Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferrner, Bengt - Ferro - Ferro, Scipione - Ferrocyan, Ferrokalium, Ferrometaller, Ferrovätesyra - Ferrol, El - Ferronnière, La belle - Ferrucci, Andrea - Ferrum - Ferry, Jules François Camille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ferrner, Bengt, vetenskapsman, föddes d. 10 Dec. 1724
i Nyeds prostgård i Värmland, blef student i
Upsala 1743 och astron. observatör derstädes 1751,
efter att hafva tagit verksam del i de astronomiska
observationer, som åren 1749–50 anställdes samtidigt
af M. Strömer i Upsala, Lalande i Berlin och La Caille
på Goda Hopps-udden. Sedan en navigationsskola 1756
anlagts i Karlskrona, utnämndes F. till lärare vid
densamma, men tillträdde icke denna befattning,
utan förestod i stället i tvänne år astronomie
professuren i Upsala. 1758–1763 vistades han på resor
i Tyskland, Holland, England, Frankrike, Italien,
Österrike och Böhmen, hvarunder han gjorde bekantskap
med flere af den tidens ryktbaraste vetenskapsmän,
såsom d’Alembert och Euler. Vid sin hemkomst
utnämndes han, efter den åldrige Klingenstjerna,
till lärare för kronprinsen, Gustaf, hvilken fann så
mycket behag i hans undervisning, att han begagnade
sig af densamma ända till sin tronbestigning
1771. F. erhöll då en pension, men fick aldrig någon
professur vid något af rikets universitet. Redan
1756 hade F. blifvit ledamot af Vet.-akad. och 1766
adlad, då han förändrade det fäderneärfda namnet
Ferner till Ferrner. Af sina obetydliga inkomster
öfverlemnade han till Vet.-akad. 1,500 kr., hvaraf
räntan skulle användas till premier för afhandlingar
i de matematiska vetenskaperna. F. dog i Stockholm
d. 20 Okt. 1802. Bland hans tryckta skrifter
märkas Afhandlingar, Tal och Rön i nämnda akademis
handlingar, äfvensom åtskilliga Bref, tryckta i
"Lärda tidningar" (1757) och i "Svenska Mercurius"
(1763–64).
Ferro (Sp. Hierro), den sydvestligaste af Kanariska
öarna. Arealen 275 qvkm. 5,421 innev. (1877). Ön
består af ett halfmånformigt vulkaniskt berg, hvars
högsta topp, Alto del Malpaso, är 1,415 m. Rinnande
vatten saknas, och källorna äro få, hvarför åkerbruket
är obetydligt. Hufvudort: Valverde. – Ön är
hufvudsakligen märklig derigenom att fransmännen
1634 drogo första meridianen öfver densamma, hvilken
man då ansåg vara den vestligaste punkten af gamla
verlden. Fransmännen draga numera första meridianen
öfver Paris (20° 31’ ö. lgd fr. F.), men engelsmän,
sjöfarande och vetenskapsmän i allmänhet öfver
Greenwichs observatorium (17° 39’ 46" ö. lgd fr. F.).
Ferro, Scipione, italiensk matematiker, född i
Bologna omkring 1465, död derstädes 1525 såsom
professor vid universitetet, var den förste, som
lyckades lösa tredje gradens eqvationer. Hans
upptäckt offentliggjordes först efter hans
död af H. Cardanus i "Ars magna" (1545).
G. E.
Ferrocyan, F.-kalium, F.-metaller, F.-vätesyra. Se
Blodlutsalt.
Ferrol, El, sjöstad och fästning i spanska
prov. Coruna, vid en vik (med samma namn) af
Atlantiska hafvet. 23,811 innev. (1877). Staden är
byggd på en i viken utskjutande halfö och omgifves
af starka fästningsverk. Krigshamnen, en af landets
tre förnämsta, försvaras af fästena La Palma och San
Felipe samt har ett mycket smalt inlopp. Der finnas
landets
största arsenal, en skola för utbildning af maskinister
och en sjökrigsskola. – Den 4 Nov. 1705 egde en
sjöstrid rum utanför staden mellan fransmännen och
engelsmännen, hvilka senare derefter intogo staden.
Ferronnière. La belle F. [bäll färonniär], en
af den franske konungen Frans I:s älskarinnor,
fick sitt namn antingen af sin mans yrke –
han skall hafva varit jernkrämare (ferronnier)
i Paris, och La belle F. skulle då betyda "den
vackra jernkrämarefrun" – eller helt enkelt efter
sin mans namn, Ferron (Féron). Denne Ferron skall,
drifven af svartsjuka och hämdbegär, hafva på sin
maka öfverfört en förderfbringande och smittande
sjukdom. Berättelsens riktighet har i nyare tid
dragits i tvifvelsmål, men säkert är, att La belle
F. inom kort afled (omkr. 1542), och att konungen
drabbades af ett obotligt lidande. – Ett i Louvre
befintligt qvinnoporträtt, måladt af Lionardo da
Vinci (d. 1519), har länge oriktigt gällt som ett
porträtt af La belle F. Den pannbindel, som pryder
detta hufvud, har slutligen åt ordet Ferronnière
gifvit betydelsen af en fruntimmers-pannbindel,
framtill smyckad med en kamé eller dyrbar sten.
R-n.
Ferrucci [-ruttji], Andrea, italiensk bildhuggare
och arkitekt från Fiesole, f. 1465, blef 1512
ledare af den plastiska utsmyckningen af domkyrkan i
Florens, i hvilken stad han dog 1526. Hans förnämsta
arbeten äro nischen öfver dopfunten (hög relief)
i Pistojas domkyrka och det vackra träkrucifixet i
S:ta Felicità i Florens. F. var en af sin tids mest
framstående bildhuggare och i uppfattningen, särskildt
i själsuttrycket, beslägtad med den umbriska skolans
bästa målare (Perugino m. fl.).
Ferrum, Lat., jern.
Ferry [ferri], Jules François Camille, fransk
statsman, föddes d. 5 April 1832 i S:t Dié. 1854
blef han advokat i Paris och 1865 medarbetare i
tidningen "Le temps", i hvilken han skref en följd
af skarpa artiklar mot Seineprefekten Haussmanns
förvaltning. 1869 invaldes han i lagstiftande kåren
och slöt sig der till venstern. D. 4 Sept. 1870
blef han medlem, af nationalförsvarsregeringen och
i Febr. 1871 af nationalförsamlingen. Såsom maire
i Paris (1870–71) ledde han, under ytterst svåra
förhållanden, denna stads inre angelägenheter. 1872–
73 var han sändebud i Athen. Såsom medlem af
nationalförsamlingen tillhörde han venstra centern,
som valde honom till sin president. Vid de allmänna
valen (Febr. 1876 och Okt. 1877) valdes han å nyo till
deputerad. När Grévy blifvit republikens president
(1879), ingick F. såsom undervisningsminister i det af
Waddington bildade kabinettet. Såsom sådan framlade
han för deputeradekammaren en serie af lagförslag,
hvilka gingo ut på dels att fråntaga de andliga
ordnarna, i synnerhet jesuiterna, all befattning med
skolundervisningen och ställa denna helt och hållet
under statens kontroll, dels att genom grundläggning
af nya seminarier främja en behöflig tillökning af
lärarekrafterna vid statens skolor. Dessa förslag
antogos af deputeradekammaren (i Juli 1879), men
i senaten väckte de (i synnerhet den artikel, som
upphäfde alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
