Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esox - Espada - Espagnolette - Espalier - Espalion - Espartero, Baldomero, grefve af Luchana, duque de la Victoria, spansk krigare och statsman - Esparto-tågan. Se Beklädnadsväxter och Macrochola. - Espe. Se Espö. - Espedalen - Espence, Claude d', fransk teolog - Espered - Esphult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välsmakande, och af rommen
beredes i vissa trakter kaviar.
J. G. T.
Espada, Sp. (af Lat. spatha), svärd; äfven en som
strider med svärd (t. ex. vid tjurfäktningar o. d.).
Espagnolette [-njålätt], Fr., spaniolett, rigelstång
af jern på fönster, hvilka öppnas inåt och sakna
mellanpost; äfven ett slags fint ylletyg.
Espalier [-ie], Fr., l. Spalier (Ital. spalliera,
egentl. axelstöd, af spalla, axel), gallerverk af
ståltråd, träribbor o. d., som nyttjas till att stödja
fruktträd, slingerväxter o. s. v.
Espalion [-ång], stad i franska depart. Aveyron,
vid Lot. 2,460 innev. (1876). Klädesfabriker,
ullspinnerier.
Espartero, Baldomero, grefve af Luchana, duque de
la Victoria ("Segerhertig"), spansk krigare och
statsman, föddes i byn Granatula (i La Mancha) d. 27
Febr. 1792. Redan som barn bestämdes han för det
andliga ståndet och insattes i ett prestseminarium;
men vid den franska invasionen, 1808, lemnade
han detta samt skyndade till fäderneslandets
försvar, och från den tiden egnade han sitt lif åt
krigarekallet. 1811 blef han löjtnant, och 1815–24
deltog han som stabschef i den expedition, hvilken
(under general Morillos befäl) hade till uppgift att
kufva de upproriska kolonierna i Syd-Amerika. Derunder
utnämndes han till öfverste (1822) och förvärfvade
en betydande förmögenhet, hvilken han, efter
sin återkomst till Spanien, genom giftermål med
en rik godsegares dotter ytterligare förökade. Vid
den brytning, som uppstod inom konungafamiljen
med anledning af frågan om kronans ärftlighet på
qvinnolinien, förklarade E. sig 1833 för Isabellas
rätt till tronen och kämpade under de följande åren
många framgångsrika strider mot carlisterna. Sedan
han 1836 lyckats rädda Madrid från ett carlistiskt
öfverfall, utnämndes han till befälhafvare för
nordarmén, vicekonung af Navarra och generalkapten
i de baskiska provinserna. 1837 tillbakaslog han å
nyo ett carlistiskt anfall mot Madrid, vann slaget
vid Luchana och undsatte Bilbao. S. å. fick han
titeln grefve af Luchana. Under de följande åren
fördes kriget med samma lycka, och d. 31 Aug. 1839
tvang E. carlistgeneralen Maroto att kapitulera i
Vergara, till följd hvaraf don Carlos nödgades fly
till Frankrike. 1840, då upproret var fullständigt
kufvadt, utnämndes E. till grand och hertig af
Victoria ("Segern"). Men då ministéren Narvaez ville
genom en lag inskränka municipalförfattningen
och enkedrottningen-regentinnan Kristina gillade
detta steg, satte E. sig i spetsen för de missnöjde
och tågade till Madrid. Enkedrottningen nedlade
regeringen (d. 10 Okt. 1840), och faktiskt kom redan
då högsta ledningen af Spaniens angelägenheter i E:s
händer. Den 8 Maj 1841 valdes han formligen af cories
till landets regent och Isabellas förmyndare. Såsom
sådan förde han styrelsen med energi och klokhet. Men
genom den hänsynslöshet, hvarmed han uppträdde mot
hvarje sjelfsvåld, gjorde han sig hatad af alla
partier. Redan i Nov. 1841 reste sig republikanerna
i Barcelona; med dem förenade sig 1843 progressister
(exaltados) och moderados; Katalonien Andalusien och
Aragonien m. fl. provinser reste sig; en i Barcelona
bildad "junta" proklamerade E:s afsättning samt
Isabellas myndighet, och den provisoriska regeringen
af d. 1 Juli 1843 förklarade E. för fäderneslandets
förrädare. Narvaez, som stod i spetsen för upproret,
intågade d. 22 Juli i Madrid, hvars garnison förut
vunnits genom mutor, och d. 30 Juli steg E. i Cadiz
ombord på ett fartyg, som afgick till England. Der
mottogs han som en furste, men i hans hemland fråntog
man honom hans titlar och värdigheter. Genom ett
dekret af drottningen återfick han dessa i början
af 1848, och han återvände då till Spanien samt
intog sin plats i senaten. Men då han märkte,
att han der saknade allt inflytande, drog han sig
tillbaka till sina gods i Logroño (prov. i Gamla
Kastilien). Derifrån gaf han sig sedan endast en gång
ut i den politiska verlden, nämligen vid 1854 års
upprorsrörelse, hvari han deltog genom utfärdande af
en proklamation. Sedan de upproriske vunnit seger,
höll E. ett glänsande intåg i Madrid. Drottning
Isabella måste då söka hans bistånd, och han
ingick som konseljpresident i en ministér, hvars
krigsportfölj lades i händerna på O’Donnel, upprorets
egentlige tillställare. Denne eftersträfvade dock
högsta makten, och två år förflöto under partistrider
och intriger, hvarefter E. å nyo drog sig tillbaka
till Logroño. Efter Isabellas fördrifvande (1868)
föreslogs han (våren 1870) i cortes till Spaniens
konung, och många inflytelserika män ansågos gynna
den gamle "segerhertigens" val; men han afböjde
enträget hvarje sådant anbud. Det var då Prim
inledde underhandlingar med prinsen af Hohenzollern
och derigenom tände gnistan till det fransk-tyska
krigets utbrott (1870). Under de senare åren af sin
lefnad var E. högaktad och uppburen af alla partier,
och såväl Amadeo som Alfonso inhemtade ofta hans
råd. Han dog i staden Logrofio d. 9 Jan. 1879.
Esparto-tågan. Se Beklädnadsväxter och
Macrochloa.
Espe. Se Espö.
Espedalen, en högt belägen sidodal till
Gudbrandsdalen i Norge, omsluter det långa och
smala Espedalsvattnet. I de omgifvande fjällen, med
en höjd af 1,200 m. (4,000 f.) öfver hafvet finnas
rika nickelgrufvor, hvilka tidtals bearbetats.
Y. N.
Espence [espangs], Claude d’, fransk teolog, f. 1511,
d. 1571, valdes 1540 till rektor för universitetet i
Paris, bevistade 1560 ständerförsamlingen i Orléans
och 1561 "samtalet" i Poissy. Hans Oeuvres (1619)
innefatta predikningar, hymner, kommentarier öfver
Pauli bref m. m. på latin samt åtskilliga afhandlingar
på franska.
Espered, socken i Vestergötland, Elfsborgs län,
Ås härad. Arealen 2,586,5 har (5,239,5 tnld). 875
innev. (1879). Annex till Rångedala, Skara stift,
Ås kontrakt.
Esphult, socken i Skåne, Kristianstads län, Gärds
härad. Arealen 3,911,7 har (7,924 tnld). 1,177
innev. (1879). Esphult utgör tillsammans med Linneröd
ett regalt pastorat af 2:dra kl. Lunds stift,
Gärds kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
