Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXIV. Folkspråket - Ordens böjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Interrogativa pronomina :
Mask. Fem. Neutr. Plur.
Sing. N. Uokken 1. okken, hokka 1. okka, hokke 1. okke, hokkä 1. okhä.
G. Hokkens 1. okkens, hokkas 1. okkas, hokkes 1. okken.
Sing. 11vem, hvem, hvab.
Verb erna.
I prassens förekomma någon gång serskilda tempusändelser för plur., såsom
vi komma, di sitta, di villa.
Första konjugationen företer ingen annan afvikelse från skriftspråket, än
att imperf. bortkastar böjningsändelsen, t. ex. jag brukar, impf. jag bruka’.
I andra konjug. förekomma vokalomljud i några verber, der detta icke
är förhållandet i skriftspråket, t. ex.
Inf. Impf. Sup.
Låta latte latt.
Snärja snarde snart.
Ställa sta/de ställt.
Svälja svalde sva\t.
Värja varde vart.
Tredje konjugationen är lika som i skriftspråket.
Fjerde konjugationen.
antecknade:
Följande starka verber hafva i nerkiska
Inf. Impf. Sup.
Béå baå beåt.
Bli varåt vurti.
Bära bar buri.
Ge ga (gav) guvi.
Ligga låg legä.
Läsa las (sällspordt) (läste) läsi (läst).
Si såg sett.
Sitta satt sutti.
Skära skar skuri.
Stjäla stal stuli
Säja saå sagt (sajd).
Vara var vari.
Komma kom kummi.
Sova sov suvi.
Åta åt äti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
