Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografiska sällskap - Geografisk bredd - Geografisk mil - Geo-isoterm - Geokronit - Geolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Livingstone, Burton, Speke, Rohlfs, Baker och i
senaste tid Cameron, R. Stanley och Serpa Pinto;
nordpolsexpeditioner (se d. o.), bland hvilka i
synnerhet förtjenar nämnas A. E. Nordenskiölds
expedition 1878–80, hvilken för första gången
kringseglade Asien, samt öfriga forskningsresor,
bland hvilka må nämnas Pallas’ (i Ryssland),
Niebuhrs (i Arabien), Mackenzies (i Nord-Amerika),
A. v. Humboldts (i Amerika och Asien), Flinders’ (i
Australien), Klaproths (i Kaukasus), Schlagintweits
(i Indien), Hucs och Gabets (i Öst-Asien),
Sturts och Leichhardts (i Australien) samt
Vamberys och Prsjevalskis (i Central-Asien). Den
geografiska literaturen har nu vuxit till ett
oerhördt omfång. Bland äldre författare må nämnas
A. F. Büsching, d’Anville, Stein, Cannabich, Malte
Brun, Balbi m. fl. En ny behandling af geografien
infördes genom K. Ritter, skaparen af den jämförande
geografien, hvilken icke inskränker sig till att
samla, uppställa och beskrifva enskildheter, utan
uppvisar deras likheter och olikheter, deras inre
sammanhang och ömsesidiga inverkan samt derigenom
gör geografien till föremål för reflexion och
vetenskaplig forskning. Den af honom beträdda banan
följdes mer eller mindre lyckligt af Rougemont,
Berghaus, Meinicke, von Klöden, Daniel, O. Peschel,
E. Reclus m. fl. Af utomordentlig betydelse blefvo
A. v. Humboldts undersökningar och skrifter, och
hans "Kosmos" är ännu ett hufvudverk för den fysiska
geografien. – Jfr K. Ritter, "Geschichte der erdkunde
und der entdeckungen" (1861), O. Peschel, "Geschichte
der erdkunde bis auf A. v. Humboldt und K. Ritter"
(1865), och Vivien de S:t Martin, "Histoire de la
géographie et des découvertes géographiques" (1874).
Geografiska sällskap, föreningar som bildats för att
befordra den geografiska vetenskapen, äro barn af
det 19:de årh., om man undantager det 1788 i London
bildade sällskapet African association, hvilket
dock riktade sin verksamhet endast på forskningar i
Afrika. Det första egentliga geografiska sällskapet
(Société de géographie) stiftades i Paris d. 15 Mars
1821, genom Malte Brun och Barbié du Bocage. Sedan den
tiden hafva geografiska sällskap uppstått i Europas
flesta land och funnit efterföljare i Amerika och
Asien samt nyligen äfven i Afrika. Alltefter platsen,
de ledande krafterna och dem till buds stående
penningemedel hafva de geografiska sällskapen
utvecklat sig på mycket olika sätt; många kunna
verka endast i inskränkta kretsar, andra gagna endast
genom publikationer, under det några kunna utrusta
expeditioner och på ett storartadt sätt ingripa i den
geografiska vetenskapens utveckling. Synnerligast
under de sista åren har de geografiska sällskapens
antal förökats. 1865 funnos 16 sådana, med omkr. 5,500
medlemmar och en årsinkomst af omkr. 180,000 kr.; 1880
uppgick deras antal till 60 (oberäknadt sektioner),
med omkr. 30,000 medlemmar och 765,000 kr. i årlig
inkomst. Af de europeiska staterna är det endast
Norge, Grekland, Turkiet och Serbien, som sakna ett
geografiskt sällskap. Frankrike hade 1880 13 med
9,500 medlemmar,
Tyskland 14 med 5,300 medlemmar, Schweiz 4, Portugal 3,
Österrike-Ungern, Nederländerna och Belgien hvart och
ett 2, öfriga europeiska land hvart och ett 1, Amerika
6, Asien 6 och Afrika 3. Vi omnämna här endast de
vigtigaste. Société de géographie i Paris räknade
1880 1,834 medlemmar och hade s. å. en inkomst af
61,250 kr.; det utgifver (sedan 1822) månatligen
"Bulletins" med värdefulla afhandlingar. Det
förnämsta af alla geografiska sällskap är Royal
geographical society i London (stiftadt 1830), som
1880 hade 3,371 medlemmar, 183,600 kr. i årsinkomst
(deraf 9,000 kr. i statsunderstöd) och ett kapital
af 332,960 kr. Genom sina skrifter ("Proceedings" och
"Journal"), hvilka höra till de vigtigaste geografiska
publikationer i alla tider, och genom de betydande
understöd det lemnat resande har det inlagt stora
förtjenster om geografien, och särskildt kan vår
kännedom om Central-Afrika i väsentlig mån kallas
dess verk. En framstående plats intager äfven det
1845 stiftade K. ryska geografiska sällskapet i
Petersburg (664 medlemmar, 116,000 kr. årlig inkomst
och ett kapital af 158,350 kr.), som riktat sin
verksamhet företrädesvis åt ryskt område. Tysklands
äldsta och förnämsta geografiska sällskap är Die
gesellschaft für erdkunde i Berlin (stiftadt 1828),
som utgifver (sedan 1866) "Zeitschrift" (1853-65
"Zeitschrift für allgemeine erdkunde") och (sedan
1873) "Verhandlungen". Dessutom finnes i Berlin
(sedan 1878) Centralverein für handelsgeographie samt
geografiska sällskap i Frankfurt a. M. (sedan 1836),
Leipzig (1861), Dresden (1863), München (1869),
Bremen (1870) och Hamburg (1873) m. fl. Österrikes
förnämsta geografiska sällskap, K. k. geographische
gesellschaft i Wien (stiftadt 1856), publicerar
"Mittheilungen" (sedan 1859) och sysselsätter sig mest
med Orienten. Det holländska Koninklijk instituut voor
de taal-, -land- en volkenkunde van Nederlandsch Indië
i Haag (stiftadt 1851) har likaledes en begränsad
verkningskrets. I Danmark bildades 1876 K. danske
geografiske selskab, som sedan 1877 utgifver
"Geografisk tidsskrift" (1877 under titel "Det danske
geografiske selskabs tidsskrift"). I Sverige, der
man finner ett slags geografiskt sällskap redan i
det af T. Bergman m. fl. 1758 bildade Kosmografiska
sällskapet i Upsala, stiftades d. 15 Dec. 1877 Svenska
sällskapet för antropologi och geografi (se d. o.),
derigenom att det sedan 1873 bestående Antropologiska
sällskapet upptog äfven geografi på sitt program.
Geografisk bredd och G. längd. Se Bredd, 1.
Geografisk mil. Se Mil.
Geo-isoterm. Se Isoterm.
Geokronit (af grek. ge, jord, och Kronos, Saturnus,
emedan bland mineralets hufvudbeståndsdelar
antimon af alkemisterna skrefs med Jordens och
bly med Saturnus’ tecken), miner., ett sällsynt,
i Sala grufva förekommande mineral, sammansatt
enligt formeln 5PbS + Sb2S3 af svafvelbly
och svafvelantimon med litet svafvelarsenik.
P. T. C.
Geolog (se Geologi), i allmänhet en person, som
egnar sig åt eller sysselsätter sig med geologi;
uti inskränkt bemärkelse tjensteman vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
