Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ewald, Johannes - Ewald, Johan von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om än icke djupast klingande bland E:s religiösa
dikter. Snart skulle den andra hufvudsträngen
på hans lyra ljuda: den nordiska. Genom Klopstock
hade uppmärksamheten blifvit riktad på den nordiska
forntidens qvarlåtenskap, som man likväl mycket
ofullkomligt kände. E. studerade Saxo, och eggad
af engelska förebilder, bland hvilka han kände
Shakspeare genom Wielands tyska öfversättning,
skref han Rolf Krage (1769), den första historiska
tragedi, som blifvit affattad på danska. Vid denna
tid angreps han svårt af gikten, till hvilken fröet
skall hafva blifvit lagdt, då han en gång under sin
krigstjenstetid måste i flere timmar stå i vatten upp
till midjan, och hvilken sjukdom genom ett oordentligt
lefnadssätt sedermera fått ytterligare näring. En grof
oförsigtighet jämte ogynsamma förhållanden gjorde
sjukdomen slutligen obotlig. Derefter tillbragte
E. sin mesta tid på sjuksängen; från den utsände
han icke endast en mängd tillfällighetsdikter, utan
också större arbeten, bl. a. den qvicka satiren
De brutale klappere (1771), som författades med
anledning af några uppträden på teatern, samt de
tämligen svaga lustspelen Harlequin patriot
(1772) och Pebersvendene (1773). Ehuru E. icke
saknade qvickhet, var han dock icke riktigt sig
sjelf, när han icke kunde tala i allvarlig, hälst
högtidlig ton. Af sin moder inackorderad i Rungsted,
vid Sundets strand (halfvägs mellan Köpenhamn och
Helsingör), tillbragte han i en vänlig familjs skydd
och omhuldad af husets fagra dotter två och ett
halft år, hvilka förflöto jämförelsevis lyckligt,
trots hans ständiga sjuklighet. Der diktade han flere
af sina skönaste lyriska sånger, t. ex. Rungsteds
lyksaligheder (1773) och det heroiska sångspelet
Balders död (1775), affattadt på femfotade jamber,
hvilka i detta arbete första gången brukades i
Danmark. Vilseledd af Saxos oriktiga framställning
af Baldersmyten, hade E. icke funnit dennas kärna,
men deremot begagnat ett hufvudmotiv, som gaf honom
tillfälle att uttala sina egna känslor (Balder
älskar utan genkärlek). I sångstyckena, framför allt
i den sköna Valkyriesång ("Dör, kämper og dör!"),
klinga deremot röster från nordens innersta; mera
fulländade jamber än E:s i detta sångspel äro aldrig
diktade på danskt tungomål. Från denna tid härröra
äfven några novellistiska försök och en påbörjad
sjelfbiografi, Johannes Ewalds levnet og meninger,
hvars prosa är lika ren och klangfull som hans
vers. När han 1775 började yttra lust att gifta sig
(med en qvinna af tvetydigt rykte, sade några),
flyttades han till Söbäkshus, vid Helsingör, der han,
omgifven af råa menniskor, utan ordentlig vård och
under ständigt växande sjuklighet, tillbragte de
två sorgligaste åren af sin lefnad. Emellertid hade
"det norske selskab", en literär klubb i Köpenhamn,
i sina dikter och infall, hvilka ofta gingo från
mun till mun, vid åtskilliga tillfällen gycklat med
E:s "ha-stemte toner" och – ofta icke utan skäl –
förebrått honom svulstighet och affektation. Icke
dess mindre hade hans dikter småningom vunnit vänner,
och "det danske literaturselskab" hade, för att visa
sin opposition mot "det norske selskab", omedelbart
efter sin stiftelse utnämnt E. till
hedersledamot. Detta var det första tecknet till ett
mera allmänt erkännande. Samtidigt voro emellertid
hans anhöriga allvarligt betänkta på att skaffa honom
en friplats för lifstiden på ett hospital. Händelsevis
fick en af hans vänner veta detta, och genom dennes
försorg flyttades E. 1777 tillbaka till hufvudstaden
och kom i god vård. Der upplefde han att "Balders
död" med framgång uppfördes på kgl. teatern (1778),
och der skref han den dramatiska idyllen Fiskerne,
affattad på femfotade jamber och med åtskilliga
sånger, bl. a. den bekanta "Kong Kristian stod ved
höjen mast", hvilken snart blef folksång. I denna
dikt – äfvensom i en liten afhandling på prosa
om allmogens upplysning – framträder den tredje
sidan af E:s skaldskap: den folkliga. Med musik
af Hartmann d. ä. (den vanliga melodien till
"Kong Kristian" är emellertid komponerad af en
dilettant, D. Rogert) uppfördes "Fiskerne" 1779 med
stort bifall. Då E. kort derefter (1780) beslöt att
utgifva sina samlade skrifter, tecknade sig en stor
mängd subskribenter. Hans ställning förbättrades
nu, men hans kraft var uttömd. Företalet till hans
skrifter, ett mästerstycke af dansk prosa, var hans
sista större arbete. Gikten blef allt svårare, och
d. 17 Mars 1781 dog han. Få nätter förut hade han
skrifvit sången Udrust dig, helt fra Golgatha! (Denna
hans svanesång är upptagen i den danska psalmboken,
till hvars perlor den hör.) Vid jordfästningen –
på Trinitatis-kyrkogården – den 23 Mars följdes
hans kista af väldiga menniskoskaror. Nyligen
(1879) har på denna plats en gemensam minnesvård
blifvit rest åt E. och Wessel. E:s skrifter
föreligga i originalupplagan af 1780 och i en
upplaga af 8 band, hvilken 1850–55 ombesörjdes af
F. L. Liebenberg. Hans lif är, utom af honom sjelf i
det ofvannämnda autobiografiska fragmentet, utförligt
behandladt af bl. a. M. Hammerich i "E:s levnet mest
efter hans egne meddelelser" (2:dra uppl. 1861). Jfr
Danmark, sp. 883. C. R.
1. Ewald, Johan von, dansk generallöjtnant, f. i
Kassel 1744, bevistade ett fälttåg i sjuåriga kriget
(1756–63) och öfvergick 1776 såsom befälhafvare
öfver en i engelsk sold stående hessisk kår till
Nord-Amerika, der han med utmärkelse deltog i
frihetskriget. 1788 trädde han i dansk tjenst
som öfverstelöjtnant och chef för en slesvigsk
jägarekår. När Danmark 1801 besatte Hamburg och
Lübeck, erhöll han militärkommandot i förstnämnda
stad och förvärfvade sig der allmän aktning genom
sina truppers utmärkta disciplin. 1803 bevakade
han den holsteinska gränsen mot fransmännen,
när de besatte Hannover, och 1806 mot preussarna
och svenskarna. Under engelsmännens angrepp mot
Köpenhamn (1807) skyddade E., i spetsen för två af
honom organiserade infanteriregementen, Själland
mot fientligt anfall och utnämndes derefter till
guvernör i Kiel. 1809 anförde han den danska kår,
som understödde fransmännen mot major Schill
och i förening med en holländsk kår stormade
Stralsund (d. 31 Maj), hvarefter han utnämndes till
generallöjtnant. På grund af sjuklighet nedlade han
1813 sitt befäl, och kort derefter dog han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
