mindre utbredda, hvita fläckar. Längden är 357 mm. Honan är ofvan askgrå, med gråbrun anstrykning, mest på ryggen och skuldrorna; framhalsen har rostgul anstrykning och nedtill ett mer eller mindre tydligt, rostgult bälte. Göken varierar ofta på följande vis: ofvan brunröd, med svartaktiga tvärband, öfvergumpen med glesa, svarta fläckar, under hvit, med rostgulaktig anstrykning och svartaktiga tvärband, stjerten med rödbruna och svarta, vid spolen skiftevis ställda, snedvinkliga tvärband och med hvit spets. -- I hela Sverige förekommer göken allmänt och är en på grund af sitt egendomliga, tvåtoniga läte väl bekant fogel; detta läte låter han höra endast under fortplantningstiden, hvilken räcker ganska länge, eller till midten af Juli. Han flyttar bort i Augusti eller början af September och återvänder i början af Maj. Utom Sverige finnes han i nästan hela Europa och Asien. Den största egendomligheten hos denna fogel är hans sed att alltid lägga sina ägg i andra foglars, t. ex. ärlors, piplärkors, sångares m. fl., bon. Ägget är mycket litet och lär ega samma färg och teckning som den fogels, åt hvars vård det blifvit öfverlemnadt; detta anses bero derpå att en gökhona, som sjelf blifvit kläckt af en sädesärla, aldrig lägger sina ägg annorstädes än i denna fogelarts bo. Hvad orsaken till gökens sed att ej sjelf rufva sina ägg beträffar, har man påstått, att gökhonan lägger sina ägg med flere dagars mellanrum, till följd hvaraf de första skulle blifva odugliga att kläckas, innan det sista hunnit värpas, och vidare att gökhonans mage är så utspänd af de stora larver och insekter, som hon i mängd förtär, att rufningen skulle orsaka henne smärta. Så snart gökungen blifvit kläckt, och medan han ännu är blind, skjuter han med ryggen sina fostersyskon ut ur boet, så att de jämmerligen omkomma; det oaktadt underhålles han af fosterföräldrarna först i boet och sedermera länge utom detsamma. Gökungen är ytterligt glupsk och vill ständigt hafva föda, hvarför hans fostrare få anstränga alla sina krafter att skaffa honom tillräcklig näring; stundom förena sig flere småfoglar, äfven af skilda slägten, att underhålla en dylik glupsk unge. En annan egendomlighet med göken är att hans mage oftast är på inre sidan klädd med hår, till följd deraf att han förtär ludna insektlarver. Om göken har den sagan varit i omlopp att han frampå hösten förvandlas till hök, och att han på eftersommaren dödar och förtär sina fosterföräldrar; dessa dikter torde härleda sig derifrån att göken i flygt och utseende har en viss likhet med sparfhöken, och att hans af ansträngning och otillräcklig föda medtagna fosterföräldrar kanske stundom dukat under och anträffats döda. C. R. S. Göksstenen, arkeol., ryktbar genom sina run- och bildristningar, är en enstaka gråstensklippa eller större vräksten i närheten af säteriet Näsbyholm i Härads socken af Åkers härad i Södermanland. Den ligger på en hammar eller ett bergsnäs, som springer ut fram emot de nedanför sig utbredande sidvallarna. Den ristade vestra sidan är 3 m. hög, 5 m. lång och mäter omkr. 13 m. i omkrets. Hela ristningen omslutes, utom å venstra (norra) sidan, hvarifrån flere stycken bortfallit, af en runskrifven orm. Bildfältets längd är 2,55 m. och dess största bredd 1,63 m. Ristningen, som i sina hufvuddrag återgifver samma figurer, som äro inhuggna på Ramsunds-berget i Jäders socken af Öster-Rekarne härad, föreställer uppträden ur den nordiske sagohjelten Sigurd Fafnesbanes lefnad. Ofvantill åt venster på stenen är afbildad en utter, som skall föreställa Regins och Fafnes broder Otr, hvilken iklädde sig utterhamn för att fiska i Andvares fors och derunder blef ihjälslagen af Loke. Sigurds fosterfader, smeden Regin, framställes till venster på stenen med en hammare i högra handen och antagligen ett svärdsämne i den venstra. Längst upp i venstra hörnet äro ett städ och en dubbelbälg afbildade. Utanför och nederst å hela ristningen är tecknad bilden af en kämpe, som med framböjdt hufvud tvehändes ränner ett stort svärd tvärt igenom runormens, Fafnes, kropp; det är Sigurd, som på Regins inrådan mördar Fafne, för att bemäktiga sig de skatter, på hvilka han hvilar. Straxt ofvan om svärdspetsen och sedan längre till venster synas en hök och en hufvudlös kropp; genom att åhöra hökens samtal med en annan hök (som ej finnes afbildad på Göksstenen, men på Ramsunds-berget) lär Sigurd känna det svek, hvarmed han hotas af Regin, och hugger derför hufvudet af denne. Midt på bildfältet står en häst, med en börda på ryggen och med hufvudet vändt åt höger samt nosen liksom instucken i en töm, hvilken bildar en lynga och är bunden vid ett högt, bladlöst träd. Det är hästen Grane, som, lastad med Fafnes skatter, står otåligt väntande på Sigurd. Midt på bildfältet är ett stort kors, ett tecken på att ristningen härstammar från kristen tid, och längst till höger ormens hufvud, som är vändt inåt fältet. Inskriften lyder i öfversättning: "Isaio (l. Sinjor) reste sten, ensam, denna efter Thuar (l. Thvar l. Thvarr), fader Slodes, och (efter) Brand, sin fader...... (runorna ristade) Iurar i Ka'um". Ristningen anses tillhöra förra hälften af 1100-talet. Stenens rim- och bildristningar aftecknades först af J. Hadorph och J. Peringskiöld och finnas införda i Rudbecks "Atlantica" (3 d., sid. 21, fig. 22) samt runristningen ensam i Liljegrens "Runurkunder" (N:o 966). C. Säve har gifvit en utförlig och noggrann beskrifning, med åtföljande teckning af stenen, i "Sigurdsristningarna å Ramsunds-berget och Göksstenen" (i Vitt. Hist. och Ant. Akademiens Handl., 26 d., sid. 321-364). A. B. B. Göktytslägtet, Iynx, zool., bildar en särskild underafdelning af hackspettarnas familj inom de partåiga foglarnas ordning. Det har trind, spetsig och vid roten hoptryckt näbb, näsborrarna täckta af en hinna, underarmens större täckfjädrar korta och föga talrika, stjerten mjuk och starkt rundad. -- I Sverige finnes göktytan, I. torquilla, som är ofvan askgrå, med rostbrun anstrykning, samt fin spräcklig af brunt, rostgult och svart; från nacken till ryggens midt går ett bredt, svartaktigt band; undre kroppsdelarna äro hvitaktiga, med rostgul anstrykning på strupen och framhalsen samt med svarta