Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXI. Folksägner - 16. Den bergtagna - 17. Gasten vid Nasta - 18. Riddaren och Bergtrollet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Aftonen förut har Erich Pärs son Anders i Sjågstad mött en
lång nakot karl, som efter hans tycke hade ögon, stora som
en mässingskiettel; Mötet skjedde vid Götavi-hällar ell. Björ-
skogshällar" 6).
17. Gasten vid Nasta.
En qvinna, vid namn Ingrid i Nasta, i Ringkarleby soc-
ken, hade, i början af förra århundradet, tid efter annan i hem-
lighet framfödt trenne oäkta barn, hvilka hon alla mördat och
nergräft i skogen. Men en dag kommer en gast, i ett spädt
barns liknelse, fram till gården och förföljer den onaturliga mo-
dren med skrik och jemmer, tills hon, rörd af ånger och med-
lidande, tog honom i sina armar och lade honom till bröstet.
Härigenom röjd, bringades hon till bekännelse, och blef för
sina brott bränd vid afrättsplatsen på Kägglan.
18. Riddaren och Bergtrollet.
Det var för många år sedan i Nerike en riddare, som
skulle fara till julottan. Som han hade lång väg och gerna
ville vara i kyrkan till första ottan, red han, åtföljd af sin stall-
knekt, hemifrån straxt efter midnatt. Men kommen ett stycke
på väg, kände han sig sömnig, hvarföre han tillsade drängen
att rida förut, under det han sjelf steg af hästen och satte sig
att hvila vid ett berg, der han insomnade. När han så setat
en stund, kommer en storväxt qvinna och bjuder honom att
följa sig in i berget. Inkommen ledsagar hon riddaren fram
till sin man, jätten, livarpå hon framsätter för sin gäst alla-
lianda välfägnad, så i mat som dryck. Men riddaren, som var
en försigtig man och väl anade rätta sammanhanget, vägrade
på det bestämdaste att förtära det minsta af det, jättesan fram-
6) Dessa båda, ur Glanshammars kyrko-archiv hemtade, berättelser hafva en viss märk-
värdighet, så till vida. att de otvetydigt förråda den öfvertro och vidskepelse, som ännu under
förra seklet herrskade hos de mera upplysta. Det lider nemligen intet tvifvel, och framgår
oförstäldt af framställningssättet, att antecknaren, prosten Herdman, som var en af de dugligaste
och kunnigaste presterna i Nerike på sin tid, varit fullt öfvertygad om de här skildrade hän-
delsernas verklighet och sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
