bibehållna persedlarna och tionden förvandlade till en efter vissa grunder bestämd, oföränderlig penningeränta, hvarmed för närvarande grundskatten i Sverige utgöres. Dess belopp kan numera ej vexla från år till år. Ursprungligen utgingo ränta och tionde antingen "in natura" eller efter markegång (se d. o.), med rättighet för både den till skattens upptagande berättigade och den till dess utgörande skyldige att fordra dess utgörande på förstnämnda sätt och med tillägg afforsel-lön (se d. o.), om den skulle utgå efter markegång. Sedan man under första hälften af 1700-talet försökt, men åter öfvergifvit grundskattens betalning efter ett fixt penningevärde, blef ofvannämnda sätt för dess utgörande förändradt först genom k. br. d. 13 Mars 1830, då kronan afsade sig uppsägningsrätten till den spanmål, som var henne behållen. Derpå följde med 1855 års ränteförenkling den ömsesidiga uppsägningsrättens borttagande (den bibehölls för räntegifvare i visst fall endast vid spanmålen) och påbud om grundskatternas utgörande efter tioårig medelmarkegång. Sedan både ränta och tionde blifvit förvandlade till en fix penningeränta, utgöras de naturligtvis med detta belopp. Den ojämnhet, som utmärker dessa skatter, i det att viss jord är derifrån befriad, och att af den skattskyldiga jorden skattebeloppen för olika jordegendomar ej utgå i något proportionelt förhållande till afkastningen, har äfven i Sverige föranledt förslag till deras afskaffande. Det förslag, som f. n. (1882), på grund af Riksdagens skrifvelse 1873 föreligger till utredning, går ut på en successiv afskrifning under en tid af 30 à 40 år, hvilket innebär till sitt ekonomiska värde detsamma som en aflösning af grundskatterna genom inbetalning af hälften af kapitalvärdet, beräknadt efter 5 proc., eller, hvilket är detsamma, erläggande af en aflösningssumma på en gång af 10 gånger skattebeloppet. H. L. R. Grundskott, sjöv., skott, som träffar ett fartygs skrof i eller nära vattenlinien, eller, såsom det förr äfven kallades, "mellan vind och vatten", O. E. G. N. Grundställning (T. rendez-vous-stellung), krigsv., kallas den formering, som trupperna intaga vid samling och vanligen äfven under rörelser på slagfältet utanför fiendens eld. I grundställning böra trupperna samlas på en så liten areal som möjligt, och denna bör hafva en form så nära lik den qvadratiska som möjligt. C. O. N. Grundstötning, sjöv. Då ett fartyg under segling eller gång kommer på så grundt vatten, att det fastnar, säges det stöta, sätta l. törna på grund, stundom endast stöta l. törna. Ligger fartyget deremot till ankars och kommer på grund derigenom att kettingen springer eller ankaret ej förmår hålla fartyget fast, säges det drifva på grund (på land). Då ett fartyg blott lindrigt vidrör bottnen, utan att fastna, säger man, att det skrapar, om bottnen är stenig och hård, samt muddrar, om densamma är lös och mjuk, så att vattnet grumlas. Ehuru orden grundstötning och strandning användas i samma betydelse, torde bland sjömän det förra beteckna ett lindrigare fall, då deremot en strandning innebär ringa eller ingen utsigt för fartygets räddning. R. N. Grundsund, fiskläge på vestra stranden at Skaftölandet, ungefär 5 km. s. v. om Fiskebäckskil, i Göteborgs och Bohus län, Orusts vestra härad. Poststation. Befolkningen, som vid slutet af 1880 utgjorde 800 personer, lefver uteslutande af fiske; storfiske idkas med flere båtar. Fiskläget, det största på hela kusten, utgör egen kapellförsamling till Morlanda, Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt. Grundsunda, socken i Vesternorrlands län, Norra Ångermanlands fögderi, Arnäs tingslag. Arealen 33,132 har. 3,180 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Hernösands stift, Ångermanlands nordöstra kontrakt. Grundtal kallas basen i ett talsystem, t. ex. 10 uti dekadiska systemet. Talen i den vanliga talserien, 1, 2, 3, 4, 5 o. s. v., nämnas också grundtal (numeri cardinales) till skilnåd från ordningstalen: den förste, den andre o. s. v. H. W. W. Grundtaljor, sjöv., mellan rorpinnen och fartygets sidor "huggna" taljor, med hvilka fartyget styres, ifall drilltåget sprungit. Grundtaljorna huggas på örlogsfartyg, såsom ett försigtighetsmått i hårdt väder. Är fartyget försedt med batteri, huggas de på trossbottnen akterut, eljest på öfre däck uti en särskild reservrorpinne, som för tillfället påsättes. O. E. G. N. Grundton, djupaste tonen i en tonart eller ett grundackord. Jfr Fundamentalbas. A. L. 1. Grundtvig, Nikolai Frederik Severin, dansk prest, historiker och skald, den förnämste kämpen för den nordisk-kristliga pånyttfödelsen hos det danska folket i 19:de årh., härstammade på faderns sida från en prestslägt, hvilken man kan följa så långt tillbaka som till 1618, och på moderns sida från den gamla, vidt utgrenade slägten Bang, enligt sägen inom familjen en gren af ätten Hvide, från hvilken medeltidens störste danske kyrkofurstar utgått. G. föddes i Udby prestgård vid Vordingborg d. 8 Sept. 1783. Både i sitt fädernehem och i en jylländsk prestgård, der han uppfostrades från det 9:de till det 15:de året, påverkades han af en gammal-luthersk, lefvande kristlig tro, som då började blifva sällsynt t. o. m. i prestfamiljer. Bibeln och Holbergs kyrkohistoria voro det första han läste, och Luther var hans barndomshjelte. Äfven hans historiska sinne väcktes tidigt genom läsning af Arild Hvitfelds krönika, Holbergs Danmarks historia och, sedan han kommit i Aarhus' latinskola 1798, af Suhms bok om Odin. G:s allmogesinne närdes genom umgänge med bönderna, genom visor och sagor; och redan som skolgosse fann han ett nöje i att läsa högt för lärlingarna på en skomareverkstad -- på sätt och vis hans första försök som folkhögskolelärare. Deremot sjönk under skoltiden det religiösa lifvet hos honom i dvala och vaknade icke sedan han blifvit student (1800). Det var endast för att göra föräldrarna till viljes, som han studerade teologi och tog ämbetsexamen (1803). Dess vigtigare voro i G:s studentår tre stora intryck af historisk art: slaget på Köpenhamns redd d. 2 April 1801,