hvilken han, hufvudsakligen genom att i densamma införa de elliptiska funktionerna, i väsentlig grad ombildat och förbättrat. Dessutom har G. äfven förenklat kalkylerna, på det sätt att han uppvisat, att en del af desamma kan utföras för flere specialproblem på en gång. Bland hans hithörande publikationer märkas: Studien auf dem gebiete der störungstheorie, I (1871) och tabellverket Recueil de tables contenant les développements numériques à employer dans le calcul des perturbations des comètes (1877), förutom åtskilliga uppsatser och meddelanden i svenska och utländska vetenskapliga tidskrifter. I afhandlingen Ueber die bahn eines materieilen punktes etc. (1879) undersökas rörelserna i ett sådant system af kroppar, i hvilket dessa senare äro nära nog likformigt fördelade, utom i central-regionen, der större massor tänkas koncentrerade. Denna fråga saknar icke betydelse för stellar-astronomien, enär det, såvida fixstjernorna öfver hufvud bilda ett fysiskt system, icke ar omöjligt, att detta system har den antydda beskaffenheten. Äfven för den framtida undersökningen af rörelserna inom nebulosorna torde denna afhandling blifva af vigt. I arbetet Versuch einer mathematischen theorie zur erklärung des lichtwechsels der veränderlichen sterne (1879) lemnar G. en matematisk behandling af Zöllners hypotes om de föränderliga stjernorna, enligt hvilken dessa företeelser bero på rotationen af himlakroppar, hos hvilka afkylningen hunnit så långt, att slaggbildning på ytan redan i märkbar grad inträdt. G:s Undersökningar af teorien för himlakropparnas rörelser, I (1881) lofva att blifva af stor betydelse för den astronomiska teorien. Han visar i dem huru man vid lösningen af tre-kroppar-problemet synes vinna ej obetydliga fördelar genom att icke utgå från de Keplerska ellipserna, utan från en s. k. "intermediär bana", som ej är en sluten kroklinie, utan i hvilken apsidernas rörelse redan är upptagen. G. utgifver äfven "Astronomiska iakttagelser och undersökningar anställda på Stockholms observatorium", hvaraf hittills (1882) 4 häften utkommit. A. L-n. Gyldendal, Sören Jensen, dansk bokhandlare, f. 1742, d. 1802, grundlade 1772 en bokhandel i Köpenhamn ("Gyldendalske boghandel") samt var den förste mera betydande bokförläggare derstädes och hade såsom sådan stort inflytande på den danska literaturen. Den tidens förnämsta vetenskapliga arbeten på alla områden utkommo på G:s förlag, hvilken visserligen var en driftig och försigtig affärsman, men på samma gång ådagalade mycken ifver för goda böckers utgifvande, äfven om förtjensten blef liten eller ingen. 1809 öfvergick bokhandeln till G:s svärson J. Deichmann (f. 1788, d. 1853), som 1846 öfverlemnade sortiments- och 1850 förlagsbokhandeln till den nuv. egaren af "den gyldendalske boghandel", F. Hegel (f. 1817). E. Ebg. Gyldenklou, Anders, diplomat, lärd, föddes på Slomarps gård i Östanstång, Östergötland, 1602 af ofrälse föräldrar (fadern hette Måns Persson) och kallade sig Gylle. Han blef 1627 filos. lektor vid Linköpings gymnasium, 1630 poeseos professor i Upsala, 1635 sekreterare i hofkansliet och 1645 statssekretare samt tillhörde Axel Oxenstiernas parti emot drottningen och Adler Salvius. Han adlades 1639 och antog då namnet G. 1657 utnämndes han till president i regeringen och hofrätten öfver Pommern och Rügen samt var derjämte legat vid fredsverket i Elbingen 1659 och i Oliva 1660. G. tog 1661 afsked och afled d. 10 Jan. 1665. Han var en utmärkt diplomat, fostrad i Axel Oxenstiernas skola, och en grundlärd man, egde ett betydligt myntkabinett samt har efterlemnat åtskilliga skrifter, såsom orationer, verser, uppsatser i politiska ämnen m. m. Gyldenlund. Se Charlottenlund. Gyldenlöve, ett fästningen Frederikssten tillhörande fort, som anlades 1682 af Norges dåv. ståthållare, U. F. Gyldenlöve. Vid Frederiksstens belägring 1718 tillfogade den tappra lilla besättningen på G., under löjtnant Wibes anförande, svenskarna stor skada. Den 8 Dec. (d. 27 Nov. g. st.) intogs G. under Karl XII:s eget anförande. O. A. Ö. Gyldenlöve, namn, som bars af flere utom äktenskapet födda barn af danske konungar i 17:de årh. -- 1. Kristian Ulrik G., Kristian IV:s son, föddes 1611, sändes 1633 i diplomatiska angelägenheter till Frankrike, gick sedermera i spansk tjenst samt blef 1640, i spetsen för en värfvad kår, vid Neustadt, nära Köln, öfverfallen af holländska dragoner och dödad. -- 2. Hans Ulrik G., den förres broder, f. 1615, dog 1645 såsom ståthållare på Kronborg och Frederiksborg samt var gift med Regitze Grubbe. -- 3. Ulrik Kristian G., de förres halfbroder (hans moder var Kristian IV:s sista älskarinna, Vibeke Kruse), föddes d. 7 April 1630, var en utsväfvande, men tapper man, som utmärkte sig i spansk tjenst 1651-53 och ännu mera i Danmarks krig mot Sverige 1657-58, hvilket han sjelf varit mycket ifrig att framkalla. 1657 fördref han den svenska här, som gjort infall i Skåne, och 1658 ledde han med mod och skicklighet flere stora utfall från Köpenhamn, men dog redan d. 11 Dec. 1859. -- 4. Ulrik Frederik G., son af Fredrik III och Margrete Pappen, från Holstein, född d. 4 Juni 1638, var, liksom den föregående, tapper och utsväfvande samt visade redan under Köpenhamns belägring 1658-59 prof på stort mod. 1660-63 tjenade han i spanska hären och blef general under kriget mot Portugal. 1664 blef han ståthållare i Norge och afgick 1669 som Danmarks sändebud till England samt återställde det goda förhållandet mellan de bägge landen. Efter sin hemkomst slöt han sig nära till sin halfbroder konung Kristian V och förledde honom till grofva utsväfningar, blef grefve af Laurvig samt fick Kalö slott i Nörrejylland i förläning. G. var en af Griffenfelds motståndare, bidrog till hans störtande och förföljde honom länge efter hans fall med sitt hat. Som ståthållare i Norge utmärkte han sig dels i kriget mot Sveige 1675-79, i synnerhet vid infallet i Jämtland och vid Marstrands eröfring (1677) samt i slaget vid Qvistrums bro (s. å.), dels genom sin ifver för bergsbrukets höjande. Sitt eget