[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till läget jämförelsevis låg temperatur. -
Naturligtvis finnas betydliga undantag från denna
i allmännaste drag gjorda teckning: kuststräckorna
samt de stora floddalarne inom tropikerna och i
deras närhet åtnjuta i fullt mått de heta klimatens
förmåner och olägenheter. Ett annat för Amerikas
klimatiska förhållanden käntecknande drag är den
ofantliga fuktigheten, som, beroende på den storartade
kustutvecklingen och de väldiga vattensamlingarna
i det inre af landet, i sin ordning bidrager till
utvecklandet af en synnerligen yppig växtlighet.
Af Amerikas bergssystem äro först och främst att märka
i Syd-Amerika: Anderna (Andes) eller Kordillererna
(Cordilleras), hvilket senare namn dock egentligen
tillhör endast sjelfva kammen af denna ofantliga
bergskedja, som, på många ställen i flere parallelt
löpande grenar, genomgår hela landet från Kap Horn
ända upp till Karaibiska hafvet. Sin höjdpunkt nå
dessa berg i Chile och Peru (Aconcagua, 21,767
fot, enl. andra 21,035 f., Sahama, 21,594 f.,
Chimborazzo, 19,768 f., Sierra Nevada di Sorata,
23,281 f., Illimani, 19,843 f.), der, mellan de
särskilda kedjorna, jämväl rymmas högslätter, sådana
som t. ex. den vid Quito (med en medelhöjd af nära
9,000 f. och en medeltemperatur under eqvatorn af
11°-12°). - En fullkomligt afskild grupp för sig bilda
La Parime- eller Guyana-bergen, hvilka i sinsemellan
af grässlätter och skogar söndrade sträckor och käglor
upptaga den stora Ö, som begränsas af hafvet, Orinoco,
Cassiquiari, Rio Negro och Amazonfloden. Sierra de
Parime kan betraktas som den förnämsta i gruppen;
Duida, 7,800 f., är dess högsta punkt. - Ännu en
annan grupp bilda de brasilianska bergen, hvilkas
gräns tecknas af Amazonfloden, Paraguay och Rio
de La Plata. Sierra de Espinhazo är bland dem den
högsta kedjan, och der anträffas de högsta punkterna:
Pico dos Orgaos, 7,300 f., och Morro de Papagaio,
7,000 f. - I Nord-Amerika hafva vi först och främst
att märka de Mejicanska Kordillererna och deras
omedelbara fortsättning, Klippbergen, hvilka allt för
väl kunna betraktas såsom en fortsättning af Anderna i
Syd-Amerika och som i hufvudsakligen nord-nordvestlig
riktning fortlöpa ända till Ishafvets kust. Störst är
denna bergmassa i Mejico, der tre jämnsides löpande
kedjor särskiljas, hvilka uppbära ofantliga högslätter
af 6,000-9,000 fots höjd öfver hafvet. Höjdpunkterna
af de Mejicanska Kordillererna bildas af vulkanerna
Popocatepetl och Orizaba (Citlaltepetl): den förra
16,686, den senare 16,776 f. Men äfven Klippbergen
förete, synnerligen i närheten af sin södra gräns
(omkr. 38:de breddgraden) samt mellan 52:dra och
53:dje parallelen, betydande spetsar af 12,000-16,000
fots höjd (Mount Hooker, 15,700 f., Mount Brown,
15,900 f., Fremonts Peak, 12,733 f.). - I jämnbredd
med Klippbergen, men tämligen nära Stilla hafvets
kust löper från halfön Kalifornien ända upp till
Behrings sund en bergsträcka, som någon gång kallats
de Amerikanska sjöalperna. Dennas toppar äro allt
högre, ju längre norrut man kommer; Fairweather och
S:t Elias-berget, båda af vulkanisk natur, äro bland
de märkligaste: den förra 13,824, den senare 14,044 f.
Fullkomligt afskildt från dessa vestliga kedjor ligger, på
andra sidan om Mississippis ofantliga floddal, Appalachernas
bergssystem, eller de s. k. Alleghany-bergen, som
bilda nyssnämnde floddals gräns åt öster. I
nord-nordöstlig riktning gå de från Georgias norra
gräns till S:t Lorenzoflodens stränder, en sträcka
af omkr. 230 mil; bredden är öfver hufvud 20-25
mil. Black Mountain i Nord-Karolina är med hänsyn till
höjden öfver hafvet (6,076 f.) det förnämsta berget
inom denna grupp. - Flertalet af de Vestindiska öarna
äro ganska bergiga: Haiti och Cuba ega att uppvisa
en och annan bergstopp af omkr. 7,000-7,500 fots
höjd. Man skulle således äfven kunna tala om ett
Antilliskt bergssystem. - Deremot torde
vår kännedom om de amerikanska polartrakterna
ännu vara allt för inskränkt att berättiga till
en systematisering af de enstaka bergsträckor och
höjder, som hittills blifvit der funna och uppmätta.
Om Amerikas högslätter hafva vi redan i förbigående
talat. Det återstår att nämna några ord om dess
egentliga slättbygder. Vi hafva då först att
märka det stora nordamerikanska slättlandet, med
utsträckning från Mackenzie-flodens utlopp i Ishafvet
till Mississippis delta och från Klippbergens
östra sluttning till Alleghanybergen. Detta är
ej allenast Amerikas, utan hela verldens största
slätt. Fyra femtedelar af densamma ligga ofvan om
50:de breddgraden. Detta område har den ofruktbara
ödemarkens natur och är rikt fyldt med sjöar. Likheten
med norra Asien är slående. Den återstående, sydliga
delen visar helt andra drag: den är längst österut
skogig och bördig, det mellersta partiet är likaledes
synnerligen bördigt, men skoglöst, och vesterut
öfvergå dessa s. k. prairier till vild ödemark. -
Dernäst må nämnas de ofantliga slätter, som vattnas
af Amazonfloden och hennes otaliga tillflöden. De
höljas delvis af tropisk växtlighet och bestå delvis
af enformiga grässlätter, savanner. - Till sin natur
snarlika de senare äro slätterna vesterut från La
Platafloden, de s. k. pampas.
- På några punkter eger Amerika verkliga öcknar.
Sådana äro Pernambuco-öcknen, som intager en betydlig
del af nordöstra Brasiliens högslätt, Atacama, utmed
Stilla hafvets kust, mellan Copiapo i Chile och
Tarapaca i Peru, samt Nuttal-öcknen vid Klippbergens
östra sluttning, mellan öfre Arkansas och Paduka.
På intet område af Amerikas naturförhållanden är
det storartades prägel så omisskänneligen intryckt
som på dess vattendrag. Asiens bergmassor täfla med
Amerikas och öfverträffa dem till och med i höjd,
och mot Afrikas Sahara äro de amerikanska öcknarna
rena obetydligheter; men så väldiga vattenmassor
och så vidtfamnande floddalar som Mississippis
och Amazonflodens söker man fåfängt i de öfrige
verldsdelarna.
Flodernas längd (i geogr. mil) och flodområde (i
geogr. qv.-mil) uppgifvas vara:
Längd Fl.-omr.
Amazonfloden . . . . . 900 126,150.
Mississippi . . . . . . 890 61,400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
