Genom bibeln och de grekiske författarna lemnas åtskilliga upplysningar om guldsmedskonsten hos de vestasiatiska folken i de för sin prakt kända huvudstäderna Babylon, Ninive och Susa. Den judiska nationalhelgedomen i Jerusalem var rikt smyckad med dyrbara metallarbeten, såsom förbundsarken och den sjuarmade ljusstaken. -- Om de grekiska guldsmedsarbetena sjunger redan Homeros, och prof på ett urgammalt grekiskt guldsmide lemnas i de af Schliemann vid det gamla Troja och i Mykene gjorda fynden: kärl, smycken o. d. af en ännu ganska primitiv karakter, med hufvudsakligen linieprydnader och en enkel djurornamentik. -- Från en historisk tid härstammade de vidtberömda kolossala guld- och elfenbensstoderna ("kryselefantiner"') i Athen, Olympia och på andra ställen. Dessa stöders nakna delar voro utförda i elfenben; draperier, vapen och prydnader deremot i drifvet och ciseleradt guld öfver en stomme af trä. De funnos qvar ännu under 2:dra årh. e. Kr., då de jämte en mängd andra i templen under seklens lopp hopade skatter sågos af Pausanias, den grekiske resanden. Namnen på många framstående grekiska guldsmeder äro bevarade. De alster af antik grekisk guldsmedskonst, som ännu finnas i behåll, utgöras till större delen af graf-fynd från Italien eller från Sydryssland, särskildt halfön Krim, de gamles tauriska Chersonesos med den blomstrande staden Pantikapaion. Större delen utgöres naturligtvis af smycken; men äfven smärre vaser o. d. anträffas. Föremålen utmärka sig genom eleganta, väl afvägda former och en sinnrik, gratiös ornering af figurer, bladverk o. d. Drifning och ciselering samt filigran-teknik äro i rikt mått använda. Större delen af dessa fynd förvaras i Petersburg. -- Den utomordentliga lyx, som under kejsaretiden rådde i Rom och de större städerna inom verldsriket, var naturligtvis gynnsam for utvecklingen af guldsmedskonsten. Jämte åtskilliga i Pompeji och Herculaneum funna skatter intager det s. k. Hildesheims-fyndet en högst framstående plats bland alstren af romersk eller öfver hufvud antik konstskicklighet. Fyndet, en samling af dryckes- och bordskärl från 1:sta eller 2:dra årh. e. Kr., förmodligen någon romersk fältherres servis, gjordes 1866 i närheten af Hildesheim och förvaras nu i Berlin. Samtliga till detsamma hörande föremål utmärka sig genom ädla former och en rik ornering med figurer, bacchiska attribut, såsom masker, tyrser och djurskinn, samt stiliseradt löfverk, såsom akantus, vinlöf, murgröna och lager. Efterbildningar äro tagna på galvanisk väg, och finnas bl. a. i Svenska slöjdföreningens museum i Stockholm. -- Efter det vestromerska rikets fall blef de östromerske kejsarnas residens, Konstantinopel, under århundraden ett hufvudsäte för konstnärlig och konstindustriel verksamhet, och bysantinerna blefva sålunda den europeiska medeltidens läromästare, på samma gång som de stodo i en liflig vexelverkan med Österlandet. De bysantinska arbetena bibehålla visserligen till en stor del den klassiska konstens motiv, men dessa stelna och liksom förtorka, på samma gång som kristna symboler och figurer komma i bruk. En stor vigt fästes vid sjelfva materialets dyrbarhet och prakt, och åtskilliga tekniska förfaringssätt, t. ex. ädelstensinfattningen, niellerings- och emaljeringskonsten, nå en hög utbildning. Prakten vid de bysantinske kejsarnas hof och talet af der hopade skatter gränsa till det sagolika. -- Oaktadt de oroliga förhållandena i Vesterlandet under senare delen af kristendomens första årtusende saknas ingalunda spår till en här och der ganska utvecklad konstslöjd. I Frankrike vann den hel. Eligius, biskop i Noyon (d. 659), rykte både som statsman, helgon och guldsmed. Han blef också sedermera guldsmedernas skyddspatron, och arbeten uppvisas ännu, som bära hans namn. Senare bildar Karl den store (d. 814) utgångspunkten för en stegrad lifaktighet jämväl på guldsmedskonstens område. Hans krona jämte åtskilliga andra regalier finnas ännu i behåll i Wien. Från de vestgotiska konungarna i Spanien på 600-talet härstammar Guarrazar-fyndet, 11 hängande votivkronor jämte flere andra föremål af rent guld, prydda med infattade ädelstenar och upphöjda bilder, f. n. i Cluny-museet i Paris. I de tunga formerna skönjes ej mycket af antikens elegans. Såsom hängprydnader äro här använda det romerska alfabetets med ädelstenar besatta bokstafver. Bland bibehållna tyska föremål märkes den kalk, som hertig Tassilo omkr. år 780 skänkte klostret i Kremsmünster, ett arbete, i hvilket den bysantiska karakteren tydligt framträder. En synnerligen anmärkningsvärd plats intog under denna aflägsna period Irland, der konstfärdiga guldsmeder utförde smycken af allahanda slag jämte föremål för kyrkligt bruk: kalkar, relikgömmor, kryckor till biskopsstafvar, evangeliefodral o. d., alla prydda med en egendomlig ornamentik af sammanflätade, vanligen symmetriska band- och djurmotiv. I ett nära samband med denna irländska konstslöjd står tvifvelsutan den, som under den nordiska hednatidens sista skeden blomstrade i åtskilliga delar af Skandinavien, särskildt å Gotland, och hvars egendomliga band- och djurmotiv (s. k. fornnordisk stil) i våra dagar ofta nog efterbildas. Under den romanska perioden (ungefär 1000-1200) når guldsmedskonsten en hög grad af blomstring, och sina förnämste utöfvare finner hon bland klostrens innebyggare. Biskop Bernward i Hildesheim (d. 1022) var en af dessa andliga konstslöjdidkare, som inlade stor förtjenst om såväl guldsmidets som i allmänhet metallarbetets utveckling. Bronsdörrar, krucifix, ljusstakar och ljuskronor tillskrifvas honom och hans skola. En annan var munken Teofilus, som i sin afhandling "Diversarum artium schedula" lemnade en intressant samling recept och föreskrifter beträffande utöfningen af flere olika slag af konstslöjd. De under den romanska perioden utförda föremålen voro till en stor del afsedda för kyrkligt bruk, såsom kalkar, reliqvarier, krucifix, ljusstakar, bokpermar o. d., och många finnas ännu i behåll i äldre kyrkors skattkammare. Ett praktstycke är de heliga tre konungars skrin i Kölndômen, med rika figurframställningar prydande en arkitektoniskt ordnad stomme. Öfver hufvud råder under denna