkomlig tystnad, bestyrkes ytterligare af följande sägen
från Sköllersta. Vid Konsta och trakten deromkring skall, en-
ligt sagan, finnas ofantliga skatter nergrafda i jorden. Isynner-
het utvisas ett ställe i Konstabäcken, der en stor jernkista ligger,
bräddfull med dyrbarheter. Mången har väl sett henne, men
ännu har det icke lyckats någon att uppfånga henne ur bäcken.
Två personer försökte det en gång, men när de fått henne till
hälften ur vattnet, ropade den ene, glad öfver framgången, till
sin kamrat: ”Håll i bara!” — ock genast försvann hon i dju-
pet. En bonde i Konsta tog lärdom af deras missöde, och be-
slöt att ensam pröfva lyckan, samt begaf sig en thorsdagsqväll
till ort och ställe. Det lyckades äfven för honom att få tag i
den tunga kistan och draga henne på land. Men innan han
hunnit kasta stål emellan henne och vattnet, kommer en höna
dragande med ett hölass. Körsvennen, en storväxt man, ropade
oupphörligt på hönan:
”Lanka, lanka fort!
Du ska te Romare port,
Innan qväller!” —
”Åh f—n kommer du heller!” — utropade den förtjuste skatt-
sökaren, och i detsamma var skatten borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
