och utnämndes 1754 till kyrkoherde i Gillberga samt blef prost 1764. Död 1769. Såsom fornforskare och författare slöt han sig till O. Rudbecks åsigter, hvilka han stundom öfverdref till löjlighet. I afhandlingen De genealogia regum Suioniae (1746) låter han de första svenska konungarna härstamma från Saturnus och Jupiter, och i hans Svea Rikes konungars Historia och ättartal uppgifves bl. a., att Jafets äldste son, Gomer, varit Sveriges förste drott, samt att Eddan, skrifven vid Moses' tid, fanns inristad på mässingstaflor i Sverige 300 år före Trojas anläggning. I Bautil, det är: Alle Svea och Götha Rikens runstenar lemnade G. teckningar af 1,173 runstenar. Göransson, Göran Fredrik, köpman, industriidkare, föddes i Gefle d. 20 Jan. 1819 och erhöll 1840 burskap som grosshandlare derstädes. Under en affärsresa i England 1857 gjorde han bekantskap med Henry Bessemer och öfvertalades att inköpa en femtedel af dennes patenträtt i Sverige för den då nyss uppfunna bessemermetoden. Efter återkomsten till Sverige uppsattes apparaterna för metodens utförande vid Edskens masugn i Gestrikland, och tillverkningen skulle igångsättas af de af Bessemer öfversända ingeniörerna; men snart visade sig, att metoden ej var på långt när så utarbetad som uppgifvits, och att de engelske ingeniörerna ej voro vuxna det uppdrag de åtagit sig. Samtidigt inträffade 1857 års handelskris, af hvilken den af G. representerade firman Daniel Elfstrand et Co. ganska tungt drabbades. G. afskedade då de engelske ingeniörerna och öfvertog sjelf, ehuru ej metallurg, ledningen af experimenten. Ledd af sitt praktiska förstånd, lyckades han slutligen genom oförtröttadt arbete och ihärdigt experimenterande att d. 18 Juli 1858 framställa de första dugliga bessemergöten. Då G. snart derefter kom till England med sina goda stålgöt, hade försöken der för Bessemer gått illa, så att både han och meddelegarna i hans patent voro ganska nedslagna; men den lyckliga utgången af Göranssons försök vid Edsken upplifvade åter deras mod, och snart utvecklades metoden vidare. -- För den nya metodens införande i stort bildades 1862 Högbo stål- och jernverks aktiebolag med G. till disponent, och för samma ändamål anlades Sandvikens masugn och bessemerverk. Men jnst då de storartade anläggningarna blifvit färdiga och bolaget skulle skörda vinsten af desamma, inträffade inom affärsverlden några stora fallissement, hvilka 1866 tvingade bolaget till konkurs. På spillrorna af detta bolag bildades 1868 Sandvikens jernverks aktiebolag, hvilket fortfarande häfdar sitt anseende såsom det förnämsta bessemerverket i riket, och hvarest G. såsom ledare fått se sina långvariga sträfvanden krönta af framgång. 1865 erhöll G. Jernkontorets stora guldmedalj såsom ett vedermäle af hans förtjenster om den svenska stålindustriens utveckling. C. A. D. Göransson, Zacharias, pedagog, född i Ofvansjö socken, Gestrikland, 1823, blef student i Upsala 1843, filos. dokt. 1851, lektor i filosofi och klassiska språk i Upsala 1859 samt rektor i Halmstad 1866. Såsom sådan tjenstgjorde han till 1871, då han flyttade till Stockholm, vid hvars gymnasium han 1870 blifvit lektor i grekiska och latin. Död i Stockholm d. 30 Maj 1881. G. erhöll 1865 uppdrag att vara medlem af språkundervisningskommissionen och förordnades 1877 till ledamot i den komité, som hade i uppdrag att utarbeta förslag till stadga för ämbetsexamen för elementarlärare. Från 1873 hade han i uppdraget såsom föreståndare för den teoretiska profårskursen vid Stockholmsläroverken föreläsa i teoretisk pedagogik för lärarekandidater, och 1874 förordnades han till ledamot af Högre lärarinneseminariets direktion. -- G. var en man med mångsidig, särskildt filosofisk och klassisk bildning. För öfversättningar från latinska skalder vann han 1847 Svenska akademiens andra pris. På det filosofiska området voro hans ideal dels den platonske Sokrates, dels och framför alla Sören Kierkegaard, som i honom fann en af sina första och djupast gående lärjungar. Betydelsefullast är dock hans verksamhet såsom teoretisk pedagog. Han var en af de förste, som i Sverige förfäktat nyttan och vigten af teoretisk insigt i uppfostrans och undervisningens väsende, och han bröt vägen för detta studium dels genom flere smärre afhandlingar och uppsatser (flere i "Pedagogisk tidskrift"), dels genom sina föreläsningar för lärarekandidater. Äfven gaf han den svenska literaturen dess första, mera vetenskapliga lärobok i detta ämne genom sin öfversättning och bearbetning af H. Kerns "Grunddragen af pedagogiken" (1875-77). Det system, hvarpå denna lärobok hvilar, det herbartska, var han varmt tillgifven och betonade särskildt riktigheten af den psykologiska grundval, hvarpå denne frejdade tänkare fotade sina pedagogiska teorier. Mest verkade G. på sina lärjungar genom kraften af sitt intresse för uppfostrans stora sak och genom sin strängt sedliga och djupt religiösa verldsåskådning. C. v. F. Görbersdorf, kallvattenkuranstalt i preussiska regeringsområdet Breslau (Schlesien), i en dal n. ö. om Friedland, 550 m. öfver hafvet. Såsom klimatisk kurort för bröstsjuka åtnjuter G. stort anseende. Görbitz, Johan, norsk målare, f. 1782 i Bergen, studerade i Köpenhamn, Dresden, Wien och Paris samt egnade sig hufvudsakligen åt porträttmålning. Den senare delen af sitt lif var han bosatt i Kristiania, hvarest han dog d. 3. Juli 1853. "Som porträttmålare höjde G. sig så betydligt öfver alla andra norska konstnärer, att när det var fråga om att få något utmärkt utfördt inom denna genre, nämnde man genast namnet G., och när man fick se ett särdeles liffullt porträtt, nämnde man också samma namn." G. var äfven landskapsmålare. O. A. Ö. Gördelbana. Se Fästning, sp. 629. Gördelbåge, förstärkningsbåge under eller öfver ett tunnhvalf, buren af från vederlagen framspringande halfkolonner, pilastrar eller konsoler. Vid en korshvalfs- eller kupolanläggning kallas gördelbågar de bågar, som förbinda två närstående stöd (pelare, kolonner) och sålunda på alla sidor omgifva korshvalfvet eller kupolen. Gå dessa bågar i byggnadens längdriktning, kallas