Gustoso, Ital., musikt., smakfullt. Gusum, jern- och mässingsbruk samt landtegendom i Ringarums socken, Östergötlands län, vid Gusumsån. Landtegendomen utgöres af Stora G., 1 mtl, jämte 3 5/6 mtl underlydande, med en egovidd af 543 har åker samt 1,430 har skog och hagmark. Jernbruket består af 3 härdar, 2 stångjernshammare, 2 spik- och 2 knipphammare, och mässingsbruket af smälthytta, plåtvalsverk, skärverk, tråddrageri samt fabrik för tillverkning af knapp- och hårnålar, stift m. m. Dessutom höra dit 2 sågar, 2 qvarnar, tegelbruk och garfveri. Hela egendomens taxeringsvärde är 363,700 kr. Tillverkningsvärdet vid mässingsbruket 1881 var 152,000 kr.; af stång- och ämnesjern tillverkades 221,000 kg. och af spik 28,000 kg. -- Bruket daterar sig från 1600-talet. Hendrik de Try och Hybbert de Besche köpte skattegården G. och grundade der 1653 ett jernbruk med masugn till styckgjuteri; sedermera anlades ett mässingsbruk, med privilegier af 1661. Båda verken förföllo dock; jernbruket raserades 1665, och mässingsbruket nedbrann 1677, men återuppbyggdes och hade tidtals flere egare på samma gång. I slutet af 1600-talet voro Georg Spalding och hans svåger M. Vesterberg bland egarna, och deras arfvingar blefvo ensamma egare af G. i början af 1700-talet. Derefter anlades knappnålsfabrik, 1742, jern- och stålmanufakturverk samt stångjernsbruk, 1821. Efter 1812 voro G:s egare endast af slägten Vesterberg. Sedan 1875 tillhör egendomen Gusums bruks- och fabriksaktiebolag (disponent Ax. Vesterberg). -- G. har egen kyrka och begrafningsplats. Bruksförsamlingen utgöres hufvudsakligen af personalen vid bruket, hvilken 1881 uppgick till 505 pers. Det är ifrågasatt att af G:s bruksförsamling bilda ett särskildt annex till Ringarum, och denna fråga hvilar f. n. (1882) hos K. M:t. Gutar. Se Gotland. Gutenberg, Johann (hette egentligen Henne Gensfleisch, men är mest känd under sin moders namn, G.), boktryckarekonstens uppfinnare, föddes mellan 1395 och 1400 i Mainz (enligt en annan uppgift 1412 i Kutenberg i Böhmen, dit hans föräldrar skulle hafva flyttat ifrån Mainz). Både på fädernet och mödernet härstammade han från gamla patriciska familjer. Om hans lefnadsomständigheter känner man icke mycket. 1420 lär han hafva utvandrat till Eltwyl, der hans broder Friele bodde, och sedermera begaf han sig till Strassburg, der han bevisligen uppehöll sig 1435 och hvarest han under de följande åren sysselsatte sig med "geheime und wunderbare künste". 1439 uppstod mellan honom och hans kompanjoner en process, hvars handlingar, som ännu finnas i behåll, äro af stor vigt för historien om boktryckarekonstens ursprung. Under vistelsen i Strassburg företog G. sina första tryckningsförsök, och tanken att använda rörliga typer af trä uppstod hos honom under denna tid. Det var dock först sedermera, som han använde sin konst för praktiska ändamål. Efter att på 1440-talet (sannolikt 1444) hafva lemnat Strassburg, der han på sina försök förlorat hela sin förmögenhet, och åter bosatt sig i Mainz, ingick han 1450 med guldsmeden Johann Fust (Faust) en öfverenskommelse, till följd hvaraf den senare försträckte honom de summor, som voro nödiga för uppsättandet af ett tryckeri. Derefter utbildade G. sin konst med en förvånande hastighet. Typerna skuros till en början i metall, men då detta tillverkningssätt befanns otillfredsställande, började G. låta gjuta dem och förbättrade derigenom sin uppfinning i hög grad. De första alster, som utgingo från tryckeriet, bestodo af latinska abc-böcker, små bönböcker, "konfessionalier" och "donater". Den första frukten af den förbättrade metoden var Biblia latina vulgata, "den 42-radiga bibeln", som började tryckas 1452 och efter stora ansträngningar fullbordades mot slutet af 1455 (i 2 folio-band med tillsammans 641 blad). Emellertid önskade Fust, som var en mycket egennyttig man, att behålla fördelarna för sig ensam, och stämde derför i Okt. 1455 G. inför rätta, med yrkande att den senare skulle återbetala de försträckta summorna, hvilket var honom alldeles omöjligt. Tvisten slutade dermed att Fust behöll tryckeriet. Genom rådsherren doktor Konrad Humerys hjelp blef dock G. snart åter satt i stånd att uppsätta en tryckareverkstad, och från denna verkstad utsändes bl. a. den s. k. 36-radiga bibeln, en kalender för 1460 och J. de Januas Catholicon, en kompilation af grammatisk och lexikalisk lärdom. 1465 blef G., som ungefär vid samma tid adlades, af hertig Adolf af Nassau kallad till Eltwyl, och hans boktryckeri öfvergick då till ett par af hans slägtingar. Han dog i Mainz 1468. Efter hans död försökte man länge beröfva honom äran af boktryckarekonstens uppfinning, men nyare forskningar hafva visat, att denna ära med rätta tillkommer honom. Bronsstatyer (af Thorvaldsen, David och Launitz) hafva upprests öfver G. i Mainz (1837), Strassburg (1840) och Frankfurt am Main (s. å.). Se vidare Boktryckarekonst. Jfr Oberlin, "Essai d'annales de la vie de Gutenberg" (1801), Schmidt, "Nouveaux détails de la vie de Gutenberg" (1841), och Klein, "Sur Gutenberg et le fragment de sa presse" (1856). Gutenbergska stiftelsen, grundad i Stockholm 1840 vid en fest till firandet af fyrahundraåriga minnet af boktryckarekonstens uppfinning, har till ändamål att lemna understöd åt ålderstigne boktryckerikonstförvandter och stilgjutare. Grundfonden bildades dels genom sammanskott af konstförvandterna (1,000 kr.), dels genom gåfvor (af konung Karl Johan: 1,500 kr., af kronprinsen Oskar: 750 kr. och inkomsten af hans skrift: "Om straff och straffanstalter", uppgående till 1,388,63 kr., samt af boktryckerisocieteten: 2,000 kr.). 1880 sammanslogs stiftelsen med Konstförvandtskapets sjuk-, begrafnings- och enkehjelpskassa, då denna senare mot ersättning öfvertog Gutenbergska stiftelsens ingångna förbindelser rörande sjukhjelp, så att från stiftelsen nu endast utgå pensioner och, under vissa vilkor, understöd. -- Rätt till inträde i stiftelsen eger hvarje manlig arbetare vid boktryckeri och stilgjuteri om 18-30 år; afgiften är 7 kr. årligen, och förvaltningen handhafves