Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hadramaut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bolaget och H. öfvertog ensam affären, hvilken dock
till en början ej var så alldeles lysande. Småningom
upparbetades den dock och kunde ett tiotal år
senare verkligen räknas som en bland de förnämsta i
Sverige. H:s verksamhet som förläggare begynte med
öfversättningar, såsom en mängd af skrifterna rörande
Napoleon, flere af Walter Scotts romaner m. m.,
men upptog sedan äfven många originalarbeten. Bland
de förnämsta af det senare slaget kunna nämnas:
J. Ekelunds bekanta historiska läroböcker,
friherrinnan v. Knorrings romaner, A. A. Afzelius’
sagohäfder, A. M. Strinnholms historiska arbeten,
Agardhs, Claësons, Fries’, Ignells skrifter och många
andra af verkligt framstående betydelse. Några år före
sin död öfverlemnade H. boktryckeriet till sin son,
men skötte sjelf fortfarande sin förlagsaffär till
sin död, som inträffade i Stockholm d. 31 Okt. 1869.
-rn.
Haelschner, Hugo Philipp Egmont, tysk rättslärd,
f. 1817, blef 1847 e. o., 1850 ordinarie professor i
juridik i Bonn, 1868 medlem på lifstid af preussiska
herrehuset samt 1870 geheime justitieråd. Bland
hans skrifter märkas: Geschichte des brandenburg-
preussischen strafrechts (1855), System des
preussischen strafrechts (1858–68), Das juristische
studium in Preussen (1859) och Das recht Deutschlands
im streit mit Dänemark (3 uppl. 1863).
Haelwegh [hal-], Albert, dansk kopparstickare,
d. 1673, var troligen infödd dansk och lärjunge
af den invandrade tyske kopparstickaren
Simon de Pas. Vid dennes död, 1647, blef
H. kunglig kopparstickare (sculptor regius) och
universitetskopparstickare. Under åren 1643–72 stack
han 91 blad, till största delen porträtt, hvilka
både i konsthistoriskt och historiskt hänseende ega
bestående värde. Ph. W.
Haem-. Se Hem-.
Haemanthus L. (af Grek. haima, blod, och
anthos, blomma, "blodblomma"), ett lökslägte inom
nat. fam. Liliaceae L. (Amaryllideae R. Br.),
kl. Hexandria L., hemma å Kaplandets torra
bergsslätter. Emellan de få, mycket breda bladen från
löken uppskjuter en kort, tjock stängel, uppbärande
en hopgyttrad flock af blodröda (H. coccineus
L.) eller hvita (H. albiflos L.) blommor. På grund
af sitt egendomliga utseende odlas dessa arter ofta
i boningsrum. Lökens saft är mycket skarp, hvilken
skärpa hos H. toxicarius Ait. (Brunswigia
toxicaria Kern.) stegras till ett häftigt verkande gift,
hvarmed hottentotterna bestryka sina pilar. Bladen
af sistnämnda art äro dödande för boskapen, och den
torkade löken användes såsom ett häftigt afförande
medel. O. T. S.
Haematopodini l. Strandskator, zool., bilda en
underfamilj inom brockfogelfamiljen bland vadarna. De
hafva breda, med hud kantade tår, benen framtill
beklädda med nätlikt fördelad hud och näbben längre
än tarsen. Strandskatorna vistas förnämligast vid
hafskusterna, men besöka äfven någon gång de stora
insjöarna. De äro skygga och försigtiga foglar, som
varna andra med sitt gälla skrik. De lefva i engifte,
rugga två gånger om året, äro lifliga
och muntra, flyga och löpa snabbt samt simma med
lätthet. Könen äro lika till färgen. C. R. S.
Haematopus l. Strandskatslägtet, zool., hör
till underfamiljen strandskator, Haematopodini,
inom brockfoglarnas familj bland vadarna. Näbben
är rät, hård, utåt starkt hoptryckt; mellantån är
kortare än tarsen och till första leden förenad
med yttertån; baktå saknas, och första vingpennan
är längst. Hit hör Strandskatan, H. ostreologus,
som har hufvudet, halsen, kräfvan, framryggen och
vingarna svarta, bröstet, magen och undergumpen,
bakryggen och öfvergumpen hvita, stjerten hvit,
utåt svart, näbben röd, utåt gul, med ljusare spets,
benen rosenröda. Längden är 415 mm. Strandskatan
häckar tämligen allmänt utefter hela svenska
kusten, lefver på eftersommaren i mindre, längre
fram på året i något större skaror och flyttar
bort vanligen i September. Strandskatans näring
utgöres af maskar, kräftdjur, insekter och
blötdjur, hvilka sistnämndas skal hon hugger
sönder med sin skarpa näbb. Köttet är ätbart.
C. R. S.
Haematoxylon. Se Campèche-träd.
Haemus. Se Balkan.
Haesling (Hessling), Daniel, medaljör, föddes
i Östergötland 1707 och kom som helt ung i lära
hos Hedlinger, under hvilkens ledning han gjorde
så snabba framsteg, att han kunde förestå myntet
under mästarens resa till Italien 1726–28. Efter
dennes återkomst begaf sig H. 1729 utomlands, men
stannade redan i Hamburg, der han i slutet af 1730
blef bankens stämpelsnidare. Dessutom utförde han
arbeten för de furstliga husen i Tyskland samt för
danska hofvet, hvilka medaljer vunno stort bifall. Af
någon anledning hemkallad, anhöll han 1742 hos
K. M:t att få åter begifva sig till Hamburg för att
der utöfva sin konst, hvilken ansökan förmodligen
bifölls. Tre år senare kallades H. af kejsarinnan
Elisabet till hennes medaljör och begaf sig på hösten
1745 öfver Stockholm till Petersburg, der han redan
1746 afled. Bland hans få svenska arbeten må nämnas
frånsidan till en medalj öfver G. Stierncrona
(1724). -rn.
Hærem, Peter Lorenz, norsk prest, f. i Stavanger
1840, studerade vid Kristiania universitet och
blef 1865 lärare vid en privat skola i Drammen. Han
deltog i redigerandet af "Missionsblad for Israel"
och företog sommaren 1866 en resa genom landet för att
agitera för judemissionssaken. I synnerhet väntade
hän sig mycket af en mission bland judarna i Ryssland,
hvilka mindre än de i det öfriga Europa berörts af vår
tids friare religiösa åsigter. Uppfylld af bekymmer
för inflytandet af de moderna tidsströmningar, hvilka
från de stora kulturlanden närmade sig Norge, och
befarande, att de nya idéerna skulle vinna insteg
bland den akademiska ungdomen, grundlade han ett
"studenthem" i Kristiania 1876. Såsom sekreterare
för "Lutherstiftelsen" arbetade han ifrigt för den
inre missionen. För att motarbeta det "otrosgift",
som, enligt hans uppfattning, spreds af den liberala
pressen, grundlade han 1867 ett "kristligt politiskt
blad", "Fædrelandet". Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
