omarbetade. "De utmärka sig framför en stor del andra", säger Franzén, "och röja alltid ett kristligt, stundom äfven ett medborgerligt tänkesätt". I nuv. Sv. psalmboken äro n:r 95 och 377 af G. samt 317 af honom omarbetad. Vid Svenska akademiens stiftande (1786) var G. naturligtvis sjelfskrifven bland de förste af konungen sjelf utsedde ledamöterna och deltog ända till sin död med varmt intresse i denna smakdomstols arbeten. Äfven på det estetiska området visade han sig som rättrogen akademiker i sitt Försök om skaldekonsten (1798). -- G:s äldsta småstycken äro meddelade i "Våra försök" (1753 o. f.) samt i "Vitterhets-arbeten" (1759, 1762). En del af G:s smärre vitterhetsarbeten utgafs å nyo af H. Fougt i "Samling af Sv. Vitterhets-stycken" (1782). Arbeten af G. äro äfven intagna i "Vitterhets-arbeten af Creutz och Gyllenborg" (1795; 2:dra uppl. 1812), "Senare Vitterhets-arbeten af G." (oder, inträdestal och fabler, 1795; fablerna utgåfvos å nyo 1828) och "Theaterstycken af G." (1797). -- För det gustavianska tidehvarfvets skalder var G. en faderlig vän, till hvilken de med vördnad blickade upp, och han lefde, såsom en skaldekonstens nestor, just till gryningen af det nya tidehvarf, som skulle bryta ned de af honom hyllade smaklärorna. Grunddraget i G:s karakter var omutlig redbarhet; dermed voro förenade en flärdfrihet, högsinthet och barnslig oskuld, som gjorde honom till en ovanligt älskvärd personlighet och ställt honom bland den svenska literaturhistoriens ädlaste gestalter. -- Se vidare Sv. akad:s handlingar, VI, 1817 (Inträdestal af F. M. Franzén), Atterbom, "Svenska siare och skalder" (III bd. 2:dra uppl. 1862), och B. E. Malmström. "Grunddragen af svenska vitterhetens historia" (I, 1866). C. v. F. 8. Gyllenborg, Johan Henning, grefve, ämbetsman, den föregåendes brorson, född d. 21 Aug. 1756, blef 1775 kanslist i justitierevisionen, 1778 protokollssekreterare och 1783 lagman i Bleking, förestod för fadern, landshöfdingen Jakob Johan G., vissa tider 1785 och 1786 landshöfdingeämbetet i Stockholms län samt tog 1794 afsked från lagmansämbetet. Död d. 6 Juni 1830. Såsom riksdagsman i oppositionens led på riddarhuset förvärfvade han någon namnkunnighet. Han talade aldrig offentligt, utan gaf skriftligen tillkänna sin tanke i de fall, då han ansåg det behöfligt. Hans kännedom om statsverket i dess helhet och alla dess delar var lika så vidsträckt som hans erfarenhet var lång. Han hade nämnligen alltifrån statsrevisionens inrättning till 1825 städse varit medlem af densamma och förbisåg lika litet i detta förtroendeuppdrag någon anmärkningsvärd punkt som han vid riksdagarna underlät att ytterst sorgfälligt granska och anmärka hvarje omständighet i en regeringens proposition eller en enskild riksdagsmans motion, som råkade i strid med hans sparsamhetsanda eller hans konstitutionella grundsatser. A. B. B 9. Gyllenborg, Fredrik, grefve, justitiestatsminister, den föregåendes syssling, son till assessoren grefve Gustaf Adolf G., född d. 10 Dec. 1767, inskrefs som korpral vid adelsfanan 1772, blef fänrik vid Uplands regemente 1780 och student i Upsala 1782, lemnade 1784 den militära banan samt ingick 1785 i justitierevisionen och Svea hofrätt. Han blef 1792 assessor i Svea hofrätt, s. å. sekreterare i lagkommissionen, 1794 revisionssekreterare och generalauditör, var 1796-1809 förordnad att biträda justitiekanslern, blef 1805 generalauditör vid armén i Pommern och 1809 justitieråd. Efter mycken tvekan mottog han 1810 justitiestatsministerämbetet. G. blef 1811 ordförande i lagkomitén och dog i Stockholm d. 18 Aug. 1829. G. egde ej någon större juridisk bildning och var i allmänhet ringa begåfvad. Han var högst aktningsvärd såsom enskild person och utmärkte sig som lagens högste handhafvare för stor samvetsgrannhet och redbarhet. A. B. B. Gyllenborste, Nord. mytol., den guden Frö tillhörige galten, kunde fara genom luft och haf snabbare än någon häst. Hans namn härrör deraf att hans borst äfven i det djupaste mörker lyste som solen eller månen. Gyllenborste var ett alster af dvärgen Sindres konstfärdighet. -- Frös galt kallades med ett annat namn Slidrugtanne, d. v. s. den skarptandade. Th. W. Gyllencreutz, Karl Gustaf, statsman, född d. 28 Juni 1637, var son af löjtnanten Alf G., som stupade vid Leipzig 1642. Han medföljde såsom sekreterare O. V. v. Königsmark på dennes ambassad till Frankrike 1665, blef sedermera kommissarie i reduktionskollegium och 1674 häradshöfding i Vallentuna, Seminghundra, Langhundra och Lyhundra härad i Upland (hvartill 1681 kom Värmdö härad) samt utnämndes 1681 till assessor i reduktionskollegium och 1692 till lagman i Upland. Vid 1682 års riksdag höjde G. på riddarhuset en kraftig, men hofsam protest mot enväldet, förklarande, att "förändringar i regementssakerna gemenligen hafva dragit efter sig skadliga följder, ja väl ofta bragt förstörelse öfver land och folk". Då de farhågor G. uttalade besannades under Karl XII:s regering, var det klart, att han skulle sluta sig till de missnöjde. Tillsammans med Per Ribbing uppgjorde han 1716 ett förslag till ny regeringsform, hvilket kort efter Karl XII:s död granskades och omarbetades, hvarefter det framlades för 1719 års riksdag och blef med åtskilliga ändringar antaget samt kom sålunda att utgöra stommen till Frihetstidens statsskick. 1719 fick G. afsked från lagmansämbetet, med landshöfdings titel, och dog på Alby i Botkyrka socken (Södermanland) d. 8 Dec. 1720. Gyllene boken (Ital. Libro d'oro) kallades i Venezia den adelsmatrikel, i hvilken alla rådsherre-ätternas namn antecknades. 1297 stiftades en lag, som från Stora rådet uteslöt alla de familjer, hvilka icke vid den tiden voro i Gyllene boken inskrifna, och från denna lag gjordes endast några få gånger en afvikelse, såsom 1380, då trettio nya familjer, till belöning för under Chioggiakriget ådagalagd fosterlandskärlek, infördes i matrikeln. Under den stora revolutionens tid brändes Gyllene boken högtidligen vid foten af ett frihetsträd (d. 4 Juni 1797).