erhöll efter grundliga studier vid in- och utländska universitet (1632 blef G. filos. doktor i Upsala) 1636 anställning i riksamiralens kansli, men blef redan 1638 rector scholae i Vexiö. 1640 utnämndes han till professor i politik och historia vid universitetet i Åbo, med hvilken befattning han 1647 förenade professuren i juridik, och blef 1657 assessor i Åbo hofrätt, men måste 1658 nedlägga sin professur. 1665 blef han medlem af lagkommissionen, 1667 häradshöfding i Vätle, Askims och Hisings härad i Bohuslän, och derefter häradshöfding i Österbotten. Död d. 28 Juni 1670 i Åbo. 1650 blef G. adlad. -- "Den ogement lärde Vexionius G." var en af sin tids mest kunnige och mångsidige män. Ej blott historia och juridik, utan äfven filosofi, klassiska språk och teologi voro föremål för hans studier, och genom sina många skrifter utöfvade han ett stort inflytande på den vetenskapliga odlingen i Sverige och Finland. Af hans arbeten må endast nämnas Discursus politicus de prudentia tum legislatoria tum politica seu civili (1642; den första vid Åbo universitet försvarade disputation och den första i Finland tryckta bok), Politica praecepta ad statum imperii gothico-svetici accomodata, domesticisque passim exemplis illustrata (1647; en samling af 12 disputationer, ny uppl. 1657, tillökt med 19 disputationer och kallad Gyllen-Stålpens politica) samt Epitome descriptionis Sueciae, Gothiae, Fenningiae et subjectarum provinciarum (1650; en af 10 disputationer bestående beskrifning öfver Sverige). De strängt aristokratiska åsigter, som G. uttalade i sin "Politica", väckte mycken anstöt hos Karl X Gustaf, som berättas hafva slängt boken i väggen. 2. Gyldenstolpe, Nils. grefve, diplomat, den föregåendes son, född i Åbo d. 5 Nov. 1642, var en af dessa "nye män", som under Karl XI:s regering uppstego till makt och ära. Han började sin ämbetsmannabana såsom sekreterare i justitierevisionen 1664, men egnade sig från 1669 nästan uteslutande åt diplomatien. 1675 utnämndes han till legationssekreterare i Köpenhamn och 1679 till e. o. abgesandt i Haag, der han ledde underhandligarna med Generalstaterna, kejsaren och Spanien m. fl. makter. 1686 års förbund mellan Sverige och Holland afslöts genom honom, men kort derefter återvände han till Sverige och befordrades 1687 till hofkansler. Af sin samtid ansågs G. vara den "i vaett oc intelligence starkeste" af dem, som hörde till det s. k. franska partiet. Deremot saknade han den karaktersfasthet, som kunde hålla stånd mot frestelserna af utländskt guld. 1689 utsågs den i riksdagsärenden föga hemmastadde G. till landtmarskalk, på det att ständerna genom honom skulle kunna erhålla nödiga upplysningar om diplomatiska angelägenheter. 1690 upphöjdes han i grefligt stånd samt utnämndes till kungligt råd, ordförande i lagkommissionen, kansler för Lunds universitet och guvernör för kronprinsen. Såsom ordförande i lagkommissionen uppgjorde han ett förslag till könungabalk (1696), hvilket "gaf uttryck åt det mest oinskränkta envälde". I Karl XII:s förmyndareregering (1697) hade G. fått plats såsom chef för justitieförvaltningen. 1705 blef han president i kanslikollegium. Död i Stockholm d. 4 Maj 1709. 3. Gyldenstolpe, Nils Filip, ämbetsman, grefve, den föregåendes sonson, född d. 19 Febr. 1734, innehade från 1757 åtskilliga hoftjenster och erhöll 1773 landshöfdingeplatsen i Gefleborgs län. Denna befattning lemnade han redan 1781, hvarefter han 1789 utnämndes till viceguvernör och 1792 till guvernör för kronprinsen Gustaf Adolf. S. å. blef G. en af rikets herrar. Kort derefter invecklades han i den armfeltska processen, emedan man bland Armfelts papper påträffat några bref från honom. Denna upptäckt medförde dock ingen annan påföljd, än att han 1794 entledigades från guvernörsplatsen. 1789 kallades G. (efter A. J. von Höpken) till ledamot af Sv. akademien och 1799 af Vitt. Hist o. Ant. akademien. Död i Stockholm d. 20 Febr. 1810. 4. Gyldenstolpe, Karl Edvard, friherre, finsk statsman, den föregåendes sysslings son, född d. 7 Aug. 1770, blef student i Åbo 1786, inskrefs vid Åbo hofrätt 1788 samt utnämndes 1798 till assessor och 1809 till hofrättsråd derstädes. 1797 deltog G. i stiftandet af Finska hushållningssällskapet. Första gången hans namn nämnes i samband med de politiska händelser, som blefvo bestämmande för Finlands framtida öde, var 1808, då han såsom en af Åbo läns adels representanter deltog i dessas fosterländska och statskloka uppträdande i fråga om utseende af deputerade till S:t Petersburg (se Finska deputationen). Vid Borgå landtdag var G. en af ridderskapets och adelns främste medlemmar och utsågs bl. a. till ledamot af finansutskottet, hvilket egde utarbeta förslag till ordnande af Finlands mynt- och penningeväsende. Det mest utmärkande för G. såsom landtdagsman var hans sega och bestämda, af stor juridisk skärpa understödda yrkanden på bevarandet i alla lämpliga delar af Finlands från Sverige ärfda samhällsordning. Samtidigt var han af kejsar Alexander kallad till ledamot af den komité, som utarbetade förslag till organiserande af Finlands framtida styrelse. Af samtliga stånd föreslagen till ledamot af den nya regeringskonseljens justitiedepartement, utnämndes han vid konseljens tillsättande 1809 till denna plats. Åren 1817-22 beklädde G. det vigtiga prokuratorsämbetet, hvarefter han 1822 utnämndes till viceordförande i Senatens (regegeringskonseljens) justitiedepartement. År 1827 upphöjdes G. i friherrligt stånd. På derom gjord begäran beviljades åt G. 1831 afsked från hans plats i Senaten. Död i Helsingfors d. 11 April 1831. Bland finske statsmän intager G. ett framstående rum, och det var mer an en ordlek, då man efter hans död sade, att "en af Finlands stolpar fallit". R. C. Gylfaginning. Se Gylfe. Gylfe, en mytisk konung i Sverige, säges hafva mycket undrat deröfver att åsarna voro så kunniga, att allt gick efter deras vilja. För att utforska huru dermed förhöll sig, företog han en färd till Åsgård. Han antog då en