Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flamländska - Flammarion, Camille - Flammberg, Gottfried, pseudonym. Se Ebrard, J. H. A. - Flamsteed, John - Flamugn - Flandern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervälde äro kända under namnet den flamländska
rörelsen. Många af Belgiens ypperste män, såsom
Willems, Blommaert, Conscience, van Duyse m. fl.,
hafva gått i spetsen för denna riktning. Det
flamländska språkets rättigheter hafva på senaste
tider börjat allt mera erkännas. – Af nyare skrifter
öfver flamländska dialekter kunna nämnas De Bo,
"Westvlaamsch idioticon" (1873) och Schuerman,
"Algemeen vlaamsch idioticon" (1865–1870).
Fr. L-r.
Flammarion [-riång], Camille, fransk astronom, född
d. 25 Febr. 1842 i Montigny-le-Roi, ämnade först
blifva prest, men ingick 1858 som lärjunge vid
det astronomiska observatoriet i Paris, öfvertog
1863 redaktionen af "Cosmos" och 1865 af den
vetenskapliga delen af "Siècle". 1868 gjorde han flere
ballongfärder för att studera fuktighetsförhållandena
och luftströmmarna i atmosferens öfre lager. Sin
egentliga ryktbarhet har F. vunnit genom sin
förmåga att på ett underhållande och dock redbart
sätt popularisera naturvetenskaperna, särskildt
astronomien. Men hans skrifter röja på samma gång
en benägenhet för mysticism, och flerstädes visar
han en uppenbar spiritualistisk verldsåskådning. Af
hans skrifter har i synnerhet La pluralité des mondes
habités (1862; 21:sta uppl. 1874; "Bebodda verldar",
1868) väckt ett oerhördt uppseende och öfversatts på
de flesta språk. Les mondes imaginaires et les mondes
réels (1864; 13:de uppl. 1875; "Fantasiens verldar
och verklighetens verldar", 1867) och Dieu dans la
nature (1866; 11:te uppl. 1874; "Gud i naturen",
1868) hafva äfven vunnit stor spridning. Dessutom har
F. offentliggjort flere arbeten i "Comptes-rendus de
l’Académie des scienccs", förnämligast öfver månberg
och solfläckar.
Flammberg, Gottfried, pseudonym. Se Ebrard, J. H. A.
Flamsteed [flamstid], John, engelsk astronom, föddes
d. 14 Augusti 1646. Vid mycket unga år började han
egna sig åt matematikens och astronomiens studium
samt utgaf redan omkring 1667 sitt första arbete, som
handlar om tidseqvationen. Sedan han 1673 blifvit
magister artium vid universitetet i Cambridge,
der han dock ej synes hafva studerat, utnämndes
han 1676 till "astronomer royal" och direktor för
det år 1675 af Karl II inrättade observatoriet i
Greenwich. Död d. 31 Dec. 1719. – Samtidigt med
att den fysiska astronomien genom Newton undergick
en fullständig revolution, införde F. så betydande
förbättringar i observationskonsten, att Baily räknar
den moderna astronomiens uppkomst från året 1676,
då F. började sina observationer. Dessa finnas
samlade i F:s Historia coelestis britannica (1712;
utgifven 1725 af Halley i ny, fullständigad upplaga)
och omfatta iakttagelser på fixstjernor, planeter,
kometer, solfläckar och Jupiters drabanter. –
Newton och F. tyckas ej hafva stått i särdeles godt
förhållande till hvarandra. Detta hindrade dock ej,
att F. försåg Newton med alla månobservationer,
som blifvit gjorda före 1685, och med stöd af hvilka
den senare i "Philosophiae naturalis principia
mathematica" utvecklade sin gravitationsteori.
A. L-n.
Flamugn (T. flammofen, Eng. reverberatory furnace,
Fr. fourneau à réverbère), en ugn, hvaruti lågan eller
flamman af bränslet tjenar till upphettning, utan att
det flammande bränslet sjelf är närvarande. Vanligen
är vid en flamugn fäst begreppet om en särskild
eldstad, der flamman uppkommer, om en härd, der
flamman verkar, och om en skorsten, genom hvilken
förbränningsprodukterna ledas bort. Genom flammans
ledning i horisontal riktning är flamugnen lämplig
för behandling af smälta metaller och dylikt, till
skilnad från schaktugnen, i hvilken malmer m. m. dels
förberedas, dels nedsmältas under nedsjunkning i
lodrät riktning, ofta i blandning med fast bränsle.
L. R.
Flandern (Flam. Vlaenderen, Sp. Flandés), fordom
grefskap vid Nordsjön. Det gränsade till Zeeland,
Brabant, Hainaut, Picardie och Artois (hvilket
senare äfven en tid tillhörde grefvarna af Flandern)
och tillhör nu dels Belgien (nämligen det forna
österrikiska F., f. n. bildande de båda provinserna
Öst- och Vest-Flandern), dels Holland (södra
delen af prov. Zeeland, det s. k. Statsflandern),
dels Frankrike, der det utgör delar af depart. Nord
och Pas-de-Calais. Vestra delen af grefskapet, från
Nordsjön till floden Lys, kallades Sjöflandern, och
den östra, från Lys till Scarpe, Vallonska F. Den
senare franska prov. F. omfattade derjämte landskapen
Cambrésis och Hainaut. – Landskapet F. utmärker
sig såväl genom ett högt utveckladt åkerbruk,
handel och industri, som genom sina innevånares
egendomlighet i språk och seder. 1. Öst-Flandern,
belgisk provins, omfattande östra delen af det forna
österriska F. Det gränsar i n. till Zeeland, i ö. till
Antwerpen och Syd-Brabant, i s. till Hainaut och i
v. till Vest-Flandern. Arealen 2,999,95 qvkm. 879,682
innev. (1878). Det är ett ytterst bördigt slättland,
genomflutet af Schelde, som der upptager t. h. Dender,
t. v. Lys, samt af flere kanaler. Åkerbruket,
i synnerhet linkulturen, och boskapsskötseln
äro högt uppdrifna. Innevånarna äro de mest
industriidkande i Belgien, och Öst-Flandern är säte
för den fullkomligaste linspinning och linneväfnad
i Europa. Hufvudstad: Gent. – 2. Vest-Flandern,
belgisk provins, begränsad af Nordsjön, Zeeland,
Öst-Flandern, Hainaut och Frankrike. Arealen
3,234,67 qvkm. 693,530 innev. (1878). Provinsen
genomflytes af Schelde, Lys och Eperle samt
flere kanaler och består nästan uteslutande af
sandmark. Klimatet är ombytligt. Boskapsskötsel
är hufvudnäring. Linspinning, väfning,
blekning och spetstillverkning äro de förnämsta
industrigrenarna. Strandboarna drifva lifligt fiske,
och handeln är ganska betydande. Hufvudstad: Brügge.
På Caesars tid beboddes de trakter, som sedan fingo
namnet F., af moriner, nienapier, nervier och
atrebatenser, efter hvilkas underkufvande landet
lades till den romerska prov. Belgica secunda. Sedan
landet kommit under frankernas välde, bildade Lys
gräns mellan Neustrien och Austrasien, och denna
gränsbestämning fortfor äfven efter fördraget i Verdun
(843), så att norra och sydvestra delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
