de längd- eller longitudinalgördlar, äfven skiljebågar, nämligen mellan de olika skeppen eller gångarna; ga de i tvärriktningen, nämnas de tvär- eller transversal-gördlar. Upk. Gördeldjur, Dasypodina, zool., bilda en till de tandfattigas ordning bland däggdjuren hörande underafdelning. Alla gördeldjur äro klumpiga och hafva långsträckt nos, stora svinöron, lång, stark svans och korta, med starka gräfklor försedda fötter. Sitt namn hafva dessa djur fått till följd af sitt egendomliga pansar. Kroppen är nämligen täckt af till hvarandra stötande benskifvor, hvilka, åtminstone midt på ryggen, bilda tvärringar eller gördlar. De mellersta af dessa gördlar bestå af aflångt fyrkantiga skifvor, hvaremot skulder- och korsskölden bildas af tvärrader af fyra- eller sexhörniga plåtar, mellan hvilka små, oregelbundna plåtar äro inskjutna. Sköldbeklädnaden finnes blott på kroppens öfre sida; den undre är deremot klädd med gröfre eller finare, borstlika hår, och dylika skjuta fram äfven mellan sköldarna. -- Gördeldjuren tillhöra Amerika, i synnerhet dess södra hälft. De förekomma på öppna, sandiga slätter invid skogsbryn, men icke inuti skogarna. Alla äro de nattliga djur och lefva ensamma, hvarje djur för sig, utom under fortplantningstiden. Om dagen gömma de sig i underjordiska hålor eller gångar, hvilka de gräfva med sina starka framklor. Deras föda utgöres mestadels af myror, men äfven af larver och maskar; i nödfall förtära de rötter, frön och mjuka växtdelar, ja äfven ruttnade djurkroppar. I skymningen lemna gördeldjuren sina gömställen och ströfva omkring med långsamma steg. Skrämda och förföljda, söka de så fort som möjligt ett underjordiskt gömställe och kunna då med ovanlig skyndsamhet gräfva sig ned i marken. De äro fredliga och oförargliga, hafva slöa sinnen och lågt stående själsförmögenheter. Ehuru somliga arter föda flere ungar i hvarje kull, växa gördeldjuren dock så långsamt och äro så illa utrustade till att undkomma sina många fiender, att man med fog kan anse dem numera hafva spelat ut sin vigtigaste rol i naturen och vara stadda i utdöende. De nu lefvande formerna äro mycket små i jämförelse med sina för långliga tider tillbaka utdöda samslägtingar. C. R. S. Görgei [-geï], Johannes Arthur Waldemar, diktator och öfverbefälhafvare för den ungerska upprorshären 1849, föddes d. 5 Febr. 1818 och tillhörde en gammal protestantisk adelsslägt. Han fick en militärisk uppfostran och inträdde 1837 såsom underlöjtnant vid det ungerska adliga lifgardet i Wien, men lemnade 1845 krigstjensten för att odeladt egna sig åt sitt älsklingsstudium, kemi. De våldsamma händelserna i Ungern 1848 ryckte honom dock snart från studierna. Han blef först kapten och i Aug. 1848 major vid en afdelning af landstormen, med hvilken han i slutet af Sept. besatte Donauön Csepel, för att hindra en öfvergång af kroaterna. Der tillfångatog han den unge grefve E. Zichy, lät ställa honom inför krigsrätt och afrätta honom såsom landsförrädare, derför att han stod i förbindelse med Jellacic, en stränghet, som väckte mycket uppseende coh gjorde G. ofantligt populär. Denne gick sedan som öfverste till hären vid Leitha och blef d. 1 Nov. öfverbefälhafvare öfver densamma. Efter att hafva gifvit hären en fastare organisation drog han sig i Dec. med stort mästerskap och under ständiga fäktningar tillbaka för den framträngande fienden ända till Karpaterna och utfärdade d. 2 Jan. 1849 i Waitzen en proklamation till hären, i hvilken han förklarade sig för den österrikiska monarkiens bevarande och för den lagliga författningen. Då han derigenom väckte misstankar mot sig, fick Dembinski öfverbefälet. Djupt sårad, motarbetade G. dennes planer, så att han genom att komma för sent förorsakade nederlaget vid Kápolna (d. 26-28 Febr.) och som följd deraf Dembinskis aflägsnande. G. återfick då kommandot, vann en rad segrar, undsatte fästningen Komorn och trängde österrikarna tillbaka till Pressburg, men vägrade att förfölja dem och vände sig i stället mot Buda, som han intog d. 21 Maj. Der blef G., som till lön utnämnts till krigsminister, stående overksam i flere veckor, och då ryssarna under tiden trängt in i landet, vägrade han att lyda regeringens befallning att gå mot dem och ryckte i stället mot v. Han blef derför afsatt, men staben hörsamsammade ej, och Kossuth måste gifva vika. Efter att hafva förlorat slaget vid Komorn (d. 11 Juli) drog G. sig tillbaka till Teis och anlände d. 9 Aug. till Arad, dit regeringen förut hade flytt. Der råkade han i oenighet med Kossuth och blef, sedan han förmått denne att taga afsked, diktator. Han började underhandla med ryssarna, och då efter Dembinskis nederlag vid Temesvar (d. 9 Aug.) allt hopp var ute att vinna något, afslöt han kapitulationen i Világos (d. 13 Aug.), hvarvid hela ungerska hären, 23,000 man, gaf sig åt ryssarna utan några vilkor, hvarför flere högre officerare senare blefvo hängda. G. sjelf bad ej om nåd, men skonades och lefde sedan internerad i Klagenfurt till 1867. Af sina landsmän betraktades han som förrädare. Till sitt försvar skref han Mein leben und wirken in Ungarn in den jahren 1848 und 1849 (1852; "Krigen i Ungern 1848-1849 och mitt deltagande i desamma", s. å.). Görlitz, stad i preussiska regeringsområdet Liegnitz (Schlesien), vid Neisse. Omkr. 46,000 innev. Staden har vackra omgifningar, och ehuru dess gamla murar och torn blifvit rifna, qvarstå många af dess gamla ålderdomliga byggnader. De förnämsta bland stadens sju kyrkor äro den gotiska S:t Peter-Paulskyrkan (byggd 1423-97) och Vårfrukyrkan (1450-94). G. är en synnerligt liflig industri- och handelsstad. De vigtigaste industrigrenarna äro klädes- och maskinfabrikation, jerngjuterier samt tillverkning af jernvägsvagnar, tegel och kemikalier. -- På G:s plats stod tidigt en by, som i början af 12:te årh. vardt köping under namnet Drevnov. När denne 1131 gått upp i lågor, återuppbyggdes den och erhöll namnet Zgorzelice ("bränd stad"), hvaraf namnet G. uppstått. Görner, Karl August, tysk skådespelare och dramatisk författare, f. 1806, fick genom umgänge i fädernehuset med Iffland, Unzelmann, E. Devrient m. fl. tidigt böjelse för scenen och