Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXI. Folksägner - 11. Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
11. Bortbytingen.
På Skatteby gärde, i Askers socken, ligger en stor sten,
under hvilken trollen förr haft sitt hemvist, och sågs då stenen
vissa högtidsaftnar upplyftad på sköna pelare, och trollen dansa
och förlusta sig derunder. Hände sig så en gång att en hustru
i Skatteby födde ett barn, som var serdeles vackert och väl-
skapadt. När barnet var omkring årsgammalt, gingo föräldrarna
en dag ut på arbete, och togo barnet med sig och lade det i
gräset, nära den stora stenen på gärdet. Någon tid derefter
förmärktes att barnet var sig olikt mot förr, skrikigt och styggt,
och framför allt så glupskt, att det utan afseende förtärde allt
ätbart, som det kom öfver. Denna underliga förändring, som
de sorgsna föräldrarna tyckte sig finna jemntidig med den olyck-
liga dagen, då de lemnat barnet vid den förtrollade stenen,
styrkte dem i den tron, att deras eget barn blifvit utbytt af
trollen, och att den varelse, som de uppfödde, var en bortbyting.
Och då de dertill voro fattiga, blefvo de så godt som ”utätna”
utaf den glupska ungen. Detta föranledde dem att gå till råds
med en klok gumma, som lärde dem huru de borde gå till-
väga för att få sitt barn åter. Modren borde nemligen, tre
thorsdagsqvällar å rad, koka upp en gryta med lut, och de två
första gångerna hålla barnet deröfver, men den tredje doppa
ned det i luten. Rådet åtlyddes, men då hustrun tredje thors-
dagsqvällen skulle neddoppa barnet i den sjudande grytan, kom-
mer trollqvinnan inrusande med det bortbytta barnet, kastar det
ifrån sig och ber att ändtligen få sitt barn igen: ”ty” — sade
hon — ”aldrig har jag burit mig så illa åt med ditt barn, och
aldrig bar jag ämnat göra det så illa, som du nu gör med mitt”;
— hvarpå hon återtog den vanskapliga ungen och försvann ge-
nom dörren. — Barnet, som var stort och väl födt, berättade,
sedan det blifvit äldre, att det i allt blifvit väl omhuldadt, så
i mat som annat; att trollen hvarje lördagsafton kommo till-
sammans till dans och lekar; men att de icke kunde lida ljudet
från kyrkklockorna. När åskan hördes mullra, iklädde sig ”troll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
