politiken först moderat liberal och i religiösa frågor än mera liberal, har tidningen sedermera intagit en mera till höger lutande, bestämd hållning mot landtmannapartiet. Göteborgs stift var från början en superintendentia, som efter Göteborgs stads anläggning 1620 upprättades af Gustaf II Adolf derigenom att 9 härad af Vestergötland--Askims, Säfvedals och Östra Hisings, Vätle, Ale (jämte Östads sockendel af Kullings härad), Flundre, Mark (utom Torpa sockendel), Bollebygd och Kind (jämte Tvärreds sockendel af Ås härad, men utom länsdelarna af Unnaryd och Hestra) -- då skildes från Skara stift. Efter freden i Brömsebro lades Halland 1646 under denna superintendentia, 1658 (efter freden i Roskilde) Bohus läns södra del, den s. k. Sunnerviken, samt 1693 äfven den norra delen af samma län, den s. k. Norrviken, som förut tillhört Karlstads superintendentia. 1665 vardt Göteborgs superintendentia upphöjd till biskopsstift. Göteborgs och Bohus län är deladt i 6 kontrakt och 36 pastorat (förutom 1 garnisonsförsamling), den under stiftet lydande delen af Elfsborgs län i 3 kontrakt och 24 pastorat samt Hallands län (jämte en liten del af Kristianstads län) i 5 kontrakt och 46 pastorat. Hela stiftet innefattar således f. n. (1882) 14 kontrakt, 106 pastorat och 266 församlingar. Af pastoraten (bland hvilka Kristine båda afdelningar i Göteborg äro här räknade hvardera såsom ett pastorat) ega 3 jus praesentandi, 3 äro f. n. prebenden (deraf 1 personelt för nuv. innehafvaren), 70 regala, 22 konsistoriella, 6 patronella, 1 alternativt regalt och patronelt samt 1 tillförsäkradt en viss slägt. 17 pastorat höra till 1:sta, 65 till 2:dra och 24 till 3:dje klassen. I ofvanstående sker någon rubbning, då den beslutade regleringen af Göteborgs stads församlingar d. 1 Maj 1883 träder i verkställighet (se Göteborg). Stiftets pastorat blifva då 110 och församlingarna 268. Stiftets areal är 15,034 qvkm.; dess folkmängd uppgick vid 1880 års slut till 497,056 personer. Götene, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Arealen 1,142 har. 373 innev. (1880). G. med Holmestad, Vättlösa och Ledsjö utgör ett prebendepastorat (för en af domkapitlets ledamöter) af 2:dra kl., Skara stift, Kinna kontrakt. Göter. Se Götiska förbundet. Göteryd, socken i Kronobergs län, Sunnerbo härad. Arealen 16,082 har. 3,289 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift, Sunnerbo kontrakt. Götes konung, Fornsv. göta konung ("götars konung"), utgör en del af svenske konungens titel. Titeln "Svea och göta konung" nyttjades veterligen första gången af Karl Sverkersson (1161--67) och har från och med Magnus Ladulås' erkännande (1278) såsom hela Sveriges konung (han var dessförinnan konung öfver endast Svealand, under det att hans broder Valdemar innehade Götaland) varit den regelmässiga konungatiteln i stället för den förut vanliga titeln "Svea konung". -- Formen "götes" är en oregelbunden gen. plur., uppkommen genom tillägg af det nya genitivmärket s till den gamla genitivformen "göta" och derpå följande försvagning af a till e. V. K-r. Göteve, socken i Skaraborgs län, Vilske härad. Arealen 2,399 har. 546 innev. (1880). Annex till Floby, Skara stift, Vilska kontrakt. Göthe (Goethe), Johann Wolfgang von, Tysklands störste skald, föddes i Frankfurt am Main d. 28 Aug. 1749. Han var son af Johann Caspar G., en allvarlig och praktiskt duglig man, som lefde utan ämbete, men bar titeln "kejserligt råd", samt Katharina Elisabeth Textor, en glad, naiv och lefnadsfrisk natur, en af de älskligaste qvinnogestalter i literaturens historia. Hans uppfostran, hvilken leddes af fadern, var ovanligt mångsidig. G. studerade många både lefvande och döda språk, inhemtade en massa kunskaper i historien, gjorde ströftåg in på flere andra vetenskapers områden, läste flitigt bibeln, idkade jämväl musik och sysselsatte sig dessutom med teckning, hvarjämte han ifrigt deltog i allahanda kroppsövningar. Under sin barndom rönte han ock djupa intryck af sin fädernestads märkvärdigheter. Bland samtida verldshändelser påverkades han särdeles starkt af sjuåriga kriget, som delade hans slägt i tvänne motsatta läger, och medan fransmännen 1759--61 höllo Frankfurt besatt, bidrog detta krig medelbart äfven till hans konstnärliga utveckling. Den i hans fädernehem inqvarterade fientlige befälhafvaren, grefve Thorane, en stor konstälskare, närde hans kärlek till måleri och skulptur samt uppodlade hans smak, och det i Frankfurt gasterande franska skådespelaresällskapet lärde honom att beundra den franska dramatiken, på samma gång som det invigde honom i teaterlifvets mysterier. Under sin första ungdomstid gjorde G. för öfrigt åtskilliga erfarenheter, som i allmänhet anses skadliga för ett ungt sinne, och hans umgänge med några lättsinniga kamrater (i hvilkas sällskap han kom i beröring med en flicka, hvilken sedermera blef urbilden till hans "Gretchen") var nära att inveckla honom i en förnedrande rättslig undersökning. Emellertid började han mycket tidigt, under intrycket af både inhemsk och utländsk poesi, bl. a. Klopstocks "Messias", med en alltjämt stigande böjelse försöka sig som författare, och han hade knappt hunnit lära sig något nytt främmande språk, förr än han genast skref på detsamma. Hans poetiska verksamhet uppmuntrades af fadern, som likväl ej gerna såg honom vika för mycket ifrån de sedan länge erkända poetiska mönstren. På hösten 1765 blef G. student i Leipzig. För att ej motsätta sig de sinas önskan studerade han till en början ganska flitigt juridik och gjorde äfven bekantskap med den wolffska filosofien. Småningom drog han sig likväl tillbaka från de akademiska hörsalarna och kollegierna samt kastade sig i stället ut i lifvet och öfverlemnade sig åt en lifsglädje, som icke sällan öfverhoppade skrankorna för hvad som ansågs tillåtligt. Hvad som under vistelsen i Leipzig hade största betydelse för hans utveckling var umgänget med direktören för målare-akademien, A. F. Oeser, Winckelmanns vän, hvilken bibragte honom en sannare uppfattning af den klassiska forntiden. Emellertid utvecklade sig