bestämmande. -- 4. Estetisk gymnastik, "hvarigenom menniskan söker att kroppsligt åskådliggöra sitt inre väsende, sina tankar och känslor". Denna gren är den minst utvecklade, och dess förverkligande beror egentligen af en rätt uttänkt och rätt utöfvad friskgymnastik, ty den förutsätter högsta möjliga grad af redan vunnen proportionel jämvigt mellan kroppens olika delar och deras verksamhet, och det är detta ändamål, som åsyftas med friskgymnastik. Den estetiska gymnastiken kan således endast få sin tillämpning inom få, mycket begränsade områden. -- För att vinna en riktig verkan af gymnastiken fordras först och främst, att hvarje deri använd rörelse skall vara noga bestämd till sin form och känd till sin allmänna och särskilda verkan samt att de väsentliga rörelsegrupperna, med en viss öfverensstämmelse i följd och styrka, förefinnas i de vid hvarje tillfälle använda rörelserna. Det är detta, som blifvit kalladt "en gymnastisk helhet". Vidare fordras en tämligen noggrann utveckling eller stegring (progression) inom hvarje i denna helhet använd rörelsegrupp; utvecklingen går stegvis från det enklaste i hvarje fall. Stor noggranhet i detta afseende är synnerligen vigtig i början och då ensidiga svagheter förefinnas eller misstänkas. Erfarenheter, stödda på anatomiska och fysiologiska förhållanden, hafva först sedan 19:de årh:s början blifvit ledtråden för detta förfarande. Hos grekerna skedde valet, så vidt man känner, på rent empirisk väg och med ledning blott af högt uppdrifven känsla för det skönas fordringar. -- För öfrigt betjenar sig gymnastiken af redskap och rörelsegifvare för sitt ändamåls vinnande. Redskapen måste ock i allmänhet rättas efter de väsentliga rörelseformerna. Mångenstädes har man dock gjort sig skyldig till det misstaget att förfara i omvänd ordning. Menniskans egen kropp är ej blott målet, utan äfven medlet, det förnämsta redskapet, hvarför det ock är orätt att indela rörelserna i arm- ben- och bålrörelser m. m. Denna blott efter yttre kroppsdelar uppställda indelning har samma fel som all rörelseindelning efter redskap, näml. att rörelser med olika, t. o. m. motsatt verkan blifva hänförda till samma ordning. För att framkalla en bestämd verkan gifves åt hvarje rörelse en större eller mindre begränsning af olika kroppsdelars ingripande i densamma. Detta har inom gymnastiken blifvit kalladt individualisering l. isolering. Gymnastikens mera eller mindre goda inverkan är sålunda beroende af en riktig individualisering. Redskap, val af rigtiga utgångsställningar m. m. äro de medel, som dertill brukas. I tillämpningen hafva för öfrigt olika utveckling af sjelfva saken samt olika ställen, tider och förhållanden gifvit anledning till skiljaktigheter i förfarandet. Jfr Branting och Ling, P. H. L. M. T. Gymnastiska centralinstitutet (i Stockholm) inrättades af P. H. Ling på grund af ett k. bref af den 5 Maj 1813 samt har till ändamål att utbilda och upprätthålla gymnastiken i hela dess teoretiska och praktiska omfattning. Det skall sålunda utbilda gymnastiklärare och sjukgymnaster samt behandla sådana sjuka, för hvilka gymnastik anses lämplig. Institutets styrelse, som jämväl eger öfverinseendet öfver gymnastikundervisningen vid rikets allmänna läroverk och folkskolor, utöfvas af en direktion bestående af en ordförande och tre ledamöter, af hvilka en militär, en ledamot af skolstyrelse eller skollärare och en läkare, alla förordnade af K. M: t. Undervisningen vid institutet handhafves af en af K. M:t förordnad föreståndare och är fördelad på tre afdelningar, den pedagogiska, den militära och den medicinska. Kursen är vid alla afdelningarna två-årig. Institutet skall äfven meddela öfning i gymnastik åt så stort antal af hufvudstadens skolungdom, som utrymmet medgifver. Dess statsanslag utgjorde för 1880 37,150 kronor. Gymnastisktortopediska institutet grundlades 1827 af professoren Nils Åkerman i ändamål att lemna vård och bot för hvarjehanda missbildningar, såsom snedhet i ryggen, halsen, höfterna eller skuldrorna, krökning af benpiporna, fötternas vanskapnad m. m. -- Stiftelsen uppmuntrades af konungahuset och erhöll på grund deraf, 1828, benämningen Josefinska ortopediska institutet. Sedan en på medicinska grunder fotad sjukgymnastik af då varande medicine doktorn, sedermera professoren Herman Sätherberg 1847 inrättats och ortopediska institutet samtidigt dermed förenats ändrades institutets benämning till Gymnastiskt-ortopediska institutet. Åt institutet är sedan flere år tillbaka af riksdagen anslaget på ordinarie stat ett årligt understöd af 8,250 kr., mot vissa förpligtelser, hvilkas uppfyllande öfvervakas af en direktion, bestående af fem ledamöter. Enligt dessa förpligtelser åligger det institutels föreståndare bl. a. att årligen upplåta minst 15 friplatser åt obemedlade patienter samt att vid institutet anställa och aflöna en biträdande läkare. G. N. S. Gymnocerata Fieb. (Geocores, Geocorisae Auct.), zool., en underafdebing inom första hufvudafdelningen (Heteroptera) af skinnbaggarnas ordning (Hemiptera) bland insekterna. Gymnoceraterna kännetecknas af utsträckta antenner af åtminstone hufvudets längd, hvilkas leder alldeles sakna sidoutskott. Snabeln (rostrum) utgår från hufvudets främre och öfre del samt har basen längre aflägsnad från främsta höftparet; fötterna äro aldrig simfötter. Jfr Skinnbaggar. O. T. S. Gymnogramme Kaulf., bot. farmak., ett prydligt ormbunkslägte af nat. fam. Polypodiaceae R. Br., kl. Cryptogamia L., som har nakna sporgömmen ordnade i linier, hvilka vid hastigt påseende likna skrifttecken (Grek. gramma). G. calomelanos Kaulf. nyttjas i Vestindien och Syd-Amerika, der den är inhemsk, mot lungsot. Denna vackra art odlas icke sällan i växthus i Europa. O. T. S. Gymnosofister (af Grek. gymnos, naken, och sofistes, vis), benämning på de indiske filosofer, som satte filosofiens väsende i sjelfförsakande kontemplation och undertryckande af sinligheten. De gingo så långt i askes, att de försmådde hvarje beklädnad och till och med uppbrände