tvärlinier utom på bröstet och magen, som äro beströdda med små, trekantiga, svartaktiga fläckar; vingarna äro fläckiga af svartaktigt och rostgult, stjerten spräcklig af grått och brunt samt försedd med glesa, svarta tvärstreck; kroppslängden är 173 mm. -- Göktytan är tämligen trög i sina rörelser, flyger medelmåttigt, men rör sig någorlunda ledigt på marken och kan endast obetydligt klättra. Hon vistas i skogar och lundar, enstaka och parvis. I slutet af Augusti flyttar göktytan bort och kommer åter i April. Hon häckar allmänt ända upp i Ångermanland och lägger sina ägg i trädhål, hvilka hon dock icke sjelf förmår hacka. Hennes föda utgöres af insekter och larver, hvilka hon med sin långa, utsträckbara tunga drager fram ur springor och hål i träden samt uppsöker på marken. Göktytans läte är gällt och lätt igenkänligt samt höres under parningstiden, i synnerhet efter ett ljumt regn. C. R. S. Göl, en till omfånget helt liten och obetydlig, men ej sällan ganska djup, i skogsmarker belägen sjö, som vanligen upptager midten af en torfmosse och i sådant fall utgör den qvarvarande ringa återstoden af en något större vattensamling, hvilkens plats efter hand inkräktats och intagits af den från kanterna (och bottnen) sig alltjämt ökande torf- och mossbildningen. Sådana gölar kallas "igenväxande", d. v. s. deras yta minskas fortfarande, och de komma slutligen att helt och hållet försvinna. E. E. Göling, sjöv., hissverk, bestående af ett tåg, "skuret" genom ett fast, enkelt block, enkel göling, eller genom ett fast och ett rörligt enkelt block, dubbel göling. O. E. G. N. Gölkullen. Se Dal, sp. 777. Göll l. Gall, Nord. mytol., en af Odens valkyrjor, som på hans befallning utvälja dem, hvilka skola stupa i strid. De kringbära äfven ölet till enhärjarna i Valhall. Th. W. Gölniczbanya (-nitjbanja; T. Göllnitz), stad i ungerska komitatet Zips, vid Gölnicz, en biflod i andra hand till Teis. Omkr. 5,500 innev, (tyskar och slovaker). Jern- och kopparverk. Gömör-Kis-Hont, komitat i norra Ungern, i kretsen vester om Teis. Arealen 4,118 qvkm. 173,440 innev. (1869). Större delen af landet är bergig med mager jordmån, med undantag af de södra dalarna. Jämte åkerbruk och boskapsskötsel är bergsbruk befolkningens hufvudnäring. Hufvudstad: Rima-Szombat (T. Gross-Steffelsdorf). -- Köpingen Sajo-Gömör, vid Sajo, ett tillflöde i andra hand till Teis, har omkr. 1,100 innev. Göndul. Se Gandul. Göppert, Heinrich Robert, tysk botanist och paleontolog, född d. 25 Juli 1800, ämnade till en början blifva farmacevt, men slog sig sedan på botaniska och medicinska studier. 1827 blef han docent, 1831 extra ordinarie och 1839 ordinarie professor i medicin och botanik vid universitetet i Breslau. Såsom författare har han varit särdeles produktiv inom många olika områden. Hans botaniska och paleontologiska arbeten och uppsatser, som stiga till öfver 200, angå beskrifvande botanik, växternas anatomi, morfologi och fysiologi, botaniska trädgårdar, uppkomsten af stenkol, processerna vid växters förstening, den inre strukturen af stenvandlade stammar m. m., hvarjämte han beskrifvit en otalig mängd växter från olika formationer samt äfven utgifvit några uppsatser i medicin. Hans paleontologiska arbeten äro de mest omfattande, och bland dem må särskildt nämnas: Die fossilen farrnkräuter (1836), Die gattungen der fossilen pflanzen (1841-42), den botaniska delen af G. K. Berendts arbete "Die im bernstein befindlichen organischen reste der vorwelt" (1845), Ueber die entstehung der steinkohlen (1848, prisbelönt skrift), Monographie der fossilen coniferen (1850; en med dubbla priset belönt täflingsskrift) och Die fossile flora der permischen formation (1864-66). Hans många öfriga paleontologiska arbeten behandla fossila växter från silurformationen till den tertiära. Hans material har ej varit hemtadt ensamt från Europa, utan äfven från Asien (Sibirien, Persien, Java). Oaktadt hans höga ålder utgingo ännu 1881 åtskilliga uppsatser om fossila växter från hans hand. A. G. N. Göppingen, stad i Würtemberg, Donaukretsen, vid Fils, ett tillflöde till Neckar. Omkr. 10,000 innev. Stort slott, bygdt 1559-67 (till en del af sten från borgen Hohenstaufen). Ylle- och bomullsmanufakturer. Göra an land, sjöv. Se Angöra land. Göra fast, sjöv. Se Belägga. Göra loss segel, sjöv., att lossa de beslagsband, hvarmed seglen äro fästa, för seglens sättning eller för deras torkning. O. E. G. N. Göran, den helige. Se Georg. Göran Persson, konung Erik XIV:s främste och mäktigaste gunstling, son af en prest i Sala, föddes omkr. 1530. I början af 1550-talet studerade han i Wittenberg, der han förvärfvade sig omfattande kunskaper och, såsom det påstås, loford af Melanchthon, hvilken vid hans hemresa sände med honom ett rekommendationsbref till konung Gustaf. Genast efter sin återkomst till Sverige erhöll han ock årligt underhåll och anställdes i konungens tjenst samt blef 1555 sekreterare hos krigsbefålhafvarna och slottslofven i Viborg. 1558 nämnes han för första gången "K. M:ts sekreterare", och s. å. öfvergick han på hertig Eriks hofstat. Detta skedde dock först mot slutet af året, ty på våren utförde han ett vigtigt uppdrag, som han af konungen erhållit, att nämligen leda konungsräfsten i Vestergötland och dervid upprätta register på gårdar, som, kronan till förfång, blifvit kyrkor och kloster fråntagna. Att en så vigtig angelägenhet anförtroddes honom visar, att han redan tidigt gjort sig bemärkt genom framstående duglighet i statens värf. Man förstår ganska lätt huru hertig Erik fann sig dragen till den unge sekreteraren. G. P. var utrustad med ett qvickt hufvud, sannolikt mycket talför och underhållande, väl bevandrad i astrologiens för en vanlig dödlig förborgade kunskap, en tidens man, fullkomligt obesvärad af pietet för gamla traditioner, ärelysten, djerf och ovanligt hänsynslös. Han var skapad för en brytning mellan förr och nu. Erik, som endast längtade att få se tronen ledig, kunde knappast önska sig en mera