Valland (Frankrike). Der bemäktigade han sig Rouen, hvarifrån han härjade vidt och bredt i Frankrike ända ned till Loire och Bourgogne. Franske konungen Karl den enfaldige nödgades 911 såsom län åt G. öfverlemna Bretagne samt landet kring Seines nedre lopp (hvilket efter den nordmannainvandring, som under G:s ledning egde rum dit, fick namnet Normandie). Derigenom lades grunden till det ryktbara hertigdömet Normandie. 912 lät G. döpa sig och kallades sedermera Robert. Död 931. G. är hjelten i den normandiska trouvèren Robert Waces (senare hälften af 1100-talet) stora dikt l. snarare krönika "Roman de Rou" (omkr. 17,000 vers; tr. första gången 1827). Normandies äldsta krönikeskrifvare, Dudo af St. Quentin, hvilken, lefde blott hundra år efter G:s tid, uppgifver alldeles bestämdt, att G. var till börden dansk. Gånggrift, arkeol., kallas en sådan stenåldersgraf, som består af en stor fyrkantig eller oval kammare med väggar bildade af resta, på inre sidan tämligen jämna stenblock, hvilkas mellanrum merendels äro fyllda med tätt packade flisor. Taket utgöres af stenblock eller stenhällar, hvilka på undersidan äro ganska jämna, och hvilkas mellanrum också äro fyllda med smärre block eller stenar. Golfvet består af den naturliga marken. På kammarens ena långsida finnes en öppning, som förer till en lång, af stenar omsatt och af mindre stenblock täckt gång. Öppningen är ofta

försedd med en tröskelsten och tvänne uppstående sidoposter. Sjelfva mynningen plägar vara fylld med kullerstenar. Kammaren i en gånggrift är ej sällan 7 m. lång eller derutöfver, 2,7 m. bred och 1,8 m. hög. Gången är smalare och längre, men stundom lika lång som kammaren. I Sverige förekomma gånggrifter i Vestergötland, Bohuslän (der dock icke fullt utbildade), Halland, Skåne och på Öland. Man har påpekat deras stora likhet med grönländarnas vinterboningar. A. B. B. Gånglate, Nord. mytol., dödsgudinnan Hels tjenare; hennes tjenarinna benämndes Gånglat Th. W. Gångpenningar, förv., den afgift, som med 6 skilling banko utöfver den fastställda hästlegan, 12 sk. b:ko, jämlikt 1809 års skjutsförordning betalades af den, som i stället för vanlig gästgifvareskjuts beställde ridhäst. Gångpenningarna tillföllo skjutsaren såsom ersättning för hästens återhemtande. I 1878 års skjutsstadga återfinnes liknande godtgörelse för hästens hemtning, ehuru benämningen gångpenningar uteslutits. Kbg. Gangråd (Isl. Gangráðr), Nord. mytol., "den vandrande", ett namn, som Oden antog vid besöket hos jätten Vaftrudne. Namnet skrifves äfven Gagnráðr och betyder då "den för seger rådande". Th. W. Gångspel, skeppsb., en maskin, som begagnas för att uppvinda ett fartygs ankare. Gångspelet har således samma ändamål som brå-spelet (se d. o.), men i afseende på konstruktionen äro de båda spelen väsentligt olika. Då på brå-spelet axeln ligger horisontalt, och kraften, som kringvrider axeln, verkar i ett vertikalt plan, står axeln på gångspelet vertikalt, och kraften, som kringdrifver spelet, verkar i ett horisontalt plan. Gångspelen äro antingen enkla eller dubbla. Uti ett enkelt spel förekomma följande dels fasta, dels rörliga delar.

På däck ligger pall-ringen (a), som vid ytterkant är försedd med fördjupningar och klackar, inrättade för att mottaga yttre ändarna af de vid det rörliga spelets underkant anbragta