uppgår till 72. De flesta af dessa förekomma sparsamt i naturen, antingen allmänt utbredda i minimi-mängder eller i större mängd hopade i några sällsynta mineralkroppar. Många hafva upptäckts under de sista årtiondena, och detta såväl som andra förhållanden gör det högst sannolikt, att ännu ganska många återstå att upptäcka. Ymnigt förekommande grundämnen äro endast följande: aluminium, kalcium, kalium, kisel, klor, kol, magnesium, natrium, svafvel, syre och väte. Flertalet element förekomma i den oorganiska naturen; inom den organiska verlden hafva blott kol, väte, qväfve och syre en fundamental rol. De flesta grundämnen äro beståndsdelar i föreningar; endast ett ringa antal förekommer i fritt tillstånd. Till de senare höra syre, qväfve, svafvel, kol, qvicksilfver, koppar, jern, bly, vismut, antimon, arsenik, de ädla metallerna och platinametallerna. Analyser af de ur verldsrymden nedfallna meteorstenarna hafva hittills icke ledt till upptäckten af något nytt grundämne, och å andra sidan har spektralanalysen bevisat tillvaron i solen och i främmande solsystem af samma grundämnen, som finnas på vår jord. Grundämnena äro till sina egenskaper ofta mycket olika, ehuru man å andra sidan finner grundämnen af så närstående egenskaper, både fysiska och kemiska, att de bilda helt naturliga familjer eller grupper. Redan de yttre egenskaperna göra indelningen i tvänne hufvudafdelningar, metaller och icke metaller (vanligen, ehuru alldeles oriktigt, kallade metaltoider), nära till hands liggande. Denna indelning har också allmänt antagits efter Berzelius' föredöme, ehuru ett konseqvent tillämpande medför ett onaturligt skiljande af grundämnen, hvilka i kemiskt hänseende äro med hvarandra nära beslägtade. Nyare kemister söka en mer naturlig indelning på grund af de kemiska egenskaperna, särskildt med hänsyn till atomvigterna och atomigheten. Ett sådant system är naturligtvis icke möjligt förr än man kommit till insigt om de riktiga principerna för bedömandet af atomvigternas storlek, och detta har först under de sista årtiondena inträffat. Att de tal, som uttrycka atomvigterna, ofta visa hos närbeslägtade grundämnen en märkvärdig öfverensstämmelse har länge iakttagits. Många försök att med tillhjelp af atomvigterna ordna grundämnena äro gjorda af Gmelin, Pettenkofer, Döbereiner Och på senare tider af Lothar Meyer och Mendelejeff. Den sistnämnde ordnar elementen efter atomvigternas storlek i periodiska serier, hvarigenom i många fall ganska naturliga grupper af dels beslägtade, dels analoga grundämnen erhållas. I det följande meddelas det mendelejeffska schemat öfver grundämnena och deras atomvigter, blott med de förändringar, som till följd af nyare forskningar blifvit nödvändiga. Enligt detta schema fördelas grundämnena på 12 horisontalrader och 8 vertikalgrupper, hvardera med 2 afdelningar. De förra, horisontalraderna, innefatta analoga element, de senare, vertikalraderna, kemiskt beslägtade. De 8 olika grupperna gifva med syre föreningar innehållande successivt 1/2 - 4 atomvigter syre och grupperna IV-VII väteföreningar med 4-1 atomvigt väte.