Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamfoglar - Gamin - Gamla Finland l. Ryska Finland - Gamla Karleby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små, halsen med stora fjädrar, och fötterna äro
fjäderklädda nästan ända ned till tårna. Hit hör
lam-gamen, Gypaëtus barbatus, som har sitt hem i
södra Europa, största delen af Asien och norra
Afrika. Gamla verldens egentliga gamar igenkännas
på sin starka, raka, mera höga än breda, i spetsen
mycket krökta näbb, sin korta, kraftiga, öfver
bröstet ovanligt breda kropp, sina afrundade
vingar, sin medelmåttigt stora stjert, mer eller
mindre nakna hufvud och hals, som dock kunna vara
täckta med dun. Till dem höra följande afdelningar:
smutsgamarna, som hafva lång, tunn näbb, delvis
eller alldeles naket hufvud, spetsiga vingar och svaga
fötter; gåsgamarna, som utmärka sig genom utdragen,
smal och jämförelsevis svag näbb samt lång, gåsartad
hals, hvilken är glest klädd med hvitaktiga, dunlika
borst; tofsgamarna, som hafva kortare, starkare hals,
kraftigare näbb, hufvudet klädt med kort, krusigt
och ulligt dun, hvilket på bakhufvudet bildar en
föga framträdande tofs, bakhalsen och några ställen
af framhalsen nakna; örongamarna, som hafva mycket
stor, stark näbb, höga ben och kroppens undre sida
klädd med tätt, tämligen långt dun, hvarur långa
och smala, svärdformiga fjädrar sticka fram, samt
hufvudet, halfva bakhalsen och hela framhalsen
nakna. Företrädare för dessa afdelningar äro i
ordning: smutsgamen, Neophron percnopterus, i södra
Europa, vestra och en del af södra Asien och hela
Afrika, brungula gåsgamen, Gyps fulvus, i södra Europa,
norra Afrika och nord vestra Asien, grå gamen, Vultur
cinereus, i södra Europa, en stor del af Asien och
norra Afrika, samt öron-gamen, Otogyps auricularis,
i Afrika. Nya verldens gamar hafva mer eller
mindre förlängd, framför vaxhuden insnörd näbb, med
starkt böjd och hakformig spets samt genomskinliga
näsborrar; vingarna äro spetsiga, stjerten tämligen
lång, hufvudet och öfverhalsen nakna, oftast med
kamartade hudbildningar på näbbroten och pannan samt
valkar och veck i lysande färger. Till kamgamarna,
hvilka hafva från sidorna sammantryckt näbb,
med hög kam vid roten, hudflikar under hakan och
kortare vaxhud, höra kondoren, Sarcorhamphus gryphus,
i Syd-Amerika, och kungsgamen, Sarcorhamphus papa,
i Texas och Mejico samt långt ned i Syd-Amerika. Till
korpgamarna, som hafva lång vaxhud och hudupphöjningar
på hufvudet, räknas gallinazon, Cathartes atratus,
i södra, mellersta och en stor del af norra Amerika.
C. R. S.
Gamin [-mäng], Fr. (af okänd härledning), egentl.
pojke, som biträder murare, kakelungsmakare
o. d. handtverkare; gatpojke.
Gamla Finland l. Ryska Finland kallas den östligaste
delen (Viborgs län) af storfurstendömet Finland, som
afträddes till Ryssland genom fredssluten i Nystad
(1721) och Åbo (1743) samt 1811 återförenades med
det öfriga Finland, det s. k. Nya eller Svenska
Finland. Ehuru fredsslutet i Nystad icke innehöll
någon af ryssarna gifven försäkran om upprätthållande
af svensk lag i det af dem då vunna området,
föreskrefs dock sedermera, att i alla de fall, der
annorlunda ej uttryckligen stadgats, domstolarna
skulle följa de i landet dittills bestående
lagarna. Genom freden i Åbo tryggades deremot den
då eröfrade, s. k. Willmanstrandska provinsen vid
sina då gällande lagar och författningar. Men dessa
landsdelars offentliga förhållanden blefvo småningom
en amalgamering af svenska och ryska lagar och
institutioner. Till 1784 förblefvo de judiciella
auktoriteterna i lägre instans desamma som under
svenska tiden. 1784–97 var i Gamla Finland gällande
den af kejsarinnan Katarina II för hela ryska riket
införda s. k. ståthållareskapsförfattningen, men
1797–1811 egde delvis en återgång rum till de äldre
förhållandena. Under tiden hade befolkningen i dessa
trakter småningom uppblandats med ryska element
genom de flesta tjensters besättande med ryssar,
genom inflyttningar från Ryssland, särskildt till
städerna, samt genom bortförläning af en stor del
af jorden till ryssar (se Donationsgods). På samma
gång hade befolkningen gått tillbaka i andlig och
materiel odling. – Sedan det öfriga Finland 1809
såsom särskild stat blifvit förenadt med Ryssland,
lyckades det 1811 den ryktbare G. M. Armfelt, som då
var Alexander I:s främste rådgifvare för Finland,
att genomdrifva en återförening af dessa bägge
landsdelar. Genom manifestet d. 11 (23) Dec. 1811
skildes Viborgs län från kejsaredömet Ryssland samt
"införlifvades med storfurstendömet Finland", och
genom en förordning d. 31 Dec. s. å. tillförsäkrades
länets innebyggare bl. a. samma rättigheter, som
öfriga finska medborgare "enligt storfurstendömets
konstitution" åtnjöto. En "organisationskomité"
tillsattes, under ordförandeskap af den kraftfulle
landshövdingen C. Stjernvall, hvilken komité afgaf ett
omfattande förslag till nyordnande af Gamla Finlands
offentliga förhållanden. Det dröjde emellertid
länge, innan de sociala olikheterna mellan Gamla och
Nya Finland kunde utjämnas, och dertill bidrogo i
främsta rummet donationsförhållandena, hvilka genom
förordn. d. 25 Nov. 1826 yttermera försvårades
(se Donationsgods). 1826 väckte statssekreteraren
frih. R. Rehbinder förslag om att till Ryssland åter
afträda den sydöstligaste, mest förryskade delen af
Viborgs län, men detta förslag stötte på motstånd
hos Finlands senat och föll. Genom skolväsendets
utveckling, inrättandet af Viborgs hofrätt (1839)
samt framförallt genom donationsgodsens inlösen
har större öfverensstämmelse kommit till stånd
mellan förhållandena i Gamla Finland och det
öfriga Finland. Dock qvarstå fortfarande vissa
sociala olikheter, och vid Kymmene elf, den forna
riksgränsen, talas ännu i dag om "den svenska" och
"den ryska" stranden. (R. Lagus: "Om Gamla Finlands
rättsliga förhållanden" i "Juridiskt album",
1862; F. P. v. Knorring: "Gamla Finland", 1833.)
R. C.
Gamla Karleby (F. Kokkola). 1. Stad i Österbotten,
Vasa län (Finland), vid Bottniska viken. Areal,
jämte stadsjorden, 79,8 qvkm. 2,178 innev. (1880).
Hufvudnäringar äro handel jämte sjöfart och
industri. Stadens närmaste hamn har ett djup af
endast 2,4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
