Medelst de artificiella gödningsämnena söker man egentligen att gifva jorden ett större förråd af fosforsyra, qväfve eller kali samt ock stundom kalk. Öfriga erforderliga växtnärande beståndsdelar anser man redan förut finnas uti hvarje kulturjord i tillräcklig mängd, så att någon särskild tillförsel deraf utifrån icke är behöflig. Men flere af de råmaterial, af hvilka de konstgjorda gödningsämnena tillverkas, kunna äfven omedelbart och utan annan föregående preparering, än sönderkrossning och finmalning, användas som gödningsmedel. Sålunda begagnar man t. ex. finpulveriserad apatit, fosforit, obuluskonglomerat (från Boda socken i Dalarna), råguano samt sönderstampade eller krossade råa kreatursben m. m. Ofta utströr man dessa ämnen bland ladugårdsgödseln eller uppblandar dem med dyjord och bildar deraf en kompost, som sedermera visar sig ganska kraftig och verksam, emedan de tillsatta råämnena derigenom fortare lösas och förvandlas till assimilerbar växtföda. Bland öfriga produkter, hvilka användas som gödningsämnen, antingen direkt eller ock efter föregående kompostering, må nämnas hornspån, intorkad kreatursblod (blodguano), rapskakemjöl, ull-affall, spis-aska m. m. Vidare bereder man numera högst värdefulla gödningsämnen af fisk-affall samt mindre värdefulla fiskslag, s. k. fiskbenmjöl och fiskguano. Sådana fabriker finnas på Lofoten, på Grötön vid Lysekil m. fl. ställen. Guano l. huano är ett i Syd-Amerika och Afrika förekommande gödningsämne, som begagnats i Europa sedan början af 1840-talet. Det utgöres till största delen af fogelexkrement, som under årtusenden hopat sig i stora massor på öarna och skären i nämnda verldsdelar, och införes till Europa, der man grundlagt flere fabriker för dess förarbetning till lämpliga gödselpreparat. Ett särskildt slag af gödningsämnen är pudrett, som tillverkas af menniskoexkrement genom tillsats af kalk (kalkpudrett), kolstybb, torr dyjord, torkad och mullrik lera, sand, sågspån, linskäfvor eller andra torrbildande ämnen. Pudretten är ett fullständigt gödningsämne och kan betraktas som ett slags kompostgödsel. Med indirekta gödningsämnen menas sådana, som ej omedelbart bidraga till växtnäringen, men i stället inverka på de i jorden förutvarande beståndsdelarna, så att dessa blifva tjenliga till växtföda. Jordens fruktbarhet ökas alltså på bekostnad af det växtnäringsförråd, som redan förefinnes i jorden, men som genom det tillsatta indirekta medlet hastigare göres verksamt. Såsom exempel på indirekta gödningsämnen kan man anföra gips (svafvelsyrad kalk), vanlig kalk, koksalt samt vissa slag af skiffermjöl m. m. Vid inköp af konstgjorda gödningsämnen har man att tillse, det varan eger den sammansättning eller halt af värdefulla beståndsdelar, som uppgifves och garanteras. Detta pröfvas genom kemisk analys, som numera med lätthet kan åstadkommas vid landets kemiska stationer och agrikulturkemiska laboratorier. Vidare skall man göra sig underrättad om gödningsämnets yttre, fysikaliska beskaffenhet. Detsamma bör vara torrt och väl pulveriseradt, så att man med lätthet kan jämnt utsprida och fördela det öfver de fält, som dermed skola gödslas. Benmjöl bör vara omsorgsfullt siktadt och finmalet, ty derpå beror hufvudsakligen dess hastiga och fördelaktiga verkan som gödningsämne. Ju mera koncentrerade gödningsämnena äro, desto mera kan man betala för deras halt af fosforsyra, qväfve eller kali, emedan man i sådant fall ej behöfver vidkännas så stora transportkostnader för att skaffa jorden ett visst belopp af de nämnda växtnärande beståndsdelarna. Inom Sverige finnas många fabriker för tillverkning af artificiella gödningsämnen, i synnerhet för fabrikation af ångprepareradt benmjöl, såsom vid Sörqvarn i Vestmanland, Ulfsnäs i Jönköpings län, A. W. Friestedts i Stockholm, A. M. Graeséns i Vingåker, hos bolaget "Ceres" i Göteborg och på mångfaldiga andra ställen, inom de flesta af Sveriges provinser. För tillverkning af superfosfat och andra dylika gödningsämnen ega vi f. n. (1882) inom Sverige egentligen endast tvänne större fabriker, hvilka hvardera årligen tillverka hundratusentals centner af gödningspreparat. Dessa äro Stockholms superfosfatfabriks aktiebolag, som har sina fabriksanläggningar vid Gäddviken i närheten af Stockholm, samt Skånska superfosfat- och svafvelsyre-fabriks-aktiebolaget i Helsingborg. Såsom råmaterial vid dessa fabriker förarbetas norsk apatit, estremadurafosforit, mejillonesguano, fransk fosforit eller apatit o. s. v. Båda fabrikerna tillverka sjelfva den svafvelsyra, som de för superfosfattillverkningen behöfva. För öfrigt importeras numera årligen färdigberedda gödningsämnen till högst betydliga belopp från England, Danmark och Tyskland. Ifrån Ryssland införes ångprepareradt benmjöl i ansenlig mängd. Det är först sedan kännedomen om kulturväxternas näringsförhållanden, jordarternas natur och de olika gödningsämnenas verkningssätt blifvit mera allmänt spridd bland den landtbrukande allmänheten, som användningen af de många olika gödningsfabrikaten kunnat med framgång ega rum. Oaktadt man såsom en följd af ladugårdsskötselns framsteg under de senare åren numera kan bereda sig ett större och värderikare förråd på kreatursgödsel än i forna tider, och oaktadt man i våra dagar bättre förstår att tillvarataga alla affall och andra till gödningsmedel användbara produkter, som vid en landtegendom kunna förefinnas, så behöfver man icke dess mindre inköpa artificiella gödningsämnen. Orsaken dertill är dels den utvidgade uppodlingen af större jordområden, som förr ej blifvit för detta ändamål begagnade, dels ock de större anspråk, som man numera har på en jords bördighet, hvaraf följer, att man behöfver gödsla åkerfälten snart sagdt för hvarje skörd. Under sådana förhållanden torde mången landtbrukare och fosterlandsvän kanske emotse framtiden med bekymmer, vid tanken på att dessa tillgångar på artificiella gödningsämnen skulle kunna taga slut eller anskaffandet af sådana blifva så dyrt, att man måste afstå från dessa landtbrukets vigtiga hjelpmedel. Sverige