Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flöjtverk - Flörett - Flörist - Flöts - F moll - Fnöske - Fnösksvamp - Fo - Foa, Eugénie (Eugénie Rebecca Rodrigues-Gradis) - Fobos och Deimos - Fock (sjöväsen) - Fock, ätt - 1. Fock, Gideon - 2. Fock, Berndt Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flöjtverk, den afdelning i orgeln, hvars pipor
äro försedda med labium. Se d. o.
Florett. Se Fleurette.
Flörist. Se Fleurist.
Flöts, geol., ett bergartslager, som genom sin
olikartade beskaffenhet och sammansättning
tydligt skiljer sig från det närmast öfver- och
underliggande, med detsamma parallella lagret,
och hvilket utgöres af något i tekniskt afseende
nyttigt eller användbart ämne. Allmännast nyttjas
benämningen i fråga om stenkolslager (stenkolsflöts),
mindre allmänt om malm- eller kalklager. Benämningen
stenkolsflöts omfattar ofta tillika de jämte
stenkolen (öfver eller under desamma, eller vexlande
med dem) förekommande lagren af svart skiffer,
hvilka vid grufvearbetet samtidigt lösbrytas. —
Flötsformationen är ett numera
längesedan ur bruk kommet kollektivnamn för alla
de rent sedimentära bergartslagren (sandsten,
kalksten, lerskiffer m. fl.), till skilnad från
de kristalliniska, vanligen mindre tydligt lagrade
urbergarterna. Med flötsmalm förstås egentligen den
inom stenkolsformationen och andra yngre formationer
förekommande lerjernstenen (Eng. clay-ironstone),
hvilken i England och flere andra land begagnas
för utsmältning af jern. Kalkstenslager, som ligga
flackt, kallas på somliga orter flokor (se d. o.).
E. E.
F moll, musikt., den molltonart, som har f till
grundton och i likhet med sin parallel, ass dur,
företecknas med b för h, e, a och d.
Fnöske, Agaricus chirurgorum Ph. Suec., farm. kirurg.,
erhålles af fnösksvampen, Polyporus
fomentarius Fr. (nat. fam. Hymenomycetes
Fr.), som växer parasitiskt på bok, björk
m. fl. löfträd. Fnösksvampen är en mångårig
hattsvamp, hvars vegetativa lager (mycelium) utbreder
sig i barken å det träd, hvarå svampen lefver. Hatten
saknar fot, är med ena sidan fäst vid trädstammen
och kan nå 30 cm. i bredd. Till formen liknar den
en hof med höghvälfd, kullrig öfveryta, hvilken med
en tämligen skarp vinkel begränsas mot den undre,
plana, blekt eller (då den är äldre) mörkt brungråa
ytan, som visar tätt ställda fina rör eller rättare
dessas mynningar (porer). Yttersta öfre lagret är
hårdt, träartadt; under detsamma finnes ett mjukt,
för känseln lent, flockigt, brungult eller rostbrunt
lager (stroma), det s. k. fnösklagret; under detta
finnes det mycket tjocka, i horisontala lager
(ett sådant bildas hvarje år) afdelade sporfästet
(hymenium), som består af mycket fina, ganska långa,
raka, vid hvarandra fästa rör, hvilka innehålla
s. k. basidier, som hvar och en i sin spets utveckla
fyra sporer. — Fnöske utgöres af hattens "fnösklager",
som lutats i pottasklösningr (asklut), kokats,
torkats och bultats. Sålunda beredt förekommer
det i form af platta, bruna eller brunaktiga bitar
eller stycken, hvilka hafva liksom trasiga kanter,
äro lätta, mjuka, böjliga, rifbara och ega något
ojämna, matta ytor. Fnöske består af hopfiltade,
långsträckta svampceller. Om fnöske indränkes med
en salpeterlösning, så erhålles "luttradt fnöske",
hvilket sprakar vid antändning. Farmakopén tillåter
icke användning af sådant fnöske. Det icke luttrade
fnösket brinner med sakta glöd samt
förkolas stilla och jämnt. Sådant fnöske begagnas
af kirurger och tandläkare såsom blodstillande
medel, emedan det med sina celler och i deras små
mellanrum girigt upptager vatten ur vätskor, med
hvilka fnösket kommer i beröring. Af denna anledning
koaguleras blodet genom fnöskets inverkan. Endast
mjukt, icke luttradt, fnöske är för sådant ändamål
användbart; det luttrade verkar nämligen retande. —
Fnöske kan äfven erhållas, ehuru mindre godt,
af P. igniarius Fr. och andra arter af Polyporus.
O. T. S.
Fnösksvamp, bot. Se Fnöske och Polyporus.
Fo, kinesernas namn på Buddha.
Foa, Eugénie, fransk författarinna, hvars egentliga
namn var Eugénie Rebecca Rodrigues-Gradis, född 1795
af judiska föräldrar, grundlade Journal des enfants
och Journal des demoiselles samt skref flere romaner,
såsom La juive, histoire du temps de la régence
(1835), Les mémoires d’un polichinelle (1839)
och Le petit Robinson de Paris (1840; "Den lille
Robinson af Paris eller redlighetens seger", 1865),
en efterbildning af Defoes ryktbara roman. Död 1853.
Fobos och Deimos (Grek., "Fruktan" och "Skräck",
motsv. romarnas Pallor och Pavor) benämnas hos
Homerus och andra skalder krigsguden Ares’
medhjelpare, hvilka spänna för hans vagn
och följa honom i slagtningens tummel.
A. M. A.
Fock, sjöv., understa råseglet på fockmasten och på
båtar i allmänhet seglet på främsta masten. Stagfocken
på båtar och mindre fartyg plägar stundom benämnas
fock. O. E. G. N.
Fock, svensk-finsk adlig ätt, ursprungligen från
Westfalen, nedsatte sig i 16:de årh. i Livland
och naturaliserades i Sverige 1651. En gren erhöll
1719 friherrlig värdighet, men utgick med stiftaren
1725; en annan upphöjdes 1778, en tredje 1815 i
friherrligt stånd. En gren af ätten inskrefs 1818 på
finska riddarhuset.
1. Fock, Gideon, krigare, son af Mårten F.,
som jämte sina bröder 1651 blef naturaliserad svensk
adelsman, föddes 1668, deltog med utmärkelse i det
Stora nordiska kriget, hvarunder han bevistade slagen
vid Narva (1700), Frauenstadt (1706), Holofzin
(1708), Malatitze (s. å.) och Pultava (1709).
På sistnämnda ställe blef han tillfångatagen och
stannade i rysk fångenskap ända till krigets
slut. Efter sin återkomst (1722) utnämndes han till
generallöjtnant och dog 1723.
2. Fock, Berndt Vilhelm, friherre, militär,
ämbetsman, född i Åbo d. 9 Aug. 1763, började sin
militära bana såsom fänrik vid Åbo regemente 1779,
var, i fransk krigstjenst 1780—82, deltog i kriget i
Finland 1788—90, utnämndes till generalintendent
för armén på Åland under det finska kriget 1808 och
s. å. till öfverste och generaladjutant. 1812 blef
han landshöfding i Upsala län. 1815 upphöjdes
han i friherrligt stånd. 1836 utnämndes han
till öfverpostdirektör. Död d. 15 April 1837
i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
