Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXIII. Folksånger och Folkmusik - Äldre Skämtevisor - 2. Staffansvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
«Men jag får tända ljuset mitt».
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen inände gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Hon rörde uti askan bra;
Nu sjungom vi så gerna; —
Men ingen gnista eld fanns qvar;
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Oeh fast de ingen eld kund’ få,
Nu sjungom vi så gerna; —
Så hjelpte de sig bra ändå;
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Och öl hon skulle Staffan ge,
Nu sjungom vi så gerna;
Hon tappa i, — det rann bredvid;
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast’ eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
