Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjölne l. Fjälne (Fjolner, Fjölnir) - Fjölsvinn l. Fjälsvinn - Fjölsvinnsmål - Fjörgyn - Fjörsvartnir - Fjösbenta vråken l. Fjällvråken - F-klarinett - F-klav - Fl. (kemi) - Flaccus, 1. Cajus Valerius - Flaccus, 2. Quintus Horatius - Flach, Ulrik Ferdinand - Flachat, Eugène - Flachsbinder, J. - Flachsenius, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjölne l. Fjälne (Fjolner), Isl. Fjölnir. Nord. mytol.,
ett af Odens många namn, hvilket betecknar honom
såsom den mångskiftande. I den euhemeristiska
Ynglingasagan, hvars första konungar bära idel mytiska
gudanamn, igenfinnes F. såsom en Sveakonung. Han
säges der vara en son af Frö och Gerd. Om honom
berättas, att han vid ett besök hos konung Frode
på Själland råkade att sömnyr och döddrucken
omkomma i ett mjödkar, hvadan skalderna sjöngo,
att han drunknat i "vindlös våg". Den samme Fjölne
säges hafva sålt trälinnorna Fenja och Menja
till Frode. – Fjölnes saga är af F. V. Scholander
framställd i en serie teckningar med åtföljande
versifierad text ("Fjolners saga, berättad och
ritad af Acharius", 1867). Th. W.
Fjölsvinn l. Fjälsvinn, Nord. mytol., den mångkloke,
ett af Odens namn. F. heter äfven väktaren i
Menglads borg. Se Fjölsvinnsmål.
Fjölsvinnsmål kallas en af sångerna i Eddan.
Den är af följande innehåll. Menglad, den af
smycken glänsande, heter en mö, hvars borg
bevakas af Fjölsvinn. En främling, som
uppgifver sig heta Vindkall, nalkas stället, men
bortvisas af väktaren. Ett samtal uppstår mellan dem
om grinden och muren, som omgifva Menglads boning,
samt om andra der befintliga föremål. Hennes sal
står på Lyfjaberg (helsoberget), är omsluten af
fladdrande lågor och vrider sig om spetsen af ett
spjut, hvarpå han hvilar. Vid Menglads fötter sitta
nio mör, som hjelpa menniskor ur all nöd, om man
blotar till dem. Vid dörren hålles vakt af tvänne
hundar, som sofva vexelvis. Dessa kunna blidkas endast
med två vingstekar af tuppen Vidofne, som sitter i
trädet Mimamed, hvilket hvarken eld eller jern kan
skada. Vidofne åter kan fällas
endast med trollspöet Läfvaten, som eges af
jättinnan Sinmöra, men hon lemnar trollspöet blott
till den, som kan gifva henne en af Vidofnes
stjertfjädrar i stället. Slutligen yttrar Fjölsvinn,
att endast för Svipdag är den solbjärta
Menglad bestämd till maka. Främlingen gifver sig
då till känna såsom Svipdag. Hundarna fägna honom,
grinden öppnar sig, alla hinder gifva vika, Svipdag
välkomnas af den längtande Menglad, och de älskande
fira sin förening. – Fjölsvinnsmål sammanhänger på det
närmaste med en annan eddadikt, Grogalder, som är att
betrakta som en inledning till den förstnämnda. Detta
har blifvit till fullo ådagalagdt genom uppvisande
af likheten mellan Grogalder och Fjölsvinnsmål å ena
sidan samt den danska folkvisan om Ungen Sveidal
eller de svenska visorna om Herr Svedendal (hos
Arvidsson) och Hertig Silfverdal (hos Geijer och
Afzelius) å den andra sidan, hvaraf man finner, att de danska
och svenska visorna bevarat diktens ursprungliga
enhet, om än eddaqvädena i mycket annat kunna uppvisa
mera forntrogna drag. – Många förklaringar har man
sökt att gifva af Fjölsvinnsmål, som är ett af de
mest svårtolkade af eddans qväden. Måhända ligger
en naturmyt till grund för sången. Enligt denna
uppfattning kunde Svipdag tänkas såsom det varma
solljusets representant, Menglad såsom den i sommarens
fägring strålande jorden; deras
förening åstadkommes af Fjölsvinn, d. v. s. Oden,
naturens herskare. I sin nuvarande form synes
dikten emellertid enklast kunna fattas såsom en
djuptänkt skildring af kärlekens segrande makt, som
öfvervinner alla hinder, huru omöjliga att undanrödja
de än må synas; och denna uppfattning bekräftas
äfven af innehållet i de ofvannämnda folkvisorna.
Th. W.
Fjörgyn. Se Fjärgyn.
Fjörsvartnir. Se Fjärsvartne.
Fjösbenta vråken l. Fjällvråken. Se Vråk-slägtet.
F-klarinett. Se Klarinett.
F-klav. Se Bas-klav.
Fl., kem., tecken för fluorens atomvigt.
Flaccus. 1. Cajus Valerius F., latinsk skald i
första årh. e. Kr., död före år 90, skref ett epos,
Argonautica, som han tillegnade kejsar Vespasianus,
och som i ofullständigt och korrumperadt skick
kommit till oss. Dikten är en fri efterbildning
och i några delar en öfversättning af Apollonius
Rhodius’ epos. Största delen upptages af måleriska
beskrifningar af de nejder, som argonauterna besökte
på sin färd. Genom skildringens liflighet, skarp
karaktersteckning och motivering af händelserna
har F. i vissa partier öfverträffat sin förebild,
men är honom underlägsen i andra, genom svulstiga
öfverdrifter, retoriska utsmyckningar samt opassande
bilder och liknelser. Hans förebild i språket var
Virgilius. De senaste och bästa upplagorna utgåfvos
1863, af G. Thilo, och 1871, af C. Schenkl. –
2. Quintus Horatius F. Se Horatius.
Flach, Ulrik Ferdinand, lärare och läroboksförfattare,
född d. 29 Mars 1820 i Sandhems socken i Skaraborgs
län, blef student i Upsala 1838, filos. doktor
1845, kollega vid Skara allmänna läroverk 1849
och lektor i främmande lefvande språk derstädes
1859. F. har utgifvit Tysk läsebok (1857; 3:dje
uppl. 1876), Förberedande läsöfningar i tyska språket
(1860; 2:dra uppl 1862), Tysk språklära (1861; 5:te
uppl. 1878) jämte Extemporaliebok (3:dje uppl.. 1880)
och Schlüssel zum deutschen extemporalienbuch
(3:dje uppl. 1880) samt Tysk elementarbok (3:dje
uppl. 1874).
Flachat [flascha), Eugène, fransk ingeniör, f. 1802,
ledde 1840–57 jernvägsarbetena vid S:t. Germain-
och vestbanorna samt blef derefter öfveringeniör vid
såväl dessa som sydbanorna. Död 1873. Han anlade de
mekaniska verkstäderna vid Aboinville, Jussey och
Vierzon, stiftade flere franska ingeniörföreningar
samt var en af de mest nitiske befordrarna för
jernvägen mellan Paris och S:t Germain, öppnad
d. 26 Aug. 1837. Bland F:s många arbeten må nämnas:
Etablissements commerciaux, docks de Londres,
entrepôts de Paris, projets de docks à Marseille
(1836); Rapport sur le canal du Rhône au Rhin (1840);
De la traversée des Alpes par un chemin de fer
(1860); Mémoire sur les travaux de l̈́’isthme de Suez
(1865).
Flachsbinder, J., nylatinsk skald. Se Dantiscus.
Flachsenius, Johannes, universitetslärare,
matematiker, föddes 1636, blef 1653 student i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
