Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fock, Alfred Henrik Edvard - Fock, Otto - Fockbonnett - Fockebolin - Fockeborg-stag - Fockebukgårding - Fockegigtåg - Fockehals - Fockehalsdäfvert - Fockenockgårding - Fockenocktalja - Fockereftalja l. -refgörling - Fockeskot - Focketopplänta - Fockmast - Fockrå - Fockröst - Fockstag - Fockvant - Focus - Foder - Foderblad - Foderduk - Foderhästar - Fodermarsk-hafre och fodermarsk-penningar - Fodermarsk-penningar - Fodermedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Fock, Alfred Henrik Edvard, friherre,
fysiker, ämbetsman, föddes d. 9 Okt. 1818,
blef 1837 underlöjtnant vid Kronobergs regemente,
genomgick 1838—41 Mariebergs högre artilleriläroverk,
tjenstgjorde 1841—44 såsom repetitör derstädes
och förordnades 1846 till lärare i fysik vid samma
läroverk, hvilken befattning han behöll till 1858, då
han blef professor i allmän och tillämpad fysik vid
Teknologiska institutet, der han hade varit lärare
i samma ämnen från 1847. F. tog äfven 1858 afsked
ur krigstjensten, inom hvilken han avancerat till
kapten. 1870 utnämndes han till expeditionssekreterare
och chef för bränvinskontrollbyrån. I alla
komitéer, som sedan 1863 varit tillsatta för
Sveriges uppträdande i internationella konst-
och industriutställningar, har F. deltagit och
fungerade såsom kommissarie vid den skandinaviska
industriutställningen i Stockholm 1866. Han har
äfven deltagit i den senaste komitén för ordnandet
af bränvinslagstiftningen och varit ordförande i
fortsättningen af densamma, komitén för ordnande
af handeln med öl, vin och andra icke brända och
destillerade drycker. F:s praktiska och administrativa
duglighet har äfven från hans medborgares sida rönt
stort erkännande och användning. Så har han från
1867 varit en af Stockholms stads riksdagsmän i
Andra kammaren och vid riksdagarna 1875—81 fungerat
såsom ordförande i Bevillningsutskottet; 1869—74
var F. fullmäktig i Riksgäldskontoret och har från
sistnämnda år varit fullmäktig och vikarierande
deputerad i Riksbanken. F. blef 1856 ledamot af
Vetenskapsakademien och 1859 af Landtbruksakademien,
i hvars hushållnings- och slöjdafdelning han varit
föredragande sedan 1862. F. blef 1878 kansliråd i
K. M:ts kansli. — Bland hans utgifna skrifter märkas:
Geometriska konstruktioner och beräkningar (1848;
2:dra uppl. 1856; 3:dje uppl. 1864), Tillämpad
värmelära (1851; 2:dra uppl. "Anteckningar ur
tillämpad värmelära" 1864), Lärobok i fysiken
(1853—55; 2:dra uppl. 1859–61; 3:dje uppl.,
utg. af G. E. Dahlander 1873—75) samt åtskilliga
öfversättningar och bearbetningar af utländska arbeten
i fysik och meteorologi.
Fock, Otto, tysk historieskrifvare, född 1819,
död 1872, bosatte sig 1843 i Kiel, der han höll
föreläsningar öfver olika delar af kyrkohistorien
och deltog i den schleswig-holsteinska rörelsen
1848. Han utgaf s. å. "Norddeutsche freie
presse" och blef medlem af schleswig-holsteinska
landsförsamlingen. Efter återställandet af det danska
väldet i Holstein begaf han sig till Pommern. Han
författade bl. a. Rügen-pommersche geschichten
(1861—72), hvari han bl. a. lemnar en utförlig
skildring af Stralsunds belägring af Wallenstein.
Fockbonnett. Se Bonnett.
Fockebolin, sjöv. Se Bolin.
Fockeborg-stag, sjöv. Se Stag.
Fockebukgårding, sjöv. Se Gårding.
Fockegigtåg, sjöv. Se Gigtåg.
Fockehals, sjöv. Se Hals.
Fockehalsdäfvert, sjöv., en från bogen
utskjutande kort balk, till hvilken focken halsas. Den
nyttjas merendels på fartyg, som hafva
fockmasten placerad långt förut, för
att liket på focken skall kunna erhålla
behörig sträckning. F. stöttas underifrån
medelst stag, buteljons-stag. Jfr
Buteljon och fig. (k) i art. Bogspröt.
O. E. G. N.
Fockenockgårding, sjöv. Se Gårding.
Fockenocktalja, sjöv. Se Nocktalja.
Fockereftalja l. -refgöling, sjöv. Se
Reftalja.
Fockeskot, sjöv. Se Skot.
Focketopplänta, sjöv. Se Topplänta.
Fockmast, sjöv., främsta masten på ett skepp, en
brigg eller en skonare och i allmänhet på båtar med
flere än en mast. Jfr Mast. O. E. G. N.
Fockrå, sjöv., fockmastens understa rå. Jfr Rå.
O. E. G. N.
Fockröst, sjöv. Se Röst.
Fockstag, sjöv. Se Stag.
Fockvant, sjöv. Se Vant.
Focus, Lat., härd, fys. Se Brännpunkt, Lins, Spegel.
Foder, fordom brukligt svenskt rymdmått för våta
varor = 360 knr (942 l.). Äfven i Tyskland nyttjades
förr ett rymdmått, hvilket kallades fuder och var
af olika storlek inom de olika staterna.
Foderblad. Se Blad.
Foderduk, sjöv., förstärkningsdukar på ett segel. Se
Segel. O. E. G. N.
Foderhästar. Se Fodring.
Fodermarsk-hafre och fodermarsk-penningar, kamer.,
en af det skånska presterskapets utskylder under
medeltiden, erlades in natura till ärkebiskopens
i Lund fodermarsk l. ryttarechef och var i
sjelfva verket ett slags gästeri. Utskylden
kallades derför äfven formarsk-gästeri. Vid
reformationen indrogs den till kronan.
Kbg.
Fodermarsk-penningar. Se Fodermarsk-hafre.
Fodermedel, landtbr., alla sådana näringsämnen,
hvilka kunna tjena husdjuren till föda och derför
af landtmännen antingen omedelbart produceras och
förarbetas till kreatursfoder eller ock anskaffas från
åtskilliga fabriker och industriella anläggningar,
der de ofta uppstå såsom affall eller biprodukter. Med
hänsyn till sammansättningen kunna fodermedlen vara
mer eller mindre fullständiga, i det de innehålla
antingen endast några få eller ock alla de enkla
näringsämnen, som erfordras för djurkroppens underhåll
och tillväxt. Det fullständiga fodermedlet innehåller,
utom vatten och mineralämnen, hufvudsakligen
följande enkla närande beståndsdelar: proteinämnen,
fett och kolhydrat. Proteinämnena äro qväfvehaltiga
organiska föreningar, hvilka väsentligen bidraga
till att bilda nya fasta delar af djurkroppen, eller
ersätta hvad som förbrukas och bortföres, hvaremot
fettet och kolhydraten äro qväfvefria och hafva till
egentlig uppgift att underhålla kroppsvärmen. De
sägas derför bildligt utgöra "bränslet under lifvets
ångpanna". Till kolhydraten räknas äfven cellulosan
l. vedsubstansen, hvilken endast till en ringa del
upptages eller assimileras under näringsprocessen,
men är nödvändig för att kreatursfodermedlen skola
erhålla tillräcklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
