Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fariseer - Fariseism - Farled - Farley, James Lewis, engelsk skriftställare - Farm - Farmacevt - Farmacevtiska institutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef den, som gaf den senare judendomen dess
prägel. Den skapade Talmud, en sammanfattning af de
dittills muntligt bevarade traditionerna. Under
folkets förskingring gaf den judendomen dess
religiös-moraliska enhet och organisation. Se
vidare D. Schenkels "Bibellexikon", art. "Pharisäer
und sadducäer", och A. Geigers "Geschichte des
judenthums".
Fariseism, i den moderna betydelse detta ord
erhållit till följd af det fariseisk-judiska partiets
urartande, är den etiska missriktning, som ser
det sedliga lifvet i det yttre handlingssättets
öfverensstämmelse med abstrakta sedebud, ej i
motivens sedliga halt. Vanligen förenas denna
missriktning med högmod och ofördragsamhet
emot dem, som handla annorlunda, stundom med
en viss grad af skrymtaktighet och hyckleri.
L. H. Å.
Farled. Af ålder hafva vid de svenska kusterna, med
deras vidsträckta skärgårdar, funnits två slag af
farleder, allmänna och s. k. "extra ordinarie", eller
förbjudna, hvilka senare för krigsändamål hållits
hemliga. Skilnaden qvarstår ännu, i det att endast de
mera allmänt kända och begagnade farlederna utmärkas å
de vanliga sjökorten, upptagas bland lotslederna samt
utmärkas genom prickar, bojar och andra sjömärken,
hvaremot åtskilliga för handelssjöfarten mindre
behöfliga, men i militäriskt hänseende nyttiga
farleder återfinnas endast å specialkorten, hvilka
skola hållas hemliga. I förbjudna farleder må fartyg
icke inlöpa. Om lots märker, att sådant skett,
åligger honom att infinna sig å fartyget och föra
det i rätt farled samt rapportera förhållandet till
närmaste förman. Ur tullbevakningssynpunkt anses
sådana farleder förbjudna, hvilka icke leda till
tullplats eller de inloppsorter, som i tullstadgan
uppräknas. – Allmänna strafflagen stadgar strängt
straff för den, som i afsigt att skada fyller eller
stoppar rätt farled; i visst fall bestämmes till och
med straffarbete på lifstid eller lifsstraff. Äfven
tillstängning af farled utan skadegörelse är
belagd med böter. Den, som i krigstid lemnar fiende
underrättelse om farled, straffas med straffarbete
från 6 till 10 år eller på lifstid. Öfverinseendet
öfver farlederna tillhör Lotsstyrelsen, som jämväl
kan låta bortspränga ett i farled sjunket fartyg,
derest egaren, redaren eller skepparen icke skyndsamt
undanrödjer detsamma. A. G.
Farley [farli], James Lewvis, engelsk
skriftställare, f. i Dublin 1823, anställdes, efter
Krimkrigets slut (1856), vid Ottomanska bankens
afdelning i Beirut och mottog 1860 en högre befattning
vid turkiska statsbanken i Konstantinopel. 1870 blef
han turkisk konsul i Bristol. F. skref under vistelsen
i Orienten flitigt till Londontidningarna, i synnerhet
"Daily News", om Turkiets handel och finanser och
har författat flere större arbeten öfver Turkiet,
The resources of Turkey (1862), Turkey, its rise,
progress and present condition (1866) och Modern
Turkey (1872).
Farm, Eng. (af Angelsachs. fearme l. feorme,
lifsmedel), arrendegård (arrenden erlades nämligen
förr allmänt "in natura", i lifsmedel). I Amerika är
farm i allmänhet en landtgård, som
besittes med full eganderätt. – Farmer [farmör],
arrendator, mindre egendomsegare, landtbrukare.
Farmacevt, -ceut (af Grek. farmakon, läkemedel),
den som egnar sin verksamhet åt beredning af
läkemedel enligt konstens regler. – Farmacevtisk,
som rör eller har afseende på en farmacevt,
t. ex. farmacevtisk verksamhet, farmacevtisk
författningskunskap (kännedom om de lagar och
författningar, hvilka innehålla bestämmelser rörande
utöfning af farmacevtiskt yrke eller apotekareyrket),
farmacevtisk botanik, zoologi, mineralogi (läran om
växter, djur och mineralier, särskildt tillämpad för
farmacevtens behof), farmacevtisk kemi l. farmakokemi
(tilllämpad för farmacevtens särskilda gagn) o. s. v.
O. T. S.
Farmacevtiska institutet. Den första början till
farmacevtisk undervisning i Sverige står i samband
med det på 1600-talet inrättade Collegium medicorum
(se d. o.). Före denna tid var apotekareyrket,
med sina lärlingar och gesäller, i öfvervägande
mån skråmässigt. Emellertid var collegiets skola
hufvudsakligen afsedd för utbildning af läkare, och
ännu efter 1761, då vid denna skola en professur
i medicinsk naturalhistoria och farmaci samt en
laboratorsplats blifvit inrättade, hade farmacevterna
föga nytta af undervisningen derstädes. Med Berzelii
utnämning till professor i kemi och farmaci vid det
1815 ur collegiets läroverk uppstående "Karolinska
medico-kirurgiska institutet" inträdde emellertid
gynsammare förhållanden för den farmacevtiska
undervisningen i Sverige, i det att farmacevterna
då blefvo i tillfälle att åtnjuta undervisning
såväl af Berzelius som af institutets lärare i
materia medica (institutets stadgar af 1815 och
1822 föreskrefvo dock ingenting om farmacevters
undervisning). Ett stort steg framåt var taget,
men behofvet af en särskild undervisningsanstalt
för farmacevter gjorde sig snart känbart. De
åtgärder (stipendier m. m.), som den af Stockholms
apotekare 1821 bildade Apotekaresocieteten vidtog
för främjande af den farmacevtiska undervisningen,
ledde icke till önskadt resultat. Men då den
nuvarande Apotekaresocieteten 1837 bildades, upptogs
i dess stadgar såsom hufvudändamål att underhålla en
läroanstalt för farmacevters undervisning i kemi,
farmaci, materia medica samt i latinska och tyska
språken. S. å. öppnades i Stockholm en läroanstalt i
kemi och farmaci samt i naturalhistoria och materia
medica. Detta läroverk, som fick benämningen
Farmacevtiska institutet, underhölls ensamt af
Apotekaresocieteten till 1845, då det erhöll ett
statsunderstöd af 1,500 rdr rgd, hvartill kom
ett motsvarande belopp af Apotekaresocieteten
och 300 rdr i terminsafgifter af eleverna. Vid
riksdagen 1858 ökades statsanslaget till 3,750 rdr,
hvilket, i förening med ett lika stort understöd af
Apotekaresocieteten, terminsafgifter och räntan af
enskild donation, uppbringade institutets stat till
8,100 rdr. År 1859 erhöll institutet laboratoriilokal
(det hade förut begagnat Karolinska institutets)
och föreläsningsrum i Apotekaresocietetens hus,
n:o 20 vid Rörstrandsgatan. Då laboratoriet och de
öfriga lokalerna visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
