Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXIV. Folkspråket - E saga um Áskapoten - Áskapoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
— «Ni har fali varmt nästa er!»
— »Varmare i min bakugn!» — saö’ frua. —
A så fikk han gå. Nu kom åskapoten in, å når han fikk si frua, saö’
han og:
— «Ni har fali varmt nästa er!»
— «Varmare i min bakugn!» — saö’ frua.
«Dä va bra dä» saö’ åskapoten -—• «då kan ja få steka mi skata».
«A dä gar fälle an» — saö’ frua, å så satte åskapoten in skatå i un-
gen, å där stög hö å pottraö’ å fräste.
— »Flotä rinner» — saö’ frua.
— vHorn te ta’t i» — saö’ åskapoten.
— »Hörnä sprekker sönöer» •— saö’ frua.
— aHdnk te sätta um’ä» — saö’ åskapoten.
— »Hanken ä för störer» — saö’ frua.
— «Ktl te kila’n mäÖ» — saö’ åskapoten.
— »Flotä rinner öfver» — saö’ frua.
— uLok te lägga öfver» — saö’ åskapoten.
Nu såg frua ått åskapoten wa den rätte, för han vart alöri råölösr; å så
fikk han frua å slotta å gulö å silfver förutan all änöe.
Åskapoten.
(På Qvistbro bergslagsmål ,).
Dä wa ain gång ain bönöe, som många ä fälle dä, som hadde trai sönjer.
Dai båga storstä potjårl
2) gekk’le3) någe an, main dain minste wa ain rikti solka-
kopp, som hölls i spissen för jämnå, å bara pétaö’ å potaö’ i åska, å daimaiså4)
kallte dai’n fyr 5) åskapoten. Inte så övuli långt frå bönÖs gål wa ait stört slott,
som glimraÖ’ änöa6 *
) som söla utå barsta gull å sölfver, å alöri skull’n fälle ha
sitt maken tai tokka rar fru som hö, som bödde på slottä. Ain dag saö’ bönÖ
tai potjår, ått dai kunöe väl ta å fria tai frua, å dä wa’l inte potjår emöt um
förstås, å så wart dä sajd, att dai skulle freksta si’ lökka. Waid dai skulle
tai å gå, kom åskapoten å ville mai’ han og. — Hvaö dä likkt, tökkte dai åre
potjår, ått ain tokken lörttholk8) skulle få gå mai’ å fria tai frua. Main hur
åskapoten sargaö’ å kiltaö’8), så vart dai inte å mai’n, annä ,n) dai fikk lof å
l) Hvad som egentligen utmärker Qvistbro bergslags bygdemål, serdeles i den del af
socknen, som kallas Gammelhyttelaget, ifrån nerkiskan, så väl i de andra bergslagsorterna som
pa slättbygden, är, att det korta e och i, när detta i hvardagsspråket uttalas som e, diftongeras
till ai, hvilket här betecknar dessa vokalljud. 2) Potje ni. pojke pl. potjår best. f. potjår.
) Geklc’le, gick fälle, gick väl. *) Dai mai så, dermed så, derföre. 6) Fyr conj. för. 6) Änöa
adv. alldeles, precist. ’) Waid, vid. 8) Lörttholk m. osnygg, orenlig menniska. °) Sarga
och hilta, ifrigt påyrka, oupphörligt begära. 10) Annä coDj. utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
