Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferla (Färla), Åke Bengtsson - Ferlin, Paul Roland - Ferm - Ferman - Fermanagh - Fermat - Fermat, Pierre de - Ferment - Fermiers généraux - Fermo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarfälttåg. I upproret mot Erik, som vid Karin
Månsdotters kröning, 1568, slog honom till riddare,
var han konungen trogen till slutet, men förverkade ej
derigenom hertigarnas ynnest. Han nyttjades af Johan
III fortfarande i danska kriget och var 1570 anställd
vid hertig Karls hof. I rikets angelägenheter deltog
han dock mindre än förut, men blef emellertid något
före sin död, enl. Sven Elofssons uppgift, medlem af
rikets råd (Rådslaget d. 14 Maj 1577, under hvilket
hans sigill är fäst, bestyrker denna uppgift). Död
d. 9 Dec. 1578. F. berömmes för redlighet, lärdom och
förfarenhet. Med honom utdog hans ätt på svärdssidan.
Fr. W.
Ferlin, Paul Roland, tjensteman, född d. 31
Okt. 1795 i Norrtelje, blef student i Upsala
1811, aflade kameralexamen 1814, blef, efter att
hafva innehaft åtskilliga tjenstebefattningar vid
kammarverken i Stockholm samt varit landskamrerare
först i Norrbottens, sedan i Östergötlands län,
1858 kamrerare i Kammarkollegium och chef för
dess 1:sta provinskontor samt afled i Stockholm
d. 15 Jan. 1864. F. är känd såsom förf. på det
administrativa området genom det på sin tid
mycket anlitade verket: Handbok för så väl vid
länsstyrelserne anställde som derunder lydande
embets- och tjenstemän samt betjente etc. (1844,
2:dra uppl. 1846), och särskildt genom det om stor
flit och förvaltningskunskap vittnande arbetet:
Stockholms stad i juridiskt, administrativt,
statistiskt och borgerligt hänseende (1854–58),
af hvilket ett sammandrag, med oförändrad titel,
utgafs 1859.
Ferm (Fr. ferme, Lat. firmus, fast, orubblig,
ståndaktig, stark) och fermitet l. fermetet
(Fr. fermeté, Lat. firmitas, fasthet, orubblighet,
styrka) hafva i Sv. fått betydelserna flink, snabb,
skicklig; flinkhet, snabbhet, skicklighet.
Ferman (ej firman, Pers., "befallning;" Sv. pl.
fermaner), inom muhammedanska land den allmänna
benämningen på hvarje från suveränen utgången
befallning. Särskildt betecknar F. dels hvad som
kallas "kunglig order" eller "ordonnans", dels ock
"öppet bref" eller "fullmakt", hvarigenom vissa
bestämda rättigheter och förmåner tillförsäkras
en viss person. F. skiljes derigenom från irade,
hatt-i-humajun och några andra benämningar,
hvilka motsvara hvad som kallas "kunglig
skrifvelse", "förordning", "cirkulär" o. dyl.
H. A.
Fermanagh [fermanna], grefskap i den irländska
prov. Ulster. Arealen 1,850 qvkm. Folkmängden, som
1841 utgjorde 156,481, har sedan årligen aftagit
genom utvandring (1841–71 utgjorde minskningen
40,7 proc.) och var 1876 endast 91,188. Floden
Erne, som bildar de natursköna Erne-sjöarna,
delar grefskapet i tvänne hälfter, af hvilka den
vestra är ett ofruktbart, men på naturskönhet
rikt bergland. Åkerbruk och boskapsskötsel äro
hufvudnäringar. Fabriker saknas. Hufvudstad:
Enniskillen.
Fermat (Ital. fermata, halt, stillestånd),
musikaliskt tecken ([fermat]) som, anbragt öfver en not,
en paus eller ett taktstreck, antyder ett dröjande
på dessa utöfver det angifna tempot. I koralen
antydde F. ursprungligen endast versradens slut.
A. L.
Fermat [ferma], Pierre de, fransk matematiker,
född i närheten af Montauban 1601, blef, efter
idkade juridiska studier, 1631 parlamentsråd i
Toulouse och dog derstädes 1665. Han egnade alla
sina lediga stunder åt matematiken, en vetenskap, för
hvilken han ända från barndomen haft särskild håg och
fallenhet. F. hade samtidigt med Cartesius kommit på
den tanken att representera kroklinier genom
eqvationer, en tanke, hvarur den senare utvecklade
den analytiska geometrien. Genom sin korrespondens
med Pascal föranleddes han att sysselsätta sig
med sannolikhetskalkylen, hvilken förut ej blifvit
behandlad. Han uppfann en metod för lösningen af
maximi- och minimiproblem och blef derigenom en af
differentialräkningens föregångare. Inom talteorien
framställde han en mängd vigtiga satser. F:s Varia
opera utgåfvos af hans son Samuel de F. 1679 (ny
uppl. 1861). G. E.
Ferment (af Lat. fervere jäsa, sjuda),
kem., jäsningsvackande ämnen, de ämnen, som
hos organiska kroppar framkalla jäsnings- och
förruttnelsefenomen. De äro af tvänne olika slag,
organiserade och icke organiserade (kemiska). De
förra utgöras af mikroskopiska svamparter,
t. ex. Saccharomyces cerevisiae, som förorsakar
spritjäsning, och bakterier, som framkalla
mjölksyrejäsning, förruttnelse, urinjäsning
o. s. v. De icke organiserade fermenten, som
äfven kallas fermentartade ämnen, härstamma från
organismer, men äro ingalunda lefvande. De utgöras
af qväfvehaltiga, amorfa, i vatten lösliga,
hittills mycket ofullkomligt kända ämnen, som
spela en synnerligen vigtig rol i de lefvande
organismerna. Bägge slagen ferment utöfva sin
verkan endast vid närvaro af vatten och under
inflytande af passande temperatur. I frostkyla
och vid kokningshetta verka icke ferment. De flesta
jäsningsförlopp ega rum mellan + 4° och + 40° C.;
någon gång inträder verkan kraftigast vid ännnu högre
temperatur. Så utöfvar diastas, fermentet i malt, sin
kraftigaste verkan vid + 66° C. Ämnen, som döda de
organiserade fermenten, t. ex. salicylsyra, alkohol,
blåsyra, och eteriska oljor, hindra jäsningsfenomen
och kallas derför antiseptiska medel. Likaså kunna de
lösliga fermentens verkan upphäfvas af vissa ämnen,
t. ex. af boraxlösning. P. T. C.
Fermiers généraux [färmie sjenerå],
Fr. "generalförpaktare", kallades under "l’ancien
régime" i Frankrike de, som arrenderade statens
inkomster (direkta och indirekta skatter). De bildade
ett privilegieradt skrå, som länge räknade fyrtio
och slutligen sextio medlemmar, samt förvärfvade
sig hastigt stora rikedomar. Deras tillsättning
skedde genom finansministern, hvilken nästan
alltid af den utnämnde hugnades med en betydlig
penningesumma. Institutionen, som förskref sig från
Filip den skönes regering (1285–1314), gaf anledning
till svåra missbruk, och upphäfdes af Konstituerande
församlingen 1790.
Fermo, stad i den italienska provinsen Ascoli-Piceno
(Markerna). Omkr. 7,000 innev. Ärkebiskopssäte. F. är
det gamla Firmum (i landskapet Picenum), hvaraf några
ruiner ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
