Trollesund (fordom Ludgonäs), i Ludgo socken, och underlydande omkr. 37 mtl, taxerade till omkr. 750,000 kr. Innehafvare är f. n. (1882) frih. E. A. O. Trolle-Löwen. Gärdetal, förv., i äldre tider ett uppbördsdistrikt under en s. k. gärdeman. Kbg. Gärds. 1. Härad och tingslag i Kristianstads län. Arealen 69,025 har. 23,238 innev. (1880). Häradet utgör med Villands och Albo härad ett fögderi, tillsammans med Albo härad en domsaga och omfattar socknarna Vä, Åsum, Skepparslöf, Vestra Vram, Östra Vram, Köpinge, Lyngsjö, Esphult, Linneröd, Träne, Djurröd, Hufvaröd, Vidtsköfle, Degeberga, Hörröd, Maglehem, Efveröd, Sönnarslöf samt delar af Häglinge, Svensköp och Åhus. -- 2. Kontrakt i Lunds stift. 21,255 innev. (1880). Det omfattar följande pastorat: Träne med Djurröd, Vestra Vram med Östra Vram, Efveröd med Sönnarslöf, Hufvaröd med Svensköp, Hörröd med Maglehem, Vidtsköfle med Degeberga, Köpinge med Lyngsjö, Åsum, Skepparslöf samt Esphult med Linneröd. Gärdsel, kamer., en i gamla författningar förekommande benämning på gärdesgård, omhägnad eller stängsel. Kbg. Gärdserum, socken i Kalmar län, Norra Tjusts härad. Arealen 15,376 har. 2,344 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Linköpings stift, Norra Tjusts kontrakt. Gärdslösa, socken på Öland, Kalmar län, Runstens härad. Arealen 5,156 har. 1,800 innev. (1880). G. med Bredsätra utgör ett regalt pastorat af 1:sta kl., Kalmar stift, Ölands medelkontrakt. I G. prestgård föddes skalden E. J. Stagnelius d. 14 Okt. 1793. Gärdsmygen, Troglodytes parvulus, zool., hör till mesfoglarnas familj inom tättingarnas ordning. Han har långsträckt, tunn och hoptryckt näbb; näsborrarna äro aflånga och täckta af en hvälfd hinna, yttertån obetydligt eller alls icke längre än innertån, vingarna korta, kupiga och rundade, stjerten, som bäres upprätt, kort och rundad samt benen höga. Färgen är ofvan mörkt rödbrun, med smala, svartaktiga tvärlinier på ryggen och öfvergumpen; öfver ögat går ett hvitaktigt streck; strupen och bröstet äro hvitaktiga, stötande i askblått, magen och undergumpen rostbrunaktiga, med svarta tvärstreck, de yttersta vingpennorna mörkbruna, med omvexlande hvitaktiga och bruna fläckar, de öfriga äfvensom stjertpennorna rostbruna, med svartaktiga tvärstreck, och längden 99 mm. Gärdsmygen är en nätt och liflig fogel, som vistas på sådana ställen, der han har lätt att gömma sig, t. ex. i häckar, rishögar, busksnår, hål o. s. v., då han förmodar någon fara. Annars är han tämligen orädd, till och med nyfiken. Gärdsmygen sjunger både sommar och vinter ganska starkt och icke obehagligt. Han häckar tämligen allmänt ända upp i Norrland och bygger ett konstmässigt bo. Detta är mycket stort, till formen klotrundt, utvändigt förfärdigadt af grön mossa, invändigt klädt med fjäder, ull och hår samt på sidan försedt med en rund öppning, lagom stor för fogeln att komma in och ut. Han lefver af insekter och (om hösten) af bär samt (vintertiden) kött o. d. Ehuru gärdsmygen har krökta och hoptryckta klor, kan han icke klättra. Han flyttar icke bort mot vinterns annalkande, utan stryker i stället omkring. Näst kungsfogeln är han den minsta bland svenska foglar. C. R. S. Gärsnäs. Se Gersnäs. Gärtner, Friedrich von, tysk arkitekt, f. i Koblenz 1792, d. i München 1847, var son till den talangfulle byggmästaren Johann Andreas G. Från 1809 studerade han arkitektur i München, reste 1812-1818 i Frankrike, Italien och på Sicilien samt utgaf 1819 verket Ansichten der meisterhaltenen monumente Siciliens (med text), hvilket vann stort erkännande. 1820 blef han professor i arkitektur vid akademien i München, och dermed började han en verksamhet af omfattande art, hvarigenom han försäkrat sig en hedersplats bland Tysklands byggnadskonstnärer. Vid denna tid hade under konung Ludvig i Bajern en antikiserande arkitekturriktning framträdt, som främst representerades af Leo von Klenze. I motsats mot denna uppstod nu tillsammans med den nationella andens pånyttfödelse en riktning, hvilken kan betecknas såsom romantisk, emedan den sammanhänger med den nyromantiska poesiens lust att återgå till de fosterländska minnena från medeltiden. Den inflytelserikaste mästaren inom denna riktning blef G., hvilken med några få undantag byggde i medeltidsstil och mest använde den romanska byggnadsstilen för sina verk. Hans utmärkande egenskaper voro konstnärlig konseqvens och allvar i sträfvandet samt en viss storartad verkan genom massan i byggnaderna, hvartill kom ett utprägladt sinne för det ändamålsenliga. Men han saknade förmåga af finare karakteristik i formen och organisk utveckling af detaljen i dennas sammanhang med det hela. Särskildt anmärkes hans svaghet i ornamenteringen, som är rå och står i en underlig kontrast till de svagt framspringande gesimsprofilerna. Till hans berömdaste verk höra Ludvigskyrkan, Biblioteket, som verkar genom sin massa i det yttre och sitt imponerande trapphus i det inre, vidare Universitetet, Feldherrenhalle, en småaktig efterbildning af Loggia de' Lanzi i Florens, och Wittelsbach-palatset i gotisk stil. Alla dessa byggnader tillhöra München. Men äfven utom denna stad var G. verksam både med nybyggnader och restaurationer, t. ex. af dômen i Speyer. 1867 restes G:s stod jämte Klenzes på den efter G. uppkallade Gärtnerplatz i München. -- G:s son, Friedrich G., f. 1824, är arkitekturmålare och har utfört förträffliga bilder, med motiv hemtade i synnerhet från Spanien och Nord-Afrika. C. R. N. Gäsene, härad och tingslag i Vestergötland, Elfsborgs län. Arealen 58,577 har. 12,095 innev. (1880). Häradet hör till Kullings fögderi, bildar med Ås härad en domsaga och omfattar socknarna Björke, Vesene, Grude, Gällby, Hudene, Hellestad (utom lägenheter å f. d. kronoparken Edsmären, hvilka räknas till Kullings härad), Skölfvene, Hof, Sam, Källunga, Eriksberg, Mjeldrunga, Od, Öra, Alboga, Molla,