Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faren - Farewell - Farfaræ folia. Se Tussilago. - Farhult - Faria y Sousa, portugisisk historieskrifvare - Faridpur - Farin - Farina, Porto F. - Farina, Johann (Giovanni) Maria, teknisk fabrikant - Farina, Salvatore, italiensk skriftställare - Farinato, Paolo, italiensk historiemålare - Farinelli, Carlo, italiensk kastratsångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blå infattning. Han uppnår en längd af 34,5 cm. och
förekommer (sparsamt) i Göta elf, Vänern, Mälaren
och Stockholms skärgård. Till lefnadssätt tyckes han
i det hufvudsakligaste öfverensstämma med braxen,
lefver liksom denne af gräs, insekter och maskar samt
leker i April och Maj, således tidigare än braxen, på
grundt vatten med gräsbevuxen botten. När lektiden är
slut, drager han sig till djupare vatten och träffas
under hela den öfriga delen af året nästan alltid
på djupet, der han mot hösten och under vintern,
på vissa ställen, samlar sig i stora skaror, hvilka
bilda s. k. stånd. Köttet är löst, hvitt och sött
samt föga smakligt. J. G. T.
Farewell (färoell; D. Farvel), Kap l. Statenhuk,
sydligaste spetsen af Grönland, under 59° 49’ 12"
n. br.
Farfarae folia. Se Tussilago.
Farhult, socken i Skåne, Malmöhus
län. Luggude härad. Arealen 1,958 har. 1,522
innev. (1880). Tillsammans med Jonstorp utgör F. ett
regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Luggude
kontrakt.
Faria y Sousa. 1. Manoel Severine de F., portugisisk
historieskrifvare, f. 1581, d. 1655 som teologie
doktor och domprost i Evora, gjorde sig mest
bekant genom sina Noticias de Portugal (1655; 3:dje
uppl. 1791) och Varios discursos politicos (1624). –
2. Manoel F., portugisisk skald och historieskrifvare,
f. 1590, d. 1649, var 1630–34 legationssekreterare
i Rom och tillbragte hela sitt lif med literära
sysselsättningar. De flesta af hans skrifter äro
författade på spanska: Epitome de las historias
portuguezas (1628), Lusiadas de Camoens commentadas
todas (1639), Asta portugueza (1666–75), Europa
portugueza (1667–80), Africa portugueza (1681) samt
flere diktsamlingar. På sitt modersmål skref han 200
sonetter och 12 ekloger. Genom dessa, som äro bättre
än de spanska dikterna, utöfvade han länge inflytande
på den portugisiska poesien, ehuru ej till densammas
förmån. F. var mycket excentrisk och maniererad.
Faridpur (Furreedpore). 1. Distrikt
i britiska Ostindien, presidentskapet
Bengalen, regeringsområdet Dhaka, ligger i
Ganges-Brahmaputra-deltat, vid högra stranden af
Padma-armen, och omfattar 6,125 qvkm. 1,515,820
innev. (1872), de fleste muhammedaner Under
regntiden öfversvämmas hela deltat, och det
lägre landet liknar då ett stort haf, ur hvilket
flodbankarna och de konstgjorda kullarna, på hvilka
bostäderna äro uppförda, sticka upp såsom öar. Ris
är hufvudprodukten. – 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt. 8,593 innev. (1872).
Farin l. Farinsocker, ett af de många handelsnamnen på
sådant råsocker, som blifvit befriadt från inblandadt
okristalliserbart socker (sirap, melass). Jfr Socker.
Farina, Porto F. (Arab. Gar el melak,
"saltgrufva"), hamnstad i Tunis, vid floden
Medsjerdas mynning. Omkr. 9,000 innev. Stora
saliner. Der var den tunesiska marinens arsenal
fordom förlagd. I s. v. ligga ruinerna af det gamla
Utica.
Farina, Johann (Giovanni) Maria, teknisk fabrikant,
född 1685 i Santa Maria-Maggiore i
Piemont, bosatte sig 1709 i Köln och dref der
försäljning med korta varor och parfymer, särskildt
med det af honom uppfunna luktvattnet Eau de
Cologne. Död 1706. Hans afkomlingar fortfara
ännu med tillverkningen af nämnda luktvatten
under den gamla firman: "Johann Maria Farina,
gegenüber dem Jülichsplatz". Samtidigt med
F. nedsatte sig andra medlemmar af slägten vid Rhen,
flyttade senare till Köln och anlade der likaledes
luktvattensfabriker. Äfven många till nämnda slägt
ej hörande personer föranleddes vid varans stigande
begärlighet att slå sig på dess tillverkning; men
som namnet Farina i allmänhetens öron fortfarande
egde den bästa klangen, så uppsökte man uti Italien
personer med samma, derstädes allmänt förekommande
namn och förenade dem skenbart med affären. Af de 48
fabriker för tillverkning af Eau de Cologne, hvilka
1875 funnos i Köln, drefvos 35 under namnet Farina.
Farina, Salvatore, italiensk skriftställare,
föddes i Sorso på Sardinien d. 10 Jan. 1846. Sedan
han studerat juridik i Pavia och Turin, erhöll han
1868 doktorsgraden, men lemnade dermed den juridiska
banan. Sedan han någon tid varit medarbetare i den
i Milano utkommande "Gazetta musicale", öfvertog
han ledningen af den i samma stad utgifna "Rivista
minima". F. är mest känd genom sina romaner och
noveller, af hvilka må nämnas Due amori (1869)
samt Un segreto (1870), med hvilka han först
uppträdde. Derpå följde Il romanzo d’un vedovo
(1872), Amore bendato (1877; "Blind kärlek, 1880),
Frutti proibiti (1878), Mio figlio studia, (1879)
m. fl. De flesta af dessa romaner hafva blifvit
öfversatta på tyska, engelska, holländska och spanska.
Hj. Sdg.
Farinato, Paolo, italiensk historiemålare i Verona,
f. 1522 (24?), d. 1606, var en af Paolo Veroneses
närmaste föregångare och utförde bl. a. åtskilliga
betydande fresker i S. Nazaro e Celso i Verona. Han
efterlemnade derjämte goda raderingar. Äfven hans
son och lärjunge, Orazio F., var historiemålare
och etsare.
Farinelli, Carlo (hette egentl. Broschi), italiensk
kastratsångare, f. 1705 i Neapel, besökte efter 1722
under oerhördt bifall Venezia, Verona och Wien. Då
Händel 1733 sökte sångare för sitt nya operaföretag i
London, valde han "till allas förvåning" Carestini,
med förbigående af den berömdare F. I stället
engagerades F. följande året af Händels motståndare
och bidrog genom det kortvariga sinnesrus han
väckte till att störta Händels opera. Derpå drog
han till Madrid och lyckades till den grad tjusa
de sinnessjuke konungarna Filip V och Ferdinand VI,
att de satte honom i spetsen för politiken, gjorde
honom till grand af Spanien ("honom och hans legitima
afkomlingar"!), Calatravariddare och k. kammarsångare
med ansenligt lifstidsunderhåll samt öfverhopade
honom med skänker. Af Karl III blef han omsider (1761)
anmodad ("med nådig tillåtelse att få medtaga sina
saker") att flytta till Bologna, der han dog 1782. –
F. kallas af Chrysander den skickligaste målsmannen
för den musikaliska materialismen, och tvifvels utan
är det riktigt så väl att söka denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
