hos hajfiskarna under fosterstadiet. Vissa grod-djur behålla dem dock under hela lifvet. Om såsom typ för dessa bildningar hos ryggradsdjuren tagas gälarna hos benfiskarna (Teleostei), urskiljas först och främst sjelfva gälbågarna, vanligen fyra till antalet på hvarje sida, vidare de på dessa sittande gälbladen eller gäl-lamellerna, små blad- eller skiflika bildningar, bestående af en broskstomme samt denna beklädande hinnor, som innesluta talrika förgreningar af fina blodkärl, hvaraf de få en klar röd färg. Till hvarje gälblad utgår en gren af den i en ränna på gälbågen löpande gälarteren; denna gren upplöser sig i en mängd smärre blodkärl och motsvaras af en på andra sidan eller kanten af lamellen uppgående gren af gälvenen, som äfvenledes ligger uti gälbågrännan och återför blodet till hjertat. Mellan gälbågarna inåt svalget finnas de s. k. inre gälöppningarna samt bakåt den yttre gälöppningen l. gälspringan. Vattnet intages genom munnen och drifves genom ett slags sväljningsrörelse ut genom sistnämnda öppning efter att hafva omspolat gälarna. Beträffande de förändringar, som gälarna med afseende på form och anordning visa hos de särskilda fiskordningarna samt hos de lägre djuren, hänvisas till de ord, hvarunder dessa behandlas. Hos hajfiskar samt en del benfiskar och ganoider förefinnes på gälhålans öfre vägg ett slags gällika bildningar, s. k. falska gälar (pseudobranchiae), hvilka dock ej göra tjenst vid respirationen. Om de accessoriska bildningarna hos klätterfisken se Klätterfisk. R. L. Gäldenär. Se Borgenär. Gäldstuga, eller, såsom det tidigare hette, gäldstufva, var det vanliga namnet på det särskilda häkte, i hvilket de för gäld bysatte (se Bysättning) höllos i förvar. Det var nämligen i lag stadgadt, att de bysatte ej fingo i nesligt häkte hållas, hvilket i allmänhet på sådant sätt iakttogs, att de bysatte ej förvarades i samma rum som personer, hvilka voro häktade för brott. För öfrigt fanns bysättningshäktet vanligen inom länsfängelserna eller kronohäktena. I Stockholm fanns dock ett särskildt bysättningshäkte i huset N:o 74 Hornsgatan, och i universitetsstäderna funnos äfven särskilda bysättningshäkten för akademiska medborgare, så länge (nämligen till 1852) den akademiska jurisdiktionen bibehölls. Underhållet för den bysatte bekostades af borgenären, så snart gäldenären ej kunde underhålla sig sjelf. K. H. B. Gäll l. Gjäll, Isl. Gjöll. Se Gjöll. Gällared, socken i Hallands län, Faurås härad (utom den s. k. Kila fjerding, 2 1/16 mtl, som tillhör Årstads härad). Arealen 8,535 har, hvaraf 7,862 har i Faurås härad och 1,173 har i Årstads härad. 979 innev. (1880). G. med Gunnarp utgör ett regalt pastorat af 3:dje kl., Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. Gällaryd, socken i Jönköpings län, Östbo och Vestra härad. Arealen 10,546 har, hvaraf 7,328 har i Östbo härad och 3,218 har i Vestra härad. 1,486 innev. (1880). Annex till Rydaholm, Vexiö stift, Östbo kontrakt. Gällby, socken i Västergötland, Elfsborgs län. Gäsene härad. Arealen 1,625 har. 230 innev. (1880). Annex till Björke, Skara stift, Kullings eller Gäsene kontrakt. Gällinge, socken i Hallands län, Fjäre härad. Arealen 3,310 har. 852 innev. (1880). Annex till Frillesås, Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt. Gällstad, socken i Västergötland, Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 7,566 har. 1,680 innev. (1880). G. med Grönahög, Tvärred, Marbäck och Finnekumla utgör ett regalt pastorat af 1:sta kl., Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Gäl-lösa, zool. Se Abranchiata. Gälp l. Gjälp, en annan form för Gjalp (se d. o.) Gänga l. skrufgänga är den upphöjning, som finnes på en skruf eller motsvarande fördjupning å den till skrufven hörande muttern. Den vinkel, som skrufgängans sneda riktning bildar med ett mot axeln vinkelrätt plan, benämnes gängans lutning l. lutningsvinkel. Med gängans stigning förstår man afståndet mellan början och slutet af en gänga, uppmätt i en med skrufvens axel parallel riktning; det är ett så stort stycke skrufven framflyttas i muttern, när den kringvrides ett helt hvarf. Gängans djup är skilnaden mellan dess största och minsta radier. Formen hos en gängas tvärskärning kan vara olika. Gängan är skarp, när dess tvärskärning bildar en likbent triangel; rund, lika med den förra, men med den skarpa kanten afrundad; rektangulär, med en efter en rektangel formad tvärskärning. Vidare har man att skilja mellan högergänga och venstergänga, allt efter den sida, åt hvilken lutningen eger rum. Den förstnämda är den vanligaste vid skrufvar. Slutligen kan man, i stället för en enda gänga, använda två, tre eller flere sådana, parallella med hvarandra, å samma skruf och dess mutter, hvilka då benämnas dubbelgängade, tregängade o. s. v. Man gör bruk af sådana, när stigningen är mycket stor. G.R.D. Gängkloppa, ett smedsverktyg, hvarmed gängör uppskäras på en skruf. Dertill höra äfven s. k. backar (se Back) samt motsvarande tappar jämte svängjern för uppgängning af muttrar. O. A. B. Gärd. 1. Förv., i äldre tider extra pålaga eller bevillning till fyllande af något tillfälligt behof, t. ex. underhåll vid möten och herredagar, reparationer af slott o. d. -- 2. Sjöv., tåg från en gaffels nock till fartygets sidor, tjenande till gaflelns stöttning sidovägen. 1. Kbg. 2. O. E. G. N. Gärdebö, en sedan ryska tiden i Viborgs län, Finland, qvarstaende, numera efter mantal utgående skatt, hvars belopp uppgår till omkr. 75,000 mark om året. Gärdeman, uppbördsman. Se Gärdetal. Gärdemantal. Se Mantal. Gärden, vanlig förkortning af landttågsgärden (s. d. o.) Gärdepenningar, kamer., en presterskapets utlaga till kronan, utgörande vissa ören för hvarje "helgärdshemman" inom pastoratet. Kbg. Gärdespanmål. Se Räntespanmål. Gärdesta, fideikommissegendom, med hufvudgården G., 2 mtl, belägen i Lästringe socken, Rönö härad, Södermanlands län. Fideikommisset omfattar med Sjösa, i Svärta socken,