grefskåp satte han i ypperligt skick. Då Kristian V dött (1699), tog G. afsked (1700), sålde sitt slott i Köpenhamn (det fick sedermera namnet Charlottenborg, se d. o.) och dog i Hamburg, d. 17 April 1704. G. var tre gånger gift: 1) hemligen, med riksmarsken Jörgen Urnes dotter Sofie, som blef stammoder för slägten Danneskjold-Lövendal, 2) med Marie Grubbe (se d. o.) och 3) med Antonie Auguste, dotter till riksgrefven af Oldenburg. Hon blef stammoder för slägten Danneskjold-Laurvig. -- 5. Kristian G., son af Kristian V och Sofie Amalie Moth, född d. 28 Febr. 1674, tillbragte en stor del af sitt lif i utlandet, deltog 1692 som fransk öfverste i fälttåget i Belgien och anförde 1701-03 de danska hjelptrupperna i kejsarens tjenst uti Italien samt dog d. 16 Juli 1703, under en tillfällig vistelse i Danmark. G. blef 1696 gift med sin farbroders, U. F. Gyldenlöves (se ofvan), dotter Charlotte Amalie Danneskjold (f. 1682, d. 1699) och 1702 med baron Jens Juels enka Dorothea Krag (f. 1675, d. 1754), som blef stammoder för ätten Danneskjold-Samsö. Han stiftade 1702 Gisselfelds adliga jungfrustift. -- 6. Ulrik Kristian G., den föregåendes broder, f. 1678, blef 1697 generalamiral och president i amiralitetet, anförde flottan i Kjögebukten 1710 samt vid Rügen 1712 och dog d. 8 Dec. 1719. E. Ebg. Gyldenlövefejden plägar den rad af fäktningar och strider kallas, som under kriget mellan Sverige och Danmark 1675-79 utkämpades på den svensk-norska gränsen, företrädesvis i Bohuslän. Den fick sitt namn efter norrmännens befälhafvare U. F. Gyldenlöve (se Gyldenlöve 4). Gyldenlöves höj, den högsta punkten på Själland, 125 m., 11,3 km. från staden Ringsted. Gyldenlöves palats. Se Charlottenborg. Gyldenmund,, Oluf (Olaus Chrysostomus), dansk humanist och reformator, född i Hjörring, var 1527 "läsemester" vid Köpenhamns universitet, troligen inom den filosofiska fakulteten. Före 1529 hade han icke visat någon lutning åt reformationen. Då han nämnda år vid en universitetsfest höll ett versifieradt latinskt tal, Lamentatio ecclesiae, hvilket han sedermera kommenterade så, att hans ståndpunkt på reformationens sida blef klar, måste han lemna universitetet och blef "läsemester" vid den nyinrättade evangeliska prestskolan i Malmö. 1537 deltog han i redigeringen af den nya kyrko-ordinansen, blef s. å. "läsemester" i retorik vid det återupprättade universitetet i Köpenhamn och 1539 i teologi, utnämndes 1548 till superintendent i Ålborgs stift och dog 1553. C. R. Gyldensteen [-sten], danskt grefskap, beläget i norra delen af Fyen (Odense amt), omfattar sju hufvudgårdar med en areal af 1,692 har, och upprättades 1720 af en fransk adelsman, J. H. Huguetan, som 1711 flytt till Danmark, medförande stora rikedomar. Vid dennes död (1749) öfvergick grefskapet till hans dotterdotter, som var gift med en grefve Knuth. Då deras sondotter (1790) gifte sig med en son till A. P. Bernstorff, kom det i Bernstorffska familjens ego. Sedan 1837 innehafves G. af hofjägmästaren J. H. E. Bernstorff-Gyldensteen. E. Ebg. Gyldenstjerne, dansk adlig slägt, framträdde första gången på Kristoffers af Bajern tid (1440-48). med riksrådet Erik Nielssön G., som blef stamfader för den svenska grenen af slägten, samt riksrådet och riddaren Knud Henriksson G. till Iversnäs och Enggård, hvilken, om ej ståndsbröders afundsjuka och den slesvig-holsteinske hertig Adolfs ränker kommit emellan, kunnat blifva konung, ty Kristoffers enka, Dorotea af Brandenburg, hade fattat kärlek till honom. 1. Knud Henriksson G., prelat, sonson till den ofvannämnde Knud Henriksson G., tillhörde den i religiöst hänseende indifferenta eller åt reformationen lutande delen af den danska adeln och sattes derför (1527) af Fredrik I till medhjelpare åt biskopen på Fyen, Jens Andersen Beldenak. Då denne nedlade ämbetet (1529), blef G. biskop och antog den ifrige reformatorn Jörgen Sadolin från Viborg till sin "medhjelpare i ordet" samt lät honom reformera hela stiftet. 1531 anförde han den danska här, som sändes till Norge för att kämpa mot Kristian II, lockade genom svek konungen ombord på flottan och tog honom med till Köpenhamn. Under grefvefejden (1534-36) var G. derför ett föremål för det mot Kristian vänligt sinnade allmogepartiets hat: hans biskopsgård blef nedskjuten, och sjelf måste han rädda sig genom flykten. 1535 återfick han visserligen sin biskopsstol, men blef, liksom de öfrige biskoparna, 1536 fängslad och afsatt. Sedermera fick han stora förläningar samt öfvergick öppet till lutherska läran och gifte sig. Död 1566. -- 2. Mogens G., en frände till den föregående, var 1531 slottsherre på Akershus och deltog i sveket mot Kristian II. 1534 var han slottsherre på Malmöhus, då borgarena reste sig mot riksrådsregementet. De lockade honom ned till rådhuset och bemäktigade sig slottet. -- Af slägtens öfriga medlemmar märkas: 3. Peder G. (d. 1594), riksmarsk under Fredrik II samt medlem af förmyndareregeringen, och 4. Axel G., hvilken som ung officer deltog i nordiska sjuårskriget (1563-70) och efterlemnade en berättelse derom: Den nordiske syvaarskrigs historie som det synes sammenskreven 1570 af Mester Jan Tursen efter samtidige optegnelser af Axel G. (i "Monum. hist. danicae", 11 bd, 1875), märklig genom en ovanlig frihet från yttringar af den tidens starkt utpräglade svenskhat. -- Slägten utdog under Kristian IV:s regering (1588-1648). C.R. Gyldenstolpe, svensk-finsk adlig ätt, härstammar från Mikael Olai Vexionius (se nedan), hvilken 1650 såsom professor i Åbo adlades med namnet G. -- En af hans söner, Nils, upphöjdes 1687 i friherrligt och 1690 i grefligt stånd. Den grefliga ättegrenen fortlefver, men den adliga utdog 1831. -- En gren af den adliga ätten immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset och erhöll 1827 friherrlig värdighet, men utgick redan 1831 (se G. 4). 1. Gyldenstolpe, Mikael Olai Vexionius, polyhistor och ämbetsman, född d. 16 Febr. 1609 i Pjetteryds socken, Kronobergs län,